David Lindgren: Jag tackar Gud varje kväll

Ensam på musikalturné i Tyskland gick artisten och programledaren David Lindgren igenom ett av sitt livs tuffaste perioder. När han knäppte händerna för att be insåg han att han nästan bara vände sig till Gud när livet var tufft. Sedan dess har han varje kväll bett en kort tackbön.

David Lindgren tar emot hemma på Värmdö söder om Stockholm. Den är en iskall men gnistrande vacker vintermorgon och den lilla villan på höjden med utsikt mot havet badar i sol. På trappstegen till övervåningen ligger byggpapp.

När allt blev inställt har vi försökt att ta tag i de projekt hemma som vi velat göra länge, men som aldrig blivit av, säger artisten med ett leende.

Både han och hustrun Kristina är artister och han beskriver att pandemin varit märklig, men samtidigt lärorik.

– Förra året började väldigt bra. Både jag och Kristin åkte ut på en arenaturné med “Oh What A Night”, som gick superbra och sedan gick jag direkt därifrån in i “Stjärnornas stjärna” i TV4.

David Lindgren, som vann hela Stjärnornas stjärna, var helt inställd på att det mest intensiva året någonsin låg framför honom. Han skulle leda Diggiloo-turnén och efter det var han inbokad för att spela huvudrollen i musikalen Saturday Night Fever. Men så blev det alltså inte.

– När allt ställdes in tog det ett tag att vänja sig. Men när jag väl hade gjort det så kändes det ganska skönt. För första gången har jag bara kunnat vara hemma med familjen en hel sommar och så bad min grabb Ben mig om att inte hålla på och bygga någonting under sommaren, så jag har bara varit helt ledig och det har faktiskt varit superhärligt.

Nu avbryts dock lugnet. Den 20 mars tar David Lindgren och Petra Mede över nöjesflaggskeppet Let’s Dance i TV4. David berättar att han om en knapp timme ska han gå in i ett videomöte med Petra Mede. Men Skellefteåsonen stressar inte upp sig utan serverar glatt hemgjord espresso medan han slår sig ner vid köksbordet.

David Lindgren växte upp med fem syskon i Ersmark strax utanför Skellefteå. Pappan var präst och förutom kyrkan var hockeyn det som dominerade fritiden för en stor del av familjen.

– Ersmark är en liten by på kanske tusen invånare och bara där tror jag att det fanns fyra hockeyrinkar. Min pappa var superduktig och spelade både i TV-pucken och senare i Skellefteå AIK. Så det kändes ganska naturligt, men sedan var jag för dålig för att verkligen bli någonting inom hockeyn. Men det gav mig otroligt mycket glädje under väldigt många år. Ända fram till första året på gymnasiet egentligen när dansen tog över på allvar.

Hur var det att gå från hockeyspelare till att satsa på dans?

– Väldigt speciellt, just i den känsliga åldern också. Men det var egentligen då jag började att våga gå lite mot strömmen. Jag valde teatergymnasiet och sa till kompisarna att det var för att bli skådespelare, dansa skulle jag inte. Men jag tror att det tog en vecka så upptäckte jag dansen.

Du verkar ha ett otroligt driv att underhålla?

– Så är det verkligen. Jag har alltid älskat att underhålla, jag tycker om att få folk runt omkring mig att ha roligt och jag har varit så glad att jag under min karriär har fått göra så mycket olika saker.

Efter genombrottet i Melodifestivalen 2012 med låten “Shout It Out” har Lindgren medverkat två gånger till i festivalen och dessutom lett hela tävlingen både 2017 och 2018. Många minns David Lindgrens redan smått legendariska schlagermedley från hans första år som programledare.

– Det var egentligen där jag verkligen fick presentera vem jag var, det människor hade sett tidigare i det stora fönstret var mest en popkille, som inte visade mitt artisteri.

Är det nästan som ett kall, detta att underhålla och få människor att må bra?

– Ja, jag har svårt att se mig göra något annat. Min pappa är ju präst och han har beskrivit att det varit hans kall att just vara präst. Så det kanske är så.

Hur var det att växa upp som prästson?

– Det har alltid känts väldigt naturligt. Jag har alltid känt att pappa varit väldigt omtyckt av folk. När jag var liten var vi i kyrkan jämt. Det var tältmöte på onsdagarna och gudstjänster på söndagarna. Det var en så naturlig del av livet.

– Med åren blev det mindre kyrka och pappa tog paus från jobbet som präst under en period. Men under mina tidiga barndomsår var det jättemycket kyrka.

Hur ser din tro ut i dag?

– Jag är troende, konstaterar David Lindgren utan betänketid och börjar sedan berätta om en händelse som kommit att prägla hans tro.

– När jag var runt 25 år började jag må ganska dåligt, jag hade mycket prestationsångest och fick även problem med panikångestattacker. Jag skulle flytta till Tyskland för att spela musikal, men Kristina kunde inte följa med så jag kraschade kan man säga.

David Lindgren beskriver att han mådde väldigt dåligt och brottades med ångest när han skulle gå upp på morgnarna. När han bad till Gud drabbades han plötsligt av en märklig insikt.

– Jag kom på mig själv med att jag bara bad när jag mådde dåligt och sa till mig själv att när jag blir fri från det här då ska jag tacka för varje dag jag får må bra och det har jag gjort sedan dess. Jag tackar för dagen och om det är någon i min närhet som jag känner behöver lite extra tankar så nämner jag den personen. Jag avslutar alltid varje kväll med att be.

Blev tron en hjälp för dig?

– Ja, det tycker jag. Det är skönt att ha något att tro på. Det kände jag även när min mamma gick bort för ett och ett halvt år sedan och det var så fint att se vad tron betydde för henne och hon kändes otroligt lugn i mötet med döden. Jag blev både inspirerad och nästan lite avundsjuk av att se det där.

Det är tydligt att sorgen efter modern fortfarande ligger nära David Lindgren. Rösten blir mer eftertänksam medan han blickar ut genom fönstret bort mot havet. Samtidigt har han inga problem att prata om det som är svårt. Han berättar hur han genom livet haft problem med att svimma under perioder av överansträngning och att han kollapsade mitt på scenen under en av föreställningarna av musikalen Jersey Boys.

– Att svimma på scenen inför massa människor har alltid var min största mardröm. Men efter att det hände blev det som en stor lättnad. Det värsta som kunde hända var inte så farligt. Allt som hände var att de fick avbryta en stund och ta in en ersättare. Sedan kunde showen fortsätta.

Hur har du det med Gud i dag?

– Jag går inte i kyrkan i dag. Men jag tycker att jag har det bra med Gud. Jag känner en enorm tacksamhet för allt som jag fått i mitt liv. Både när det gäller familjen och karriären och jag ser till att vara noga med att tacka för det.

Lyssna på Dagens människa med David Lindgren

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.