Krönikor
Carin Dernulf: Långt från adventsidyll
Djupt i mångas hjärtan finns det ett verkligt Hosianna-rop.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Så är det då advent igen. Den tid på året som många av oss förknippar med adventsstjärnor, sånger och mysiga traditioner.
Samtidigt är vi inne i en tid då det är väldigt mörkt. Då tänker jag inte bara på vädret. På flera håll i vår värld pågår krig, förtryck och orättvisor. Syrien, Kongo, Mellanöstern, för att nämna några platser. Vi lever i en värld som är långt ifrån en adventsidyll.
När Jesus red in i Jerusalem den där påsken för mer än tvåtusen år sedan var det inte heller en enkel situation han kom till. Folket, som levde under romarnas förtryck, väntade på att det skulle komma någon som kunde befria dem och ge deras nation dess storhet tillbaka. Så kom han då, ridande på en åsna. Ett fattigtåg med åsneskri och hosiannarop ur barnamunnar. Inte mycket påtryckningsmedel i världslig mening.
Han var inte vad de väntat sig, men det är något så självklart med Jesus entré i Jerusalem. Därför att den som är, behöver inte försöka vara. När Jesus, konungen, kommer på besök behöver han inte skramla med vapen och skjuta kanoner. Han är den han är.
Folkets hosiannarop var en hyllning som betydde ungefär leve kungen! Men den ursprungliga betydelsen av ordet Hosianna är egentligen rädda oss. Folkets hyllningsrop handlade om något mer. De handlade om en längtan och en bön om hjälp och befrielse.
Kanske är det något av samma längtan och förhoppningar som har gjort adventstiden till en sådan högtid hos oss. Vi smittas av feststämningen i advent och det är lätt att sjunga Hosianna. Men djupt i mångas hjärtan finns det ett verkligt Hosianna-rop. Det räcker med att slå på nyheterna i en tid som denna och inifrån oss, där vi sitter i soffan, stiger ett Hosianna, rädda oss! Ibland finns smärtan inte bara långt borta utan också i våra egna liv. Det är lätt att fråga sig: Kan det verkligen finnas hopp trots allt mörker? Kan det verkligen finnas någon som kan rädda mig?
Advent betyder ankomst. Det handlar naturligtvis om Jesu ankomst. Och han kom inte till en stämningsfull adventsidyll. Han kom inte till en sagovärld där alla levde lyckliga. Han kom till den här världen. Min värld och din värld. Han hör våra Hosiannarop. Han är den som vill och kan rädda oss. Det är detta som adventstiden påminner oss om; att ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Carin Dernulf är generalsekreterare för Equmenia och skriver helgkrönikor på Dagen.
