Eddie fick ett nytt liv efter hjärtstoppet

– Hade min fru bara kommit en minut senare hade jag inte överlevt. Och vi är helt överens om att det måste ha varit Herren som skickade ner henne på stan, säger Eddie.

Han kommer direkt från jobbet, tar omvägen från Ljungby ut till lilla Dörarp, för att berätta sin historia. För han vill så gärna berätta om livet som gavs honom. Ett nytt liv.

– Jag är så ytterst tacksam att jag fick en andra chans att säga ja till Herren, för jag hade ju sagt nej så länge, säger Eddie.

Han heter egentligen Etienne Prüss, ett franskt namn som han gavs av sin tyska mamma och amerikanska pappa. Fyra år gammal kom han till Sverige, landade i Ljungby tillsammans med mamman som sökte jobb där. Och i Ljungby blev han kvar. Växte upp i den småländska frikyrkliga myllan utan att egentligen ha någon närmare kontakt med kristna än en bilderbok, illustrerad till bönen Fader vår, som fanns i hemmet.

– Någon bibel såg jag aldrig till och jag hade inga relationer till kyrkan alls, men när jag träffade min nuvarande fru så var hon kristen. Hon hade en tro och jag tyckte att det var lite spännande när vi pratade om det. Men hon försökte aldrig konvertera mig, säger Eddie och ler.

Däremot fick Eddie en svåger som eldade på desto mer; Daniel Oscarsson, numera pastor i New Life Church, Hässleholm.

– Vi hälsade på dem ganska ofta eftersom vi hade barn i samma ålder, och det blev rätt mycket prat om Gud och Jesus, men jag kände bara ”nej, nej – det här är inget för mig”, berättar Eddie.

Under våren 2011 genomgick Eddie en tuff period med ett nytt krävande jobb samtidigt som hans äldsta dotter hamnat i fel kretsar och börjat ta droger.

– Jag förstod först senare att du aldrig kan hjälpa en människa som inte vill bli hjälpt, säger Eddie.

Tröttheten var kompakt under sommaren. Han hade också dubbelslag på hjärtat ibland.

– Men jag tänkte att det är väl stressen, och att jag började närma mig 50.

Förutom jobbet som anställd driver Eddie en liten firma med en god vän där man arrangerar olika aktiviteter för barn. I augusti 2011 roddade han och kollegan Göran som vanligt med hoppborgar och vattenbollar på sommarens upplaga av Ljungbydagarna, en stadsfestival som pågår en hel vecka. Just den här veckan är blank i Eddies minne.

– Allt jag säger nu är sådant jag har fått berättat för mig. Själv minns jag ingenting. Men på fredagen var det ösregn, riktigt skitväder. Vi hade ställt upp en husvagn inne i centrum och där gick jag och la mig mitt på dagen för att vila, något jag aldrig brukar göra annars.

Göran väckte honom när de behövde börja packa ihop utrustningen. Hoppborgarna skulle tömmas på luft och vikas ihop.

– Men där ramlade jag ihop och fick ett hjärtstopp.

Det var den 19 augusti 2011. Ungefär 15 minuter tidigare utspelar sig följande hemma hos familjen Prüss. Hustrun Anette är hemma tillsammans med en av döttrarna som håller på att göra sig i ordning för att gå ut på festivalområdet. Plötsligt får Anette ett infall att hon ska titta till Eddie.

– Vår dotter höll på att fixa håret och ville följa med när hon var färdig, men Anette sa bara att antingen följer du med direkt eller också blir du kvar här, berättar Eddie.

På väg ner mot festivalområdet passerar de många människor i folkvimlet, däribland ytterligare två av familjens barn.

– Då har mitt hjärta redan stannat.

När de kommer fram till torget ser de Göran sitta bland hoppborgarna med Eddie i famnen.

– Jag har ingen andning, ingen puls, och min fru som är utbildad undersköterska sätter igång direkt med hjärt-lungräddning samtidigt som hon ber Göran att ringa ambulansen. Men han är så stressad så istället för att ringa 112 så ringer han 118800, berättar Eddie.

