Biskop Anders Arborelius: ”Många upptäcker Gud under perioder av isolering”

– Det är märkliga dagar, konstaterar Anders Arborelius när vi möter honom på Stockholms katolska stifts kontor vid Medborgarplatsen i hjärtat av Södermalm i Stockholm.

Hit till myllret och människorna kom Anders Arborelius direkt från klosterlivet i skånska Tågarp, när han 1998 utsågs till Katolska kyrkans förste svenskfödde biskop.

Nu kommer han direkt från ett krismöte angående coronasituationen. Han ler milt och uttrycker att man landat i beslut han känner sig trygg med.

– Det här är en tid då vi verkligen behöver få ut till män­niskor att kyrkan är med dem och vill hjälpa dem. Men det är samtidigt en tid då vi måste skydda män­niskor, inte minst de äldre. Många katoliker är vana att komma till kyrkan och upplever det märkligt att plötsligt inte få göra det, säger han.

Anders Arborelius öppnar dörren till ett vackert arbetsrum med ett litet bibliotek och ett avlångt konferensbord. Han slår sig ner vid kortsidan och vi fortsätter samtalet.

– Den här balansgången som nu ställs på sin spets finns i hela den kristna tron. Vi finns i det offentliga, men vi behöver också stillheten.

Är det någon som känner till stillhet är det förmodligen Anders Arborelius. För även om han gärna lyfter fram att det 27-år långa munklivet på karmeliterorderns kloster i Tågarp också innehöll stora mått av diakoni, möten med människor och även utlandsstudier, så råder det inga tvivel om att han är väl förtrogen med ensamhet, tystnad och social isolering.

– För många är det vi just nu står inför ett unikt tillfälle i livet. Vi lever i ett så högt tempo och så händer detta. Vi vet att isolering väcker många tankar oavsett om det handlar om att en människa blir sjuk eller hamnar i fängelse eller något annat.

– Har jag öppenhet för Gud, för min medmänniska? Sådana tankar kommer närmare. Många upptäcker faktiskt Gud under perioder av isolering.

Hur tycker du att vi ska ta oss an den här tiden som ligger framför oss?

– Först måste man säga som det är. Det här är jobbigt, oroligt och också tråkigt. Det händer ingenting och vi blir rastlösa. Men mitt råd skulle vara att fundera över din rastlöshet. Vad beror den på? Beror den på att du gått upp så mycket i alla onödigheter?

– Det här är en orolig och svår tid för många. Men kanske får du mitt i allt detta också en chans att verkligen fundera över varför du lever, över meningen med livet, var Gud finns i detta. Efter hand tror jag att de här djupare frågorna kan nå in till hjärtat, säger Anders Arborelius.

Han konstaterar samtidigt att man under tider av isolering ständigt måste kämpa med sig själv.

– Man måste vara beredd på att man kan bli väldigt nervös och börja klättra på väggarna om man är van vid att det hela tiden händer någonting.

Hur lägger man upp dagarna, har du några tips?

– Alla behöver någon slags dagordning. I det vanliga livet rullar det på så fort att vi inte hinner tänka efter. Nu får vi en möjlighet att leva lite långsammare, lite mer medvetet. När du exempelvis äter kan du passa på att tänka på dem som gjort det möjligt att du kan äta den här måltiden och tacka Gud för dem och för att du har mat på bordet.

Efter alla år i kloster har Anders Arborelius kvar mycket av klosterrytmen inom sig. Han menar att det hjälper honom att hålla balansen mellan arbete, bön, vila och avkoppling. Just det sistnämnda, avkoppling och förströelse, är inte oviktigt betonar han.

– Vi behöver alla lite tidsfördriv. Något man tycker är roligt – att läsa, lyssna på musik, vara ute och röra sig, kanske träna. Om man just nu inte kan gå ut, så kan man kanske i alla fall röra sig och få träning i hemmet. Det är viktigt att hitta en balans mellan kropp och själ. Mellan det andliga, det djupa och det som ger förströelse.

– Jag tror att den här tiden kan hjälpa oss med just det. Livet är inte bara upplevelser och spännande saker. Det måste också få vara lite grått och tråkigt ibland. Men det tar sin tid att lära sig uppskatta det tråkiga.

Tar det 27 år?

– Nej, inte så länge, säger Anders Arborelius och skrattar.

– Men det tar tid att övertyga sig själv om att jag kanske faktiskt behöver det här. För att få tålamod med mig själv och andra människor.

Relationen till andra människor är ju det som blir lidande i tider av pandemi, smittorisk och isolering. Paradoxalt nog kan dock ensamheten hjälpa oss även med våra relationer till andra, menar Arborelius.

– Jag kan fördjupa min inre relation till andra människor. Jag får tid att reflektera över vilka som betytt mycket i mitt liv, vilka har påverkat mig, vilka är jag tacksam för och vilka har varit jobbiga? Vilka känner jag agg och bitterhet mot? Det här kan vara en tid att bearbeta sådana känslor och försona mig med min historia. Så har det varit i mitt liv.

Vilka relationer har du jobbat med?

– Jag är skilsmässobarn. Det var inget jag tänkte särskilt mycket på när jag växte upp. Men i klostret fick jag möjlighet att begrunda det och även fundera mer kring relationen till den av mina föräldrar som jag såg minst utav.

Och i ditt fall var det din pappa?

– Ja, det var min pappa. Och under tiden i klostret så fördjupades vår relation.

Även fast ni inte sågs?

– Det hände ju att vi sågs. Och just eftersom jag bearbetat vår relation kändes det som att det blev en djupare och närmare kontakt när vi väl möttes.

Anders Arborelius slår ihop händerna, som till bön. På det högra ringfingret syns kardinal­ringen med Petrus och Paulus på, som han fick av påve Franciskus när han historiskt och helt oväntat för honom själv utsågs till kardinal. För den växande gruppen katoliker i Sverige och Norden är han en stor förebild. Själv tonar han dock gärna ner sin egen roll. Pratar hellre om hur kyrkan kan finnas till hands under den nu rådande situationen. Stötta, hjälpa och mana till bön och eftertanke.

– För den som har en tro är det här ett enastående tillfälle att kunna fördjupa den, säger han.

Tror du att vi som samhälle kommer att komma starkare ut ur den här krisen?

– Absolut. För många människor genom historien har tider av isolering visat sig vara livsavgörande. Det är en tröst mitt i allt som nu möter oss, säger Anders Arborelius.

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.