Cilla Eriksson: Gud sa ”cykla genom USA för traffickingoffer”

I en gigantisk pappkartong ligger cykeln nedpackad. Cilla Eriksson drar sin dröm på bagagevagn mellan terminalerna på Arlanda. Hela natten har hon varit vaken. Packat, gjort de sista förberedelserna och förgäves försökt att få ordning på en osamarbetsvillig GPS-navigator.

– Jag har varit så arg på den här GPS:en. Jag har suttit hela natten och försökt få in alla de här strecken för den här rutten. Men man måste visst vara it-ingengör för att det ska funka, säger hon med ett skratt.

Trots trötthet och ett visst mått av frustration är det glädjen över att äntligen få åka i väg som dominerar. I söndags var det sändningsgudstjänst för Cilla Eriksson i Lugnetkyrkan i Falun. När vi möts är det tydligt att hon upplever att det är Gud som fört henne hit och det kan ingen strulande GPS-navigator i världen ändra på.

– Jag har Jesus med i bagaget, då brukar det gå bra, säger hon.

Hur föddes idén att göra det här?

– Jag var ny i tron och tre dagar efter mitt dop sa Gud till mig att han ville att jag skulle cykla genom USA för att hjälpa tjejer som utnyttjas i trafficking. Jag tyckte att det lät jättekonstigt och jag hade ett jobb som jag trivdes jättebra med, så jag sa ”nej, jag kan inte göra det här”.

– Men Gud fortsatte att påminna mig och till slut kapitulerade jag och gick med på att göra som han ville.

Och nu står du här efter tre års förberedelser och ska snart ta steget ut, hur känns det?

– Det känns fantastiskt att det blir av nu, det har varit en lång resa hit.

Vad har varit tuffast under de här åren?

– Det har nog varit ensamheten, man står väldigt själv i ett sådant här arbete. Man har liksom inga kolleger på det sättet.

Har du tvivlat på att den här resan faktiskt skulle bli av?

– Nej, faktiskt inte. Men det har tagit tid och mycket har kommit emellan.

Cilla Erikssons projekt, som hon själv är projektledare för har fått namnet "Ride for faith, hope and love". Hon har synts i ett stort antal medier, gjort två nationella insamlingsturnéer runt om i Sverige och dessutom läst teologi under tiden.

– Eftersom jag var så ny i tron har jag läst på Örebro missionsskola, för att landa i min tro. Det gjorde också att själva USA-turnén blev framskjuten.

Pengarna hon samlar in går till Evangeliska frikyrkans skyddade boende för traffickingoffer ”Think and do” i Kairo i Egypten.

– Jag var nere och besökte arbetet i slutet av maj. Det kändes jättebra att få se allt det här med egna ögon. Just nu finns sex tjejer som bor på boendet. Jag pratade med dem för bara någon dag sedan, en av dem fått en bebis. Så nu är det sex tjejer och en liten kille. Jag hoppas få träffa dem runt jul, när jag är klar med allt cyklande.

Rutten som Cilla Eriksson ska tillryggalägga börjar i Vancouver i Kanada och går sedan till San Diego i södra Kalifornien. 31 hållplatser blir det allt som allt.

– Ett pastorspar kommer att möta mig på flygplatsen i Vancouver och sedan ska vi åka hem till dem och jag hoppas kunna återhämta mig och sova i kapp lite innan det är dags att börja cykla.

– Jag har människor som möter mig vid alla stopp. Jag älskar att träffa nya människor, så det här känns jättespännande. Förhoppningsvis får jag även åka ut på gudstjänster och samla in pengar till projektet.

Hur har insamlandet gått hittills?

– På EFK tycker man att det gått bra. Själv är jag alltid lite självkritisk och vill uppnå mer. Men det har gått bra och jag tror faktiskt att vi kommer att få in ännu mer i USA än i Sverige. De har lite mer vana att ge och är lite mer open minded. Så det ska bli spännande att se hur det går.

Under sex veckor kommer Cilla Eriksson att cykla genom det västliga amerikanska landskapet från norr till söder. Själv ser cyklisten och projektledaren äventyret som en övning i att våga lita på Gud.

– Jag hoppas att Gud ska sätta mig i rätt sammanhang. När jag är ute och talar handlar mycket om att våga lita på Gud. Det här är ett väldigt bra tillfälle för mig att omsätta det i praktiken att lägga allt i Guds händer och lita på att det håller.

– Det hoppas jag få utveckla, att jag ska få komma närmare honom och våga slänga mig ut för att se om mina vingar växer på nedvägen.

Förutom vingarna lär benmusklerna bli flitigt använda under den 350 mil långa cyklingen.

– Jag har tränat på bra under sommaren. En dagstur kommer att vara mellan 10 och 15 mil. Någon enstaka etapp är till och med 17-18 mil, men då är det inte så kuperat. Det är egentligen höjdmetrarna som är riktigt tunga, säger Cilla och tittar upp mot tavlan med flygtider.

Gaten har öppnat nu. Cilla rättar till sin tre kilo lätta klädpackning och sin enorma cykelkartong och drar bagagevagnen mot luckan. Resan för Gud och för alla de tjejer som utnyttjas genom trafficking har börjat.

– Livet som kristen är verkligen ett äventyr. Man vet aldrig var man hamnar, konstaterar Cilla Eriksson.

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.