Carin Dernulf: Kärleken ska vara tecknet

Vad väljer man att säga när man vet att döden närmar sig? Var lägger man sin tyngdpunkt? Naturligtvis vill man stryka under det viktigaste. Det som inte får tappas bort. Söndagens text är en del av Jesu avskedstal och den handlar om kärleken.

Temat för denna söndag är ”Att växa i tro”, och vad är växande i tro om inte växande i kärlek? Jag hörde någon som sa: Om du av någon anledning skulle få för dig att mäta om din tro har vuxit så mäts det i första hand i hur mycket mer du älskar dina medmänniskor.

Ändå kan man fråga sig om det verkligen spelar så stor roll hur vi behandlar varandra. Jag pratade nyss med en vän som inte kallar sig kristen men som kommit i kontakt med några kristna som hade olika åsikter i en fråga och behandlade varandra mycket kärlekslöst. Trots att min vän var förvånad över det hon sett konstaterade hon krasst: Det är väl som det brukar, skomakarens barn har de sämsta skorna. De man förväntar sig ska vara kärleksfulla visar i stället på motsatsen.

Hennes kommentar gjorde mig bedrövad och blev en påminnelse om hur viktigt det är att vi som följer Jesus behandlar varandra med kärlek. Att vi står för en annan ton, inte minst i dessa tider av näthat och nätmobbing. ”Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek”, säger Johannes i ett tidigare kapitel. Det är kärleken som ska vara tecknet! Det innebär inte att man inte kan diskutera eller ha olika åsikter. Men grunden för allt måste vara kärlek.

I texten säger Jesus till sina lärjungar: Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.

I Jesu kärlek ligger mönstret för vår kärlek. Den är till sitt väsen uppoffrande. Hur tänker vi i våra liv? I vilken utsträckning är vi beredda att lyssna, hjälpa till, uppmuntra och ge? I vilken utsträckning får det kosta på? Dessutom beskriver den kristna tron att Jesus inte älskar oss för att vi förtjänar det. Medan vi ännu var syndare dog han för oss. På samma sätt är vi kallade att älska, inte bara de vi tycker förtjänar det, utan alla människor.

Hur ska då detta gå till? Det är lätt att känna att man kommer till korta. Nyckeln ligger i Jesu ord, att han inte kallar oss för tjänare utan för vänner. Denna kärlek är bara möjlig att visa andra om vi själva djupt har erfarit att vi är älskade med denna kärlek. Det är inte en kärlek som kan kommenderas fram. Du får den som en gåva när du öppnar dig för den, när du lever i kontakt med kärlekens källa.

En tjänare måste visa blind lydnad mot sin herre, men ur kärlekens relation växer en genuin lydnad fram. Då handlar det inte om krav utan om kärlek. Vi älskar för att han först älskade oss.

Carin Dernulf

Carin Dernulf är generalsekreterare för Equmenia och skriver helgkrönikor på Dagen.