Livsstil
”De ville komma ifrån sektstämpeln”Nästa söndag byter Nybygget namn igen – Lennarth Hambre förklarar varför
Lennarth Hambre var bara 37 år när han blev missionsledare i dåvarande Örebromissionen. När hans samfund 1997 blev ett med Helgelseförbundet och Fribaptistsamfundet under arbetsnamnet Nybygget blev han så småningom ensam ledare för det nya samfundet. Inom kort byter det 29 000 medlemmar stora samfundet namn till Evangeliska Frikyrkan.Hur har det gått sedan sammanslagningen för fem år sedan?– När det gäller organisationen och samfundslivet har det gått bra. Det som vi behövt bearbeta under vägen lite mer än väntat är kulturfrågorna. Alltså hur man fattar beslut, hur man kommunicerar. Här fanns ju lite olika traditioner vad gäller till exempel gudstjänstform, uttryckssätt och språk.– Gamla samfund har också symboler man gärna vill slå vakt om. Det har vi lyckats hantera mycket bra och med stor respekt. Örebro missionsskola, Götabroskolan, Torpkonferensen och Årskonferensen inom ÖM är sådana symboler och de finns med som naturliga inslag i den gemensamma verksamheten.– Om det fanns en viss osäkerhet i början tycker jag mig nu möta både harmoni, glädje och generositet när vi möts i olika sammanhang.Var det nödvändigt att byta bort namnet Nybygget?– Nybygget var från första början ett arbetsnamn. Sådana sätter sig förvisso snabbare än man kan tro. Men många tyckte att Nybygget låter som ett byggnadsföretag, andra tyckte gott att vi kunde ha det kvar ändå. Det är de nygrundade församlingarna i vårt samfund som främst slagits för ett namnbyte. De vill ha med ordet kyrka i namnet för att komma bort från sektstämpeln. Jag tycker det är riktigt tänkt.Tror du andra samfund följer er i spåren och går samman framöver?– Det kan komma en eller några fusioner till, som en direkt konsekvens av att man inte anser sig ha resurser att klara sig på egen hand längre. Men jag tror faktiskt inte att nästa större satsning blir en samfundssammanslagning som vår, utan mer någon form av strategiska allianser, där man går samman på vissa områden.– Det var modernister som slog samman ÖM och HF, Postmodernisterna, som kommer nu, tänker inte på samma sätt.Är du ekumen?– Jag vill visa respekt för de ekumeniska mötesplatserna, även om vi inte är fullvärdiga medlemmar överallt. Men jag är inte den typen av ekumen som är med på allt som arrangeras. Jag är en mer resultatinriktad person, jag vill vara med och satsa intensivt där jag kan se resultat.Vill ni bli fullvärdiga medlemmar i Sveriges Kristna Råd?– När det gäller uttalanden från SKR finns det ibland en ensidighet, en fokusering mot det politiska. Jag skulle önska att SKR vågade göra fler uttalanden i rent evangelisatoriska frågor, när det gäller det direkta utbredandet av Gudsriket. Det skulle vara mycket lättare för Nybygget att säga ja till medlemskap om SKR vågade ta flera sådana initiativ. Vi gläds över de förbönsinitiativ som SKR initierar.Nathan Söderblom påstod på sin tid att samfundssplittringen hindrade människor att komma till tro. Hade han rätt i det?– Det kan nog ha hänt att människor skrämts bort på grund av splittringen. Men det är inte det stora problemet i dag. I stället handlar det om huruvida vi har förmåga att över huvud taget kommunicera fundamenten i kristen tro.– Men det är självklart så att om vi anstränger oss för att upprätthålla olikheterna då är vi fel ute. Vår uppgift som kristenhet är att odla det gemensamma så mycket som möjligt. Vi är ju alla så svaga i ljuset av vår omvärld.Hur ser situationen ut för svensk kristenhet om 30–40 år?– Jag tror att vi är på väg mot en situation där vi kommer att få ägna oss mer åt de verkligt fundamentala kristna frågorna: Vem är Jesus? Var Jesus Guds Son? Är Jesus enda vägen till gemenskap med Gud? Och så vidare.– Vattendelarna inom kristenheten kommer i första hand inte att gå vid beteendefrågor, utan de är mer grundläggande frågor som kommer att mejsla ut skillnader mellan kristna. Vi kommer att få vissa strömningar som är mer relativistiska, som är öppna för att se den kristna tron som ett svar av flera, och andra strömningar där människor blir mycket tydliga i budskapet. De senare blir starka, de som försöker anpassa sig och positionerna sig i förhållande till omvärlden får problem.