Livsstil
Dagen testar att fasta – kroppens bön med magen
I ett samhälle där mattrender har fått en närmast religiös status kan man undra om mat verkligen kan ha kopplingar till andlighet? Eller ännu hellre valet att avstå. Kan den kristna fastan vara ett sätt att hitta tid för frid?

När jag började lyssna runt för att hitta någon att prata med gällande den kristna fastan, så var det flera som angav samma namn: “Prata med Eleonore Gustafsson”. Så jag bjöd in henne till ett samtal, inför att jag skulle pröva och se om fastan kunde vara en väg att närma sig Gud och få mer frid i vardagen.
Många menar att fastan kan vara ett redskap för att lära känna Gud på djupet. Att den påminner oss om vårt beroende av Gud. Ett ord som inte klingar så väl i vårt individualistiska samhälle. Ändå har jag märkt att allt fler hakar på den kristna fastan innan påsk. Det är fascinerande.
Eleonore Gustafsson, som är pastor inom Evangeliska Frikyrkan, berättar att det inte står så mycket om fasta i Bibeln, däremot står det att folk fastade.
– Kanske var att fasta så självklart för de bibliska författarna att de inte ens brydde sig om att undervisa om det, säger Eleonore.
– Här i väst och i de protestantiska samfunden har bönen och tron ända sedan upplysningen mest handlat om sådant som sker i våra tankar. Att kroppen har något med det att göra har många gånger tappats bort. Men det är lite olyckligt, för det är något vi verkligen skulle må bra av i vår del av världen. Och då syftar jag på bönen.
Eleonore berättar att hon har mött många som sörjer över att bönen har en så liten plats i deras liv, att så mycket annat pockar på deras uppmärksamhet, och distraherar, i stället.
– Då kan fastan hjälpa oss. Fastan kan bli en bön man gör med kroppen.
I de fall det står om fasta i Bibeln handlar det alltid om mat, men i dag är det många som väljer att fasta från mediekonsumtion och Facebook. Det är bra, men det finns en skillnad, menar Eleonore. Man kan leva utan Facebook, men inte utan mat, och det händer något när vi avstår från det mest grundläggande.
– När vi väljer att avstå från mat blir den hunger som stiger upp från kroppen en bön. Då är det magen som ber, säger Eleonore.
För dem som kämpat med ätstörning kan det väl vara farligt att undvika mat?
– Ja, men då finns det andra sätt att fasta. Att gå upp tidigare eller lägga sig senare för att ta tid i bön till exempel. Att avstå från sömn blir då ett annat sätt att göra något med kroppen.
– Ett annat alternativ är att avstå från en matvara, som kött eller socker. Poängen är ju inte att man ska svälta, utan att man ska göra en handling som blir till en bön, som säger ”Gud, jag ber om frid”.
Kan hunger leda mig närmare Gud och ge frid?
– När man avstår från mat kan man känna både frid och ofrid, men fastan i sig själv kan bli en bön om frid till själen. I Filipperbrevet 4:6 står det att vi ska berätta alla våra önskningar för Gud och då kommer vi att få Guds frid som övergår vårt förstånd.
Vad ska man tänka på om man vill söka frid genom att fasta?
– Att inte ta i för mycket, utan att börja i det lilla. Att bara avstå från en liten grej kan göra stor skillnad. Allt för ambitiösa projekt blir sällan bra och kristen tro handlar om nåd. Så börja med att avstå från att fika. Det räcker.
Så när jag väljer att avstå från fika riktar jag i stället mina tankar uppåt?
– Både ja och nej. Fasta är något annat än att tänka på Gud – det är bön genom handling. Innan man fastar säger man till Gud ”Jag avstår från den här måltiden på grund av det här böneämnet”. Det räcker att rikta tanken uppåt i början av dagen, eller i början av måltiden som inte blir av.
På en punkt är Eleonore väldigt tydlig. Fasta och banting har inte med varandra att göra. Det handlar om att närma sig Gud.
– Man fastar inte av hälsoskäl, eller för att gå ner i vikt och man fastar inte för att få en nyttigare kost.
Jag berättar för Eleonore att jag under min fasta kommer avstå från socker, men även att surfa på mobilen.
– Ja, det är en väg till frid i själen oavsett om du har en tro eller inte. Sociala medier är en distraktion som stjäl tid från mycket. Från bön, till exempel.
– Men jag tror ändå, i vår rätt okroppsliga tid, att vi behöver fasta från något som har med magen att göra. Kan man så tycker jag att man ska testa det för att upptäcka kroppens bön.