Livsstil
Felicia Ferreira: Även måttligt drickande kan skapa oro och magont hos barn
För egen del utvecklade jag tidigt ett medberoende som finns kvar än i dag.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Observera att den här krönikan publicerades i Dagen 2019.
Fort, stäng bildörren, han kommer.Åk, åk, åk!" Mitt första minne någonsin i livet är när jag, cirka tre år gammal, sitter i min mammas knä i baksätet på en bil på parkeringen utanför lägenheten där vi bodde. Med bultande hjärta ser jag hur min berusade pappa kommer ifatt bilen och bankar på bilrutan. Skriker. Vrålar. Men så kommer vi tack och lov iväg och kan andas ut.
Trots att jag sedan fick växa upp i trygghet hos mamma har den typen av händelser satt spår ända upp i vuxenlivet.
Det krävs än i dag ytterst lite för att jag ska slungas tillbaka i tiden och minnas de oändliga besvikelserna. Julen och högtiderna var de största orosmomenten. Skulle pappa hålla sig nykter tillräckligt länge för att äta julmiddag med oss? Skulle han komma ihåg att ha med sig ett paket?
Exakt hur många barn som växer upp med föräldrar som har alkoholproblem har fram tills i år varit omtvistat, då resultaten som framkommit i olika studier varit allt för varierande. Men i februari 2019 fick CAN (Centralförbundet för alkohol och narkotika) i uppdrag att göra en litteraturöversikt av vetenskapliga studier som innehöll beräkningar av hur många barn under 18 år som växer upp med föräldrar som har alkoholproblem. Resultatet blev en rapport där det konstateras att upp till 430 000 barn i Sverige någon gång under uppväxten haft minst en förälder med alkoholproblem. Det är vart femte barn.
”Avslutningsvis kan vi konstatera att oavsett vilken skattning man utgår från, står det klart att det är många barn i Sverige som är utsatta för problem relaterade till föräldrars eller vårdnadshavares alkoholkonsumtion”, skriver rapportförfattarna.
De 430 000 barnen blir så småningom vuxna och likt mig bär de på sår som tar sig uttryck på olika sätt. För egen del utvecklade jag tidigt ett medberoende som finns kvar än i dag. Det vill säga, en typ av beteendeanpassning som det är vanligt att barn utvecklar som en överlevnadsmekanism, när en eller båda föräldrarna har stora hjälpbehov.
Min berättelse är en av väldigt många. Och därför blir min önskan en vit, alkoholfri helg för så många barn och vuxna som möjligt. I vår kultur där vi har skapat en så stor acceptans kring alkohol är jag övertygad om att det behövs många fler frizoner.
För ingen behöver väl längre tveka kring vad det innebär för barn att växa upp i missbruksmiljöer. Dessutom kan även ett måttligt drickande skapa oro och magont hos barn.
Nej, jag efterfrågar inte mer moralism och skuldbeläggning, men mer av riskmedvetande och ett personligt civilkurage som gör att man utan problem vågar avstå från alkohol och ändå kan vara delaktig i gemenskapen, vare sig det är jul, påsk eller midsommar.
Mitt första minne av min pappa var inget vidare. I hans nyktra tillstånd har jag desto fler fina minnen. Jag har många gånger velat prata med honom om detta. Det hemska och det fina. Men jag hann inte. Alkoholmissbruket fick ödesdigra konsekvenser. I juli 2005 slöt han sina ögon för den allra sista gången.
Läs också Stor Dagenundersökning: Varannan pastor dricker alkohol - men få gör det öppet
Felicia Ferreira är Dagens chefredaktör och vd.