– En viktig fråga vi 40–60-åringar måste ställa oss är denna: Klarar vi av att vara möjliggörare gentemot unga människor, vill vi skapa utrymme för dem, välsigna dem och vägleda dem i stället för att kritisera? Gör vi det, då har vi en framtid också inom kristenheten, det är jag säker på.Vilken bibelsyn har du? Är du fundamentalist?– Ordet fundamentalist är ett skällsord i dag. Om du menar att det handlar om tron på fundamentala kristna sanningar så ser jag det oerhört viktigt. Boken av Chris Wright ”Jesus den enda vägen? – Jesus och religionerna” är något av det viktigaste som kommit de senaste åren. Jag citerar gärna Lausannedeklarationen som säger ”Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i sin helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som den påstår och det enda ofelbara rättesnöre för tro och liv”. En respekt för bibeln leder till en sund människosyn och frågan om vad jag gör av bibelns budskap i mitt eget liv.Vilka egenskaper bör en bra samfundsledare ha?– Man ska förstå att det är i ett folkrörelsesammanhang man finns. Man måste vara beredd på att processerna är långsammare än i till exempel näringslivet och man måste kunna leva med detta. Sådant jag trodde skulle ta tre år när det nya samfundet bildades, det tar säkert sex–åtta år. Jag måste som ledare kunna hantera detta så att jag inte skapar onödig stress i samfundet.– Som ledare för ett samfund måste man lära sig att jobba med församlingen, att inse att kraften inte finns hos några få människor utan i den breda rörelsegemenskapen. Som andlig ledare bör man ha förmågan att lyssna och kommunicera.Så vad gör du?– Jag ägnar mycket tid åt att resa, träffa styrelser, äldstegrupper, jag lyssnar och skaffar mig en bild av vad som händer på basplanet. Jag måste som ledare inse att jag överallt möter människor med mycket större kunskap än jag i enskilda frågor.Varför finns det fortfarande så få kvinnor i ledande ställning i samfunden?– Det är en svaghet. Jag erkänner gärna att vi jobbat alldels för lite med att skapa utrymme för det kvinnliga ledarskapet. Det är en av de stora och angelägna framtidsfrågorna: Hur planerar och skapar vi förutsättningar för kvinnliga ledare?Stoppar männen i församlingarna kvinnorna?– På ett omedvetet plan kanske genom att vi planerar och processar och beslutar på ett sätt som inte passar kvinnor.Vad har du för utbildning?– Jag saknar helt teologisk utbildning. Efter grundskolan utbildade jag mig till kock och jobbade också en tid inom restaurangvärlden. Men snart tog kallelsen att förkunna över och jag kom in i församlingstjänst.Om du inte har formell utbildning, varifrån har du då fått dina kunskaper?– Det har väl skett i en kombination av mycket läsning och god receptionsförmåga. Jag tar in och reflekterar och har i alla tider sökt mig till människor med större kompetens än jag. Vägen till framgång är goda medarbetare. Jag gör alltid avstämningar med vänner och medarbetare när jag ska skriva en artikel eller uttala mig i en fråga. Jag har ett väldigt stort behov av bollplank i mitt arbete.Hur ser din bana ut?– Jag hade en period som evangelist och förkunnare tillsammans med en av ÖM:s stora riksevangelister, Gunnar Svensson. Därefter kom jag tillsammans med min fru Kerstin att jobba i ett pionjärarbete i ett av Göteborgs mest segregerade förortsområden. Det jobbet skedde i samarbete med Saronförsamlingen i Göteborg.– Sedan följde en period på tre år som ungdomspastor i Kumla, i Linköping i sex år.Efter det kom jag som föreståndare till Salemförsamlingen i Edsbyn, där jag stannade i två år. En intensiv period i organisationen ”Bed för Sverige” följde därefter innan jag 1995 blev missionsledare i Örebromissionen.Och resten vet vi: Missionsdirektor 1998 i nybildade Nybygget, som han leder ännu i dag.Det är inte bara ditt samfund som byter namn. Du själv bytte för några år sedan från Persson till Hambre. Varför?– Hambre är ett gammalt namn som länge låg vilande bland mina tidigare släktingar. Så fiskades det upp igen. För oss dröjde det ända till 1998 innan vi tyckte det var moget att byta. Det var faktiskt vår dotter som tryckte på och tyckte det var dags.Din bror, Sven-Gunnar Persson, är partisekreterare för kristdemokraterna. Är du också intresserad av politik?– Ja, vi har nog ärvt samhällsengagemanget från vår far. Jag är ett så kallat nyhets-freak. Lyssnar på allt som sker på politikens område och tycker att det är intressant. Jag agerar dock inte partipolitiskt av hänsyn till den rörelse jag nu är satt att leda.Leif Olsson
