Barn förstår inte nattvarden, borde de verkligen ta del av den?

Hej Britta, jag är uppvuxen i ett sammanhang där man praktiserade troendedop. I och med dopet betraktades man också som redo för att ta emot nattvarden. I den kyrka jag går till i dag tänker man annorlunda. Här får även barn ta nattvard, oavsett hur små de är, och om de är döpta eller inte. Ibland har man till och med låtit barn vara med och dela ut nattvard. Det tycker jag känns helt fel eftersom barn inte kan förstå nattvardens innebörd. Vad tänker du?

Pastor Britta Bolmenäs svarar:

”Jag var tio år. Drabbad av Jesu kärlek. Tre gånger gick jag fram för att emot nattvard. Varje gång viftade pastorn undan mig. Jag förstod att jag inte platsar hos Gud. Jag har aldrig mer försökt.”

Jag har mött flera liknande berättelser genom åren. Jag har firat gudstjänst i kyrkor där man behövt visa medlemskort för att få ta emot nattvard. Jag har tagit emot bröd och vin ur barnahänder. Olika kyrkor har helt klart olika traditioner kring när och hur man får ta emot nattvarden.

En del av oss tänker att vin och bröd bokstavligt förvandlas till Jesu blod och kropp, andra av oss ser det symboliskt. Jag varken kan eller vill säga vad som är rätt eller fel, men delar några reflektioner som förhoppningsvis kan vara hjälpsamma.

Nattvarden är ett mysterium. Ingen av oss kan säga exakt vad som händer när vi tar emot den. Vad säger Bibeln? Vad vet vi?

Det vi vet är att Jesus ber sina vänner att göra detta till minne av honom (Lukasevangeliet 22). De som firar den första nattvarden med Jesus på skärtorsdag är de lärjungar som några timmar senare ska förneka, förråda och överge Jesus. När Jesus ger dem nattvarden som en återkommande gåva har Han alla möjligheter att redan där säga vilka som får ta emot eller ej. Det enda Jesus säger är: Gör detta till minne av mig. Även Judas finns med vid nattvardens bord. Nattvarden verkar inte vara begränsad.

I Första Korinthierbrevet 11 kommer de kända orden vi läser när vi firar nattvard, ”instiftelseorden”. Därefter kommer några verser om att fira nattvard på ett ovärdigt sätt: att äta en dom över sig. Många av oss har oroats: är jag tillräckligt värdig? Vi behöver läsa hela kapitlet, även de verser som kommer direkt innan instiftelseorden. Där skriver Paulus att det är stridigheter inom församlingen, grupper som motarbetar varandra. Vid nattvardsfirandet frossar de rika medan de fattiga förblir hungriga. Några dricker sig till och med fulla på nattvardsvinet.

Det är utifrån detta sammanhang som orden om att dricka en dom över sig kommer. Det handlar alltså inte om ålder eller hur mycket vi förstått eller inte. Det handlar om hur vi är mot varandra. Bibelstället krokar i Jesu ord i Matteusevangeliet 5 om att vara på väg till kyrkan, men komma på att någon har något otalt med dig. Då ska du vända om, gå till den som det skaver med, försonas och sedan gå till kyrkan. Det handlar om relationer!

Vad ska man då tänka om ålder? Jag fanns i ett sammanhang där några av de mest trofasta hade intellektuella funktionsnedsättningar. Det utmanade oss att tänka till kring dop, medlemskap, nattvard. De kommer kanske aldrig förstå teologin kring detta (tror vi, fast kanske förstår de mycket mer än oss andra), men de är en omistlig del av gemenskapen. I samtalet insåg vi att ingen av oss förstår trons mysterium. Guds rike tillhör barnen, sa Jesus. Utifrån det valde vi att låta barn både ta emot och dela ut nattvard. Flera vuxna berättade att när de tog emot nattvarden från en barnahand blev insikten om Guds nåd så konkret, tydligare än ord.

”Just som jag är, ej med ett strå av egen grund att bygga på, blott därför att du dog för mig, jag kommer, o Guds lamm till dig.” (Psalm 222)

Britta Bolmenäs

Britta Bolmenäs, mångårig pastor och chef för Equmenia­kyrkans nationella enhet, svarar på dina frågor om kyrka och församling.