Livsstil
Ekumeniken är stark i Klippan
Anton, fyra år, kan räkna till fem, men säger till sin mamma: ”Jag kan räkna till 50 om du hjälper mig.” Den bilden vill Joel Jarbo, präst i Andreaskyrkan i Klippan, föra över på de kristna församlingarna. "Det finns en styrka med att jobba ihop. Tillsammans når vi ett högre tal, vi når längre."

Andreaskyrkan i skånska Klippan är en samarbetsförsamling mellan EFS i Svenska kyrkan och Evangeliska frikyrkoförsamlingen Korskyrkan. För snart fem år sedan gick församlingarna ihop, bytte namn och samlas nu under samma tak. Drygt 50 personer brukar fira gudstjänst tillsammans.
På orten finns också Frälsningsarmén, Svenska kyrkan och trosrörelseförsamlingen Bönens hus. Joel Jarbo berättar om ett regelbundet samarbete mellan församlingarna, förutom den ekumenik som finns inbyggd i den egna kyrkan.
– Varannan fredagskväll bjuder vi och Bönens hus på bullar och choklad – och samtalar med ungdomar ute på torget. I Frälsningsarmén drivs en värmestuga för missbrukare och andra som behöver en extra macka. Där är Janne, som är medlem både i Andreaskyrkan och hos Frälsis, den drivande.
De senaste fyra åren har kyrkorna i Klippan firat en gemensam påskdagsgudstjänst, och gått en procession genom samhället. En gång i månaden möts man till ekumenisk bön under terminerna.
Kläd- och möbeldepån ”Ge och få”, där den som har det gott ställt kan lämna i från sig, och den som har det ekonomiskt kärvt kan få, är ett annat gemensamt initiativ ihop med andra organisationer.
Att två församlingar har kunnat bli en i Andreaskyrkan tror Joel Jarbo beror på att det finns en lång förhistoria. Redan på 1980-talet började man med gemensam söndagsskola för barnen. Lite senare blev det först en gemensam gudstjänst i månaden, och därefter tre. Efter ytterligare några år möttes styrelserna för att skriva ett gemensamt grunddokument under två års tid.
Nu lever församlingen med både en dopgrav för troendedop och en dopskål för barndop i kyrkan. Alla åsiktsskillnader är inte borta, men Joel Jarbo upplever, att man respekterar varandra.
– Jag läste upp de tio tumreglerna för ekumenik för styrelsen i församlingen nyligen, och visst kände man igen sig, säger han.
Fortfarande är församlingen dubbelansluten till två samfund, något som Joel Jarbo hoppas det ska bli ändring på i framtiden.
– När det kommer nyfrälsta är det ett minus att de måste välja mellan EFK eller EFS som samfundsorganisation. De bryr sig inte om något av det, utan vill bara bli medlemmar i Andreaskyrkan.
Varför tycker du det är viktigt att jobba tillsammans?
– Enheten är inte viktig bara för kyrkans skull, utan också för att världen runtomkring ska tro. Jag tänker på soldaterna nedanför Jesu kors som kastade tärning och tävlade om hans kläder. De hade nära till korset, men var långt i från Kristus. Jag tänker att vi kristna inte får låta "kläderna", sakfrågorna, gå före försoningen.