Carin Dernulf: Följ med och se!

I något år har jag gått runt med en pocketbok i väskan. Flera vänner har talat sig varma för den här boken, så jag såg till att skaffa den. Jag har haft med den när jag åkt tåg, jag har slängt ner den i packningen när jag rest bort, jag har till och med lagt upp den på mitt nattduksbord där hemma. Men jag har inte läst den. Inte förrän nu när jag hade förmånen att semestra med mina föräldrar, vilket har många fördelar. Bland annat gav det en småbarnsmamma lite tid att faktiskt bara sitta i en solstol. Där i solstolen fick jag för mig att jag kanske skulle öppna den där boken ändå. Och när jag gjorde det öppnade sig plötsligt en helt ny värld. Jag drogs in i ett fantastiskt äventyr som jag ju hört talas om men som jag själv egentligen inte själv upptäckt förrän nu.

Det är något av den upptäckarglädjen som präglar söndagens text. Johannes döparen och två av hans lärjungar ser Jesus komma gående och Johannes döparen säger: där är Guds lamm. De båda lärjungarna, som är Andreas och troligen Johannes, blir nyfikna och började smyga efter främlingen. Plötsligt vänder sig Jesus om och frågar: Vad vill ni? I grundtexten står det egentligen "vad söker ni?" Kanske känner de sig lite påkomna, som man lätt gör om man smyger på någon, och de svarar hastigt "var bor du?". Det kan låta som en ganska banal fråga i sammanhanget men Jesus ser längre. För frågan har nog också djupare lager; Berör du mig? Kan du fylla min längtan? Blir du kvar när allting annat sviktar? Jesus svarar: följ med och se! Och de följer med och stannar hos honom den dagen.

Vad de pratade om vet vi inte, men vi vet att denna händelse blev livsförvandlande för de båda männen. Från den dagen följde de Honom. Jesus möter sedan Simon och dagen efter Filippos som i sin tur möter Nathanael. Inbjudan går vidare.

Följ med och se! Orden återkommer i texten och lärjungaskaran växer av bara farten. I en tid när det finns ett växande andligt intresse i vårt land och kyrkan funderar på hur man ska svara upp mot detta är detta intressant att lägga märke till. Här handlar det inte om argument, kramp och övertalning. Det handlar bara om vänner som talar med vänner. Och det finns något så befriande i detta. Det hänger inte på att själv alltid ha alla svaren. Det handlar inte om att folk ska lyssna på mig. Det handlar om att peka vidare mot honom och säga; följ med och se! Bilda dig en egen uppfattning! Ge honom en chans! Ingen människa kan ge tron till någon annan, hur mycket vi än vill. Men alla kan vara vägvisare.

För det räcker inte med att betrakta på avstånd, det räcker inte med att höra andra berätta. Man måste själv öppna boken, måste själv följa med och se, för att äventyret ska öppna sig. Han finns närmare än vi många gånger tror! Och när vi låter oss drabbas av honom, på riktigt, då kommer våra liv också att drabba andra. Av bara farten. Herre, kom och drabba oss på djupet!

Carin Dernulf

Carin Dernulf är generalsekreterare för Equmenia och skriver helgkrönikor på Dagen.