Krönikor
Fem ord som förpliktigar
Människovärdet är viktigare än penningvärdet.

Människovärdet är viktigare än penningvärdet. Finns det någon politisk eller samhällelig devis som kan anses viktigare? I så fall vilken? Varifrån kommer ett sådant ställningstagande? Vari har det sin motivering? Och varifrån kan det hämta sin inspiration?
Det är ju inte så att man kan ge ett svar på frågorna baserat på vetenskaplig grund. Det är heller inte så att påståendet har formulerats i Rosenbad eller på Helgeandsholmen.
De fem orden är oerhört förpliktigande. Och de är odiskutabelt själva grundpelaren för vår demokrati, för vår respekt för medmänniskans värde och värdighet
Människovärdet är viktigare än penningvärdet. Är det ett konfessionellt uttryck eller ett sekulärt?
När ministern för högre utbildning Anna Ekström och civilminister Ardalan Shekarabi trumpetar ut att konfessionella friskolor ska förbjudas är vi självfallet många som reagerar. Andra, som gillar förbud så fort det handlar om religion, tror att en del sekteristiska/ fundamentalistiska friskolor kommer att stängas. Och kanske till och med en och annan inbillar sig att segregationen nu kommer att stoppas.
För mig är det omöjligt att tro att Sveriges minister för akademisk utbildning och en begåvad minister, som flytt till vårt land som politisk flykting, kan ta så lätt på religiositet. Inte tror civilministern att västerlandets andliga kultur, vår civilisations syn på människovärdet, kommit till tack vare att-satser i politiska program eller utspel?
Efter andra världskriget, då den moraliska tron på alla värden ruinerats skrev professorn och statsvetaren Alf Ross, Köpenhamn "Varför demokrati?", den bok, som ansetts vara något av det bästa i analysen av demokratibegreppet: "Oavsett vad man anser om det dogmatiska system som senare byggdes upp på evangeliets grund och om det sätt, varpå kyrkan under olika tider har förvaltat evangeliets lära, är det otvivelaktigt att detta är en av de grundpelare, varpå vår andliga kultur vilar och varifrån en demokratisk livssyn kan hämta sin inspiration även i framtiden.”
Det kan verka övermaga att jag ber er, socialdemokratiska ministrar, och förresten ledande borgerliga politiker också, att inte ta så lätt på vårt andliga kulturarv och vår bildning, våra egentliga välfärdsrötter.
Är det något våra elever, våra barn och ungdomar, är i stort behov av så är det att få en värdemässig identitet. För att också klara av att visa tolerans och respekt för medmänniskor. Att upprätthålla den moraliska tron på människovärdet kan inte ske i ett värdemässigt vakuum.
Det var väl på 60-talet som Barbro Karlén skrev till Vuxensverige: "Ni lär oss att läsa, räkna och skriva, men vem lär oss att leva?" Säkert kan många barn och ungdomar i dag känna behov av att upprepa frågan. Och det måste faktiskt vara den viktigaste frågeställningen för både utbildnings- och civildepartement.