Anette får igång både hjärtat och andningen men bara en kort stund. När hjärtat stannar igen skriker hon högt på hjälp. Ingen i folksamlingen runt omkring dem tycks uppfatta och riktigt förstå allvaret, men i närliggande hus hörs ropet på hjälp och både en brandman och en akutsjuksköterska sluter upp. Äntligen lyckas någon ringa efter ambulans som lyckligtvis fanns på bara några hundra meters avstånd då ambulanspersonalen stod på stand-by under festivalen. Med hjälp av hjärtstartare både i ambulansen och på Ljungby lasarett lyckas man efter flera försök starta upp hjärtat så att det slår av egen kraft, därefter transporteras Eddie akut till Karlskrona där han sövs och kyls ner under en vecka.

– Eftersom jag var utan andning i flera minuter säckade lungorna ihop och jag fick dubbelsidig lunginflammation. Dessutom visade det sig att jag hade extrem hjärtsvikt, mitt hjärta var dubbelt så stort på grund av en klaff som inte höll tätt, berättar Eddie.

Efter veckan i Karlskrona när läget till slut hade stabiliserats fick Eddie åka tillbaka till intensiven på Ljungby Lasarett. Det var där han vaknade upp.

– Därifrån är mitt första minne. Jag vaknade, helt lugn, totalt befriad från rädsla, säger Eddie.

Däremot var han väldigt förvirrad. Rehabsköterskan ritade en streckgubbe som Eddie skulle kopiera, men det var helt omöjligt.

– Mina barn och min fru grät över min totala oförmåga.

Det måste ha känts obehagligt för dig också?

– Nähä. Jag kände bara – det här kommer jag att fixa. Jag kommer att bli helt frisk, helt upprättad. Jag kände total frid – och total tacksamhet till personalen.

Eddie lutar sig tillbaka i stolen, ögonen tåras.

– Ja, du ser ju…

Han låg i ett eget rum, uppkopplad mot alla slags apparater, med sjukhusets bibel bredvid sängen.

– Jag kände en sådan dragning till den här bibeln! Jag bara läste och läste och skrev och skrev, fast vad jag skrev har jag ingen aning om för det går inte att läsa, säger Eddie och skrattar.

När svågern Daniel kom på besök någon vecka senare visste Eddie redan vad han ville.

– Han sa: Eddie, vad säger du om att ta emot Jesus i ditt liv? Och jag svarade, ordagrant: Ja du, jag vore en idiot om jag sa nej nu.

Eddie skrattar igen, samtidigt som hans berättelse är djupt allvarlig.

– Det var ju så uppenbart för mig att jag hade varit på andra sidan och vänt.

Han har inga minnen, inga upplevelser från andra sidan. Ingen tunnel, inget ljus. Däremot den märkliga friden och frånvaron av rädsla som han fortfarande knappt kan förstå.

Återhämtningen gick över all förväntan. Från sängliggande, via rullstol, gåstol och kryckor på 1,5 vecka. En tid senare bytte man ut den trasiga hjärtklaffen och opererade samtidigt in en pacemaker med hjärtstartare. Ett år efter hjärtstoppet var Eddie tillbaka på jobbet på heltid.

– Läkaren sa efter något år hur låga oddsen är att överleva ett hjärtstopp på stan. Nio av tio dör, av dem som överlever får 75 procent kroniska hjärnskador och 75 procent av resterande får kronisk hjärtsvikt.

– Jag känner verkligen att jag är fullt upprättad av Herren och jag har fått ett fantastiskt nytt liv. Jag har fått nya vänner i en nystartad församling, Rock Church i Ljungby. Och jag har till och med börjat sjunga i en gospelkör där jag sjunger solo ibland!

Eddie Prüss skrattar. Ibland är vardagen jobbig såklart, även när man lever i ett mirakel. Till exempel har hans äldsta dotter fortfarande problem. Förbönerna är många och långa.

– Men när det är tufft brukar jag försöka tänka: jag har fått en bonusdag till. En dag med familj och vänner och resor. I höstas åkte jag till Spanien med min son och på fem veckor gick vi 90 mil tillsammans på Caminon. Då är man inte hjärtsjuk!