Att mucka med Luther

Det är en vacker vårtorsdag i Bromma. Solen lyser genom ett tunt dis över entrén till Teologiska högskolan Stockholm. Några studenter passerar ut genom glasdörrarna. De har läroböckerna prydligt nedpackade i sina tygkassar.

”Garanterat rättvisemärkta”, hinner jag tänka om kassarna innan tanken slungar mig vidare.

Jag hamnar fjorton år tillbaka i tiden. I en liknande miljö med liknande tygkassar. Som nittonåring gick jag bibelskola på Johannelunds teologiska högskola i Uppsala. En fantastisk tid av uppbyggande studier, nära kristen gemenskap och kladdkaka på kvällarna.

Här fick jag också stifta bekantskap med skolans två andliga läromästare. Reformatorn Martin Luther och pietisten Carl-Olof Rosenius. De båda männen fanns avbildade som byster och på planscher. Deras formuleringar kring tron och nåden satt i väggarna. Att ifrågasätta Martin Luthers lärosatser om tron, nåden och skriften allena föresvävade mig aldrig.

Åter till nutid och till Joel Halldorfs arbetsrum på Teologiska högskolan. Joel Halldorf är lärare här, men också medarbetare i Dagen och författare. Just nu är han aktuell med reformationsboken "Inte allena – varför Luthers syn på nåden, Bibeln och tron inte räcker", som han skrivit tillsammans med Patrik Hagman, docent i politisk teologi vid Åbo Akademi.

– I relationen till Luther är nog hela Finska kyrkan ungefär som EFS, konstaterar Patrik Hagman som deltar i samtalet via en uppfälld laptopskärm.

– I Sverige har man ett lite mer ambivalent förhållande till Luther. Så är det inte i Finland. Sju av tio finska biskopar är ju gamla Lutherforskare. Från början var jag tveksam till idén att vara med och skriva en Lutherbok. Jag visste att alla skulle bli arga på mig i Finland, fortsätter han.

– Ja, jag fattar egentligen inte att du vågade, utbrister Joel Halldorf.

Patrik Hagman medger att det kostat på att sticka ut hakan och ifrågasätta de lutherska trossatserna.

– Personer jag räknat som mina vänner har mer eller mindre sagt upp bekantskapen med mig efter boken, konstaterar han.

Jag kan på ett sätt förstå att människor blir upprörda. Att ifrågasätta Luthers syn på nåden, tron och skriften får liksom marken att gunga till, åtminstone för mig.

– Vi har också fått de reaktionerna. Människor har uttryckt på sociala medier att man åtminstone trott att Luthers syn på nåden var något vi alla kunde enas kring. Samtidigt har många som läst boken sett att vi försöker att vara nyanserade. Vi lyfter också fram att Luther har viktiga poänger, säger Joel Halldorf.

Hade ni räknat med den här uppmärksamheten?

Joel: Vi tänkte nog att det skulle komma ganska många svenska Lutherböcker, men det har mest varit omtryckningar hittills.

Patrik: Ja, vi hann först helt enkelt. Sedan kan nog en del av genomslaget handla om en vana att skriva akademiskt utan att det blir för smalt. Både jag och Joel är lärare och vi har också skrivit för en lite bredare allmänhet.

I boken uttrycker ni att Luther i onödan ställer saker i motsatsförhållande till varandra. Såsom nåd kontra gärningar. Vad menar ni med det?

Patrik: I och med att Luther läser Bibeln så noggrant så tillför han många fräscha aspekter. Däremot tenderar han att säga att det här är det allting handlar om. Vilket skapar de här slagsidorna.

Joel: Vi menar att det är ett onödigt vägval att ställa nåd och gärningar helt och hållet mot varandra. Samma sak när man ställer Bibeln mot traditionen. Hela den medeltida kyrkan och den kristna erfarenheten var överens om att gärningar stöttar vår tros utveckling. Men Luther avfärdar den synen på gärningar helt. Där är han ganska unik.

Men finns inte precis detta i Bibeln hos exempelvis Paulus, att vi inte kan bli frälsta genom gärningar utan bara genom nåd?

Patrik: Nja, Paulus kritiserar gärningar som sker utan tro, men förnekar inte att gärningar är en del av tron. Det finns en konsensus i Paulusforskningen om att Luther har övertolkat den sidan av Paulus.

Joel: Luther tänker hela tiden på nåd i termer av förlåtelse. På så vis blir frälsningen något rent juridiskt, något som sker utanför oss. En domstolsförhandling om oss, där vi förklaras som frikända, snarare än en nyskapelse i oss.

– Men jag tror att vi alla har erfarenhet av att gärningar, som att gå i gudstjänst, gör något inom oss. Att det faktiskt formar oss. Luther tänker inte tillräckligt på kristenblivandet här.

Ni skriver också att den lutherska synen på gärningar i förlängningen lett till sekularisering, hur menar ni då?

Patrik: Reformationens styvbarn är det sekulära samhället. Sekulära tänkare som Immanuel Kant plockar upp Luthers tankar om att gärningar är oviktiga och drar dem ett varv till.

Joel: Det är då får vi den här uppdelningen att ni kristna kan ta hand om det här med tro, så tar vi hand om politiken. På så vis har kyrkan blivit allt mer irrelevant i samhället.

Vad tror ni hade hänt med kyrkan om Luther inte hade funnits?

Patrik: Tiden var mogen för en reformation av kyrkan. Genom boktryckarkonsten blev Bibeln tillgänglig för fler och så vidare. Jag tror att kyrkan kanske kunnat undvika att splittras om reformationen startats av någon lite mindre hetlevrad person än Luther.

Ett återkommande tema i "Inte allena" är att Luther inte bör göras till solist utan gör sig bäst tillsammans med kören från kyrkans historia. Luthers bitvis polemiska drag samt hans utsiktspunkt från en homogen enhetsstat är några av de aspekter som ligger honom i fatet när man läser honom i dag. Men vad skulle då författarna säga är Luthers viktigaste bidrag till kyrkan?

Joel: Det är hans förmåga som förkunnare, inte främst som teolog, som gör att han tilltalar så många även i vår tid. Det finns en existentiell ton hos honom.

Patrik: Hans översättning till tyska är fortfarande oöverträffad. Han behärskade grekiska och hebreiska och gjorde Bibeln tillgänglig, det kan man inte ta ifrån honom.

Patrik Hagman tittar stint in i skype-kameran. I det lilla kontoret spelar nu eftermiddagssolen över bokhyllorna.

På Luthers tid var det just böckerna och boktryckarkonsten som påskyndade reformationen. I dag står vi mitt i mänsklighetens nästa informationstekniska utvecklingsfas. Frågan är om också den kommer att leda till en reformation av kyrkan? Det är inte omöjligt, menar Halldorf och Hagman.

Patrik: I den mån vi lyckas med en reformation till får vi nog inte med hela mänskligheten. Kyrkan som organisation får allt mindre betydelse. Det är de små gemenskaperna som kommer att hålla ihop det hela. Under en lång tid kände vi inte igen varandra som kristna. Men vi börjar inse att skillnaderna är betydligt mindre på verkstadsgolvet.

Joel: Jag håller med. I igenkännandet, delandet, bönegemenskapen och det praktiska arbetet och livet. Det är där framtidens kyrka kommer att finnas.

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.