Elise Lindqvist håller änglavakt på Malmskillnadsgatan

Observera att det här reportaget publicerades 2013.

Solen har precis gått ned över Stockholm och fredagskvällen är på väg att övergå i en av höstens första riktigt kalla nätter. I ett upplyst kök som tillhör S:ta Clara kyrka i centrala Stockholm står Elise Lindqvist, 77 år.

Hon är till längden en liten kvinna, men hon har genom artiklar, radio- och tv-program blivit känd för sina stora insatser för Stockholms mest utsatta. I en artikel myntades uttrycket Ängeln på Malmskillnadsgatan.

Nu har hon har kokat varm choklad i en stor kastrull och håller tillsammans med volontären Elisabeth Gilderskär på att bre mackor som de lägger i två stora röda rullväskor.

Rutinerna kring fredagsnätterna sitter i sedan 17 år tillbaka. Också i natt ska värmande ord och böner varvas med praktisk hjälp till kvinnorna.

I kväll blir de fyra stycken volontärer som ska ut till Malmskillnadsgatan, den gata på Norrmalm i Stockholm som sedan 1970-talet förknippats med gatuprostitution.

– Ibland kallar jag den för djävulens gata. Varje gång jag ser ett sexköp känner jag att jag vill rycka bort tjejen därifrån. Det gör vi inte. Det är kvinnornas arbetsplats, och vi ska vara ödmjuka att vi ens får verka där. Men vi ber alltid att Herren ska vara med och beskydda kvinnorna, säger Elise Lindqvist.

Innan det är dags att lämna köket lägger volontärerna tillsammans natten i Guds händer genom en gemensam bön. Från väggen blickar en from Jesusbild ned på sällskapet.

– Bönen och förberedelserna är lika viktiga som den tiden som vi står på gatan, säger Elise, när gruppen lite senare går genom stan.

Under armen bär hon ett lila metallbord, som varje fredag ställs upp på samma plats: där Malmskillnadsgatan korsas av ett gångstråk från Sveavägen österut mot Birger Jarlsgatan.

Här bildar vägarna en infart där bilar kan göra en avstickare för att långsamt cirkulera några varv innan de stannar till, plockar upp en tjej, och försvinner.

Mitt på bordet placeras en lykta med ett tänt ljus som syns på lång väg. Kommer man lite närmare ser man hur en bild av Jesus blickar inifrån lyktan. Jesuslyktan är alltid med på gatan.

– Lyktan är viktig. Många flickor stannar till en stund framför den, säger Elise Lindqvist.

När Elise berättar om de prostituerade kvinnorna, kallar hon dem för mina flickor. Och kvinnorna kallar henne morsan.

Några meter bort från bordet som nu fyllts av mackor och termosar med varm choklad finns bronsskulpturen Non Serviam, föreställande en flicka som läser en dikt om människans utsatthet. Det är inte en slump att skulpturen placerats just på den här trottoaren, där människans utsatthet är synlig genom kroppar som säljs varje natt, året om. Det är en utsatthet som Elise själv kan vittna om.

Nyligen släppte hon den själv­biografiska boken ”Ängeln på Malmskillnadsgatan”, där hon berättar om en uppväxt full av övergrepp som ledde till ett vuxenliv av prostitution och beroende.

För kvinnorna som möter teamet på fredagsnätterna betyder det mycket att se en kvinna som varit i en liknande situation som de befinner sig i, men nu är fri. Det är 19 år sedan Elise Lindqvist mötte Gud.

När klockan närmar sig tio kommer de första kvinnorna fram till bordet. De får en varm kram av Elise Lindqvist, och tar emot varsin kopp varm choklad. Innan de går säger Elise jag älskar dig till var och en. Det är ord som varenda kvinna Elise pratar med under natten får höra.

– Jag älskar dem alla. Jag vill se varje tjej utan fördömelse, med Guds ögon. Och så får de en annan sorts kram än de är vana vid, säger Elise.

Utan fördömelse. Det är nyckelorden för volontärerna i teamet från S:ta Clara. I dag är det 28 volontärer som turas om att finnas på Malmskillnadsgatan på fredagsnätterna. De flesta ställer upp någon gång i månaden. Men Elise är själv närvarande nästan varje fredagsnatt.

– Under de första åren såg jag mig själv och mina upplevelser i flickorna, och det kunde vara smärtsamt. Kvinnorna vi möter vittnar om ett allt råare klimat. När kvinnan hoppar in i en bil är hon medveten om risken att hon dödas, säger Elise.

Hon tar en promenad på Malmskillnadsgatan och hälsar varmt på de kvinnor som hon möter, som står ensamma eller i små grupper vid vägen. Några är uppklädda och sminkade, men andra har enkla kläder. Någon är synbart påverkad av droger.

Det kommer bilar. Några kör ett par varv innan de stannar till. Långsamt går kvinnan närmast bilen fram till fönstret, och gör upp ett avtal med mannen vid ratten innan hon hoppar in.

– Jag har aldrig mött en flicka som vill vara med om detta. De flesta är hitlockade, lurade, eller tvingade av hallickar. Vi ser hur allt fler faller offer för människohandel, säger Elise.

Män som bevakar kvinnorna som säljer sig själva, finns hela tiden i bakgrunden.

Framåt småtimmarna blir det riktigt kallt. Många uppklädda stockholmare passerar, på väg ut på fredagsnöjen i city.

Teamet från S:ta Clara delar ut några halsdukar och fingervantar till kvinnor som kommer fram.

Ur en liten ask plockar Elise fram små handgjorda smyckesänglar som någon tillverkat och skänkt till verksamheten.

Två unga kvinnor med bakgrund i Baltikum lyser upp när de får varsin liten ängel. Med tydlig omsorg lägger den ena kvinnan in ängeln i sin ficka och stänger blixtlåset. Thank you säger hon på engelska, och ger Elise ytterligare en kram.