Krönikor
Dogge Doggelito: Mitt bästa sommarminne
Tänk att efter 50 år få komma tillbaka till sin favoritstrand.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Den här sommaren har varit mycket speciell för mig. I stället för att åka utomlands valde jag att semestra i Sverige. Resan till Gotland blev en resa genom härliga minnen från min barndom och ungdom. Med på resan hade jag min mamma och alla mina barn. Det fick mig att tänka på hur det var när jag var liten. Eftersom min mamma är född och uppväxt på Gotland var denna härliga ö det självklara semesterstället i vår familj.
När färjan styr in mot hamnen i Visby är det första man ser Villa Haugen, en stor vacker gul villa uppe på en kulle med utsikt över hamnen. Mamma ler när hon ser sitt barndomshem. Som liten såg hon alla färjor komma och gå, nu sitter hon själv på en färja tillsammans med sin son och sina barnbarn och tittar på sitt barndomshem. Hon förklarar att då, när hon bodde i det gula huset uppe på kullen, var den lyckligaste tiden i hennes liv.
I samma stund hon ser ön förvandlas hon från en trött Stockholmsbo till en glad gotlänning. Bekymren hemma i Stockholm har hon lämnat på fastlandet – på Gotland är det som om hon är ung på nytt.
Samma förvandling kommer jag ihåg från när vi var små men nu som vuxen så kan jag se och förstå det på ett annat sätt. Min mammas hjärta hör hemma på ön.
När jag var liten hälsade vi på släktingar och bekanta men vi hyrde också en stuga på Fårö. Mamma ville ge oss och sig själv en paus från det hektiska livet i storstan. På Fårö låg närmsta matbutik flera kilometer bort och vi hade inte ens en cykel. Jag kommer så väl ihåg hur mamma brukade ge oss exakta pengar för att köpa en liter mjölk och hur vi barn stod vid vägkanten och bad om skjuts från bilister eller cyklister in till mataffären.
Det enkla livet på ön passade oss så bra och varken då eller nu så känns det konstigt att dela sitt hjärta med två ställen på jorden och som är varandras motsatser – Alby och Gotland.
Den här sommaren ville jag ta mamma till en hemlig strand där hon brukade bada som liten. En strand dit inga turister hittar och som är den vackraste på Fårö. Vi körde och gick i två timmar men kunde inte hitta stranden. Kanske hade de spärrat av vägarna så att ingen skulle nå stranden längre? Till slut var det en snäll Fåröbo som förklarade vägen.
När vi kom fram var det redan kväll. Vågorna smekte den fem kilometer långa och vita sandstranden. Man kunde knappt tro att man var i Sverige. Mamma tog sina barnbarn i handen och gick med bestämda steg mot vattnet. Barnen hoppade av glädje. Vilken härlig syn – och tänk att efter 50 år få komma tillbaka till sin favoritstrand med sina barnabarn och ta ett kvällsdopp. Det är varma sommarminnen.
Dogge Doggelito är artist har skrivit krönikor på Dagens livsstilssidor.
