Livsstil

David Fiske: Här är bönens två riktningar

I veckans bibelkrönika skriver David Fiske utifrån söndagens texter om ett besök i en av migrationsverkets lägenheter

David Fiske, Bibelkrönika
David Fiske, Bibelkrönika
Publisert Sist oppdatert
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

Vi sitter i två soffor i en av Migrationsverkets lägenheter. Stora fat av nötter, russin, solrosfrön och kakor samsas med tekoppar som ständigt fylls på. Några barn leker och stojar medan vi vuxna pratar om Bibeln, livet och kristen tro. Bibelsamlingen som översätts till farsi övergår i bön och en kvinna tar ordet. Hon vänder sig till mig och säger att hon bett mycket men aldrig fått svar och vill nu att jag ska be.

Gud vet vilka avsikter han har med oss. Det finns inget vackrare eller viktigare än att upptäcka dessa.

Jag svarar naturligtvis att Gud lyssnar lika mycket på henne som på mig. Men senare förstår jag vad hon menar. Hon är ännu inte kristen och har bett till Allah men inget har hänt. Nu vill hon ha hjälp att be till Jesus om uppehållstillstånd för henne och sina döttrar. Vi ber och ett par månader senare upprepar hon sin bön. Vi ber igen till den Gud som sagt “Be och ni ska få”. När min vän är på väg hem från samlingen ringer hennes advokat med beskedet: “Grattis, ni har fått uppehållstånd”. Första Johannesbrevet 5 konstaterar att “vår frimo­di­ga tro på Gud är den­na: om vi ber ho­nom om något ef­ter hans vil­ja, så hör han oss.” Detta hände för ett par månader sedan och är ett tydligt exempel på en av bönens sanningar: Gud hör oss.

När Bibeln undervisar om bön möter vi bönens två riktningar. Bönen kommer från våra hjärtan och vi sätter ord på våra känslor och önskningar precis som kvinnan från Afghanistan. Den andra riktningen är från Guds hjärta till oss. Jesus ställer den retoriska frågan: “Om nu re­dan ni, som är on­da, förstår att ge era barn go­da gåvor, skall då in­te fa­dern i him­len ge he­lig An­de åt dem som ber ho­nom?” Gud vill alltså ge oss något speciellt. Gud har en vilja, en idé: Han vill ge oss den helige Ande. Bön som bara uttrycker det vi önskar tappar en väsentlig del av bönens innersta: Sökandet efter Guds vilja. Jeremia förmedlar löftet från Herren: “Jag vet vil­ka av­sik­ter jag har med er … Jag skall ge er en fram­tid och ett hopp.” Gud har en tanke för Israel, och Gud har en plan för dig. “Ske din vilja” lär Jesus oss att be och menar nog att detta ska vara en bönens vardag. Gud vill något och räknar med att vi ska kunna urskilja det. Detta är en annan av bönens sanningar: Vi hör Gud.

I kyrkoåret har vi kommit till bönsöndagen och det är ett bra tillfälle att öva oss i bönens två riktningar. Gud vet vilka avsikter han har med oss. Det finns inget vackrare eller viktigare än att upptäcka dessa. Vad vill Gud med våra liv, våra församlingar och vårt land? Oavsett vad svaret blir är alltid grunden att Gud vill ge en framtid och ett hopp, mitt i din vardag och den värld vi lever i.

Powered by Labrador CMS