Bästa bekräftelsen kommer från Gud

Andreas Cucca och Anton Karlsson arbetar båda med evangelisation genom nätverket Gå ut mission. De brinner för att unga ska få chansen att växa i sin kallelse och är själva levande exempel på hur livet vänt från depression till mening.

– När jag var 17 hade jag en mentor, en pastor och missionär, som jag tydde mig till. Jag tillät människor som gått före att tala in i mitt liv och det formade mig. Och det här tror jag faktiskt saknas i många av våra församlingar i dag, äldre som talar in i de yngres liv. Vuxna som formar de yngre till lärjungar, säger Anton Karlsson.

Samtidigt vill han markera tydligt att personlig coachning och själavård inte alltid räcker till.

– Jag hade också behövt professionell hjälp och jag önskar att någon utifrån hade sett det och vågat vägleda mig till det. Visst ska vi be och tro att allt blir bra, men ibland måste man svälja stoltheten och våga söka professionell hjälp, säger Anton.

Redan tidigt i livet utmanades Antons självkänsla. Han föddes med läpp- och gomspalt och fram tills han fyllde 16 kantades vardagen av operationer, kontroller och ständiga besök hos sjukvården.

– Det var en mild form av missbildning men den satte ändå en prägel av att jag var ett orosmoment eftersom det kändes som om mina föräldrar var oroliga för mig. Plus att jag fick höra glåpord, som att jag ”såg ut som en gris”. Och det gjorde ju något med min självkänsla, säger Anton.

Samtidigt var Anton den där snälla och vänliga killen som tog ett rejält ledaransvar i kyrkan hemma i Vaggeryd. Han var ute på nätterna och evangeliserade i Värnamo, han ställde upp som scoutledare och tonårs-ledare och satt med i ungdomsstyrelsen i församlingen.

– Jag visste när jag skulle vara glad och när jag skulle skratta, men det satt bara på utsidan. I högstadiet blev jag mer och mer deprimerad och större delen av gymnasiet var det riktigt mörkt. Jag hade svårt att känna hopp och framtidstro, berättar Anton.

När han var 17 år gammal fick han möjlighet att följa med en pastor och missionär på en resa till Vitryssland.

– Jag som aldrig i mitt liv skulle bli missionär ...

Anton skrattar.

– Men jag såg upp till den här mannen och följde med på flera resor när jag var 17-18 år. Då när det egentligen var som allra värst gick jag runt och sa till människor att Jesus älskade dem, men jag trodde inte att han älskade mig.

Vid ett tillfälle kom Anton och de andra i teamet förbi ett festande gäng ungdomar i Minsk. Och frågan som Anton ställde till en av killarna fick en oväntad retur.

– Jag sa till honom: Är du verkligen lycklig? Och då ställde han frågan tillbaka: Är du det?

Touché. Vad svarar man på en sådan fråga när hela ens inre ropar ”nej”?

– Jag hade börjat tro på lögner om mig själv. Såklart att Jesus älskade alla andra, men att jag var undantaget. Att jag var misstaget som Jesus glömde plocka bort. Många gånger funderade jag över att ta mitt liv, även om jag aldrig gjorde konkreta planer.

Till slut handlade det om ett rent viljebeslut.

– Jag hade mått så dåligt i fyra år och kom till den punkten när jag bara bestämde mig. Jag valde att tro att Jesus älskade mig.

Från den punkten vände det successivt, även om det tog tid.

– Jag har en djup glädje i botten i dag som ingen kan ta ifrån mig. Det är min stora revansch, att Gud gjorde mig till en glad människa, säger Anton.

I dag arbetar Anton med nätverket Ung missionär, som är en del av Gå ut mission. Genom att träna ungdomar i små team och ge dem chansen att växa vill Anton ge dem samma möjlighet som han själv fick.

– Under den här sommaren har vi ett 30-tal ungdomar ute. Det är min vision att sätta folk i funktion. Att våga tro på människor, även när de misslyckas. Att våga ge dem nya chanser. Jag vill hjälpa ungdomar att förstå vad Gud har lagt på deras hjärtan, säger Anton.

Hans kollega i Gå ut mission, Andreas Cucca, har samma erfarenhet av psykisk ohälsa. Till vardags är Andreas pastor i Bottnaryds pingstförsamling men på fritiden reser han till platser i världen där människor ännu inte har nåtts av evangeliet. Och han delar ofta sin egen berättelse om hur han blev frälst.

– Jag är ju inte uppväxt i ett kristet hem, ingen i min familj eller släkt är troende. Men under högstadiet hade jag en kompis som tog med mig till kyrkan, berättar Andreas.

Just då befann han sig i en riktigt tuff period i livet. Hela högstadietiden präglades av mobbning och utfrysning samtidigt som Andreas försökte dämpa ångesten med festande.

– I slutet av högstadiet var det mest varje helg. Jag tyckte inte skolan var så jättekul, och faktiskt inte festerna heller. Jag gick igenom en riktig depression, berättar Andreas.

Där hemma snurrade tankarna: Är det här verkligen allt?

– Och jag fick sådan ångest. Finns det inget mer så är det inte värt att leva, för livet var ju redan så kasst. Jag minns att jag bråkade med mamma och skrek till henne – vill du att jag ska ta livet av mig?

Det var i den här vevan som Andras lärde känna Gustav som vuxit upp i en kristen familj. Gustav tog med honom på ungdomssamlingar i pingstkyrkan och där såg Andreas något han aldrig sett förut. Han såg något i ögonen på de andra ungdomarna, en frid som han också ville ha.

– Sedan gick det ganska snabbt. På ett läger bestämde jag mig för att bli frälst. Jag visste inte om jag trodde på det, men jag bestämde mig för att försöka. Och då blev det som ett starkt ljus i rummet. Mötet med Jesus gjorde att all ångest och alla självmordstankar försvann, det bara rann av mig, berättar Andreas.

Då var han 16 år, och fortfarande när han delar sitt vittnesbörd får han ofta respons av andra som känner igen sig i tomhet, ångest och depression.

– Jag får ofta be för människor som lever med självmordstankar, säger Andreas.

Själv tror han att ungas psykiska ohälsa hänger ihop med en vilsenhet och en ständig jakt på bekräftelse.

– Man vet inte var man kommer ifrån och man vet inte vart man är på väg. Man ser ingen mening med livet, och man jagar bekräftelse genom att posta bilder på Insta för att få fler likes och för att känna sig älskad och bekräftad, men ofta blir tomheten bara större.

Bäst bekräftelse kan man få helt gratis – genom Guds kärlek, menar Andreas.