Avståndet kan skapa nytt möte

Temat för denna söndags texter kan kännas lite uddlöst: Att leva tillsammans. Det är ändå allmänmänskligt och det handlar förvisso om vår största glädje och vånda. Om nu någon icke kyrkvan skulle komma inom hörhåll på söndag – har texterna något att säga till vem som helst?

Låt oss läsa. Vi hamnar först i Ruts bok. Huvudpersonen är en ung och nybliven änka. Hon följer sin svärmor Noomi till dennas hemland när hungersnöden slår till i det egna landet. Utblottad på allt håller Rut fast vid den enda människa hon har kvar att älska och det är svärmor! Rut söker sig även in i Noomis­ tro. Som det så vackert heter i texten söker hon skydd under den allsmäktiges vingar. Det ser verkligen inte ljust ut för någon av kvinnorna, men mot alla odds öppnar sig livet på nytt för dem båda.

Att leva tillsammans – ger denna berättelse någon vägledning? Ja, på flera plan. Först, den påminner om modet och nödvändigheten att satsa på den gemenskap som finns att få, även om det viktigaste gått förlorat. Änkan Rut gifter så småningom om sig i sitt nya land och får barn. Noomi som förlorat både man och söner är inte missunnsam.

Ruts levnadsöde uppmanar också till generositet mot främlingar. Hon blir väl mottagen i sitt nya hemland och det är nog avgörande att hon har en coach i Noomi, som kan landet och hjälper henne till rätta. Inte att förglömma kommer främlingen Rut med välsignelse, det barn hon föder hamnar i Jesu släktträd, och Rut får en plats i själva frälsningshistorien.

Evangelietexten berättar om Jesu relation till sin mor och sina bröder. Äldste sonen har lämnat familjen och blivit en kringvandrande predikant. Mamma och bröderna försöker få hem honom, kanske är de oroliga, kanske tycker de att han sviker sitt familjeansvar. Jesus faller inte till föga, han ser på sina lärjungar och säger: Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.

Ja, ibland är det nödvändigt med uppbrott, att skapa en viss distans till familj och släkt. Det kan vara det avståndet som gör att man kan mötas igen. Så blev det även för Jesus och Maria. Hon följer sin son genom lidande och död till uppståndelsen och han visar stor omsorg om henne, mitt i den djupaste smärtan. Familjebanden är inte så lätta att bryta. Både evangelietexten och episteltexten från Apostlagärningarna antyder samtidigt att kärnfamiljen inte är den enda gemenskap som är värd att bevara och utveckla. Att leva tillsammans är en utmaning och nåd med många ansikten.

Det gemensamma budskapet från söndagens texter säger något om att det inte behöver vara kört med livet tillsammans – om än det stundtals kan se ut så.

Den Gud som i sig är en evig gemenskap och som från början såg till vår ensamhet är här en tröstare och en bundsförvant.

Liselotte J Andersson

Liselotte J Andersson är resande förkunnare och själavårdare och skriver helgkrönikor på Dagen.