Full fart när Dagens 60+panel möttes första gången

Det blev en förmiddag full av skratt, prat och allvar när Mattias Wigardt, 70, Olle Viklund, 75, Gunilla Nyström, 80, och Liljen Pethrus, 91, landade i soffgruppen på Dagens redaktion. De utgör den panel som vi kommer att ta hjälp av under våren för att sätta frågor som rör äldre i fokus.

Tanken var att tillsammans hitta intressanta ämnen att skriva om, känna dem på pulsen, men även få en chans att presentera dem för Dagens läsare.

Gänget hade inte träffats tidigare, men det tog inte mer än några minuter innan stämningen var hög. För mig, som ännu inte kommit ifatt i ålder, var det en av de mest energigivande förmiddagarna på mycket länge.

På frågan om det var jobbigt att bli äldre svarade de nästan samtidigt. "Nej!"

– Men livet går så fort, så håll i dagarna, tipsar Gunilla Nyström.

– Man tror att man kommer ha så mycket tid när man blir äldre, men tyvärr tar allt också längre tid, säger Olle Viklund på sin breda västerbottniska.

– Det är viktigt att realisera sina drömmar så om du vill göra något, gör det nu, för sedan kan det vara försent, säger Mattias Wigardt och fortsätter:

– För det är viktigt att realisera sina drömmar.

Ni är alla troende kristna, förändras tron när man blir äldre?

– Min tro har alltid varit stark, men som äldre har jag mer tid att tänka på Gud, och att uppskatta allt det positiva som min tro har fört med sig genom åren. Jag upplever en större tacksamhet i dag när jag ser tillbaka, säger Liljen Pethrus.

– Jag tycker att tron har kommit närmare. Hemma läser vi Bibeln väldigt ofta och jag tar till mig det som står där mycket mer i dag och min tro har växt och blivit starkare, säger Gunilla.

– Gud känns närmare, instämmer Olle.

– Och jag älskar morgnarna nu, för jag hinner göra lite morgongymnastik, läsa Bibeln och be. Sådant hade jag inte tid med förr då jag åkte till jobbet vid sex, halv sju, så jag har blivit en bättre människa på det området sedan jag blev pensionär, fortsätter han.

För Mattias Wigardt är det annorlunda. Han blev kristen via en Alphakurs i skånska Skillinge först när han var 55 år vilket tillförde mycket till hans liv.

– Livet har breddats sedan jag fick en aktiv och innerlig gudstro. Livskvaliteten har ökat och sådant jag tidigare tog för givet, leder mig i dag till en ny typ av tacksamhet.

Är det skillnad på åldern inuti och utanpå?

– Ja, verkligen, svarar Gunilla och de andra nickar.

– Jag kan inte fatta att jag har fyllt 80 år, jag känner mig ju mer som 60, fortsätter hon.

– Jag brukar tänka när jag tittar mig i spegeln att jag ser ut som pappa, men jag känner mig mer som 45-50 inuti. Gud har gett mig en stark kropp, säger Olle och ler stort.

Medan de andra pratar vidare tar Liljen upp sin iPad och börjar leta efter något bland sina Facebook-meddelanden. Hon lyser upp när hon hittar det.

– Jag skrev till mitt barnbarn nyligen för att gratulera på 40-årsdagen, och då skrev hon tillbaka ”Vilken koll du har farmor”, sen lade hon till att hon fortfarande kände sig som 17 år inuti.

– Då svarade jag henne att det får jag fortfarande påminna mig om, att jag inte är 17 alltså, säger Liljen och återigen ekar skratten.

De har alla fyra långa karriärer bakom sig, som egna företagare, sjuksköterskor och vd-sek­reterare. Och även om de i dag styr över sin egen tid är det inte någon av dem som spenderar allt för mycket tid på sofflocket. Olle tränar just nu för sitt 51:a Vasalopp, och Liljen Pethrus, som är äldst i gänget med sina 91 år, berättar att hon fått ett gåband installerat i lägenheten som hon går på tjugo minuter varje morgon och kväll för att hålla igång.

– Men en skön sak med att bli äldre är att slippa vakna till en ringklocka på morgonen, säger Liljen.

Det ihop med att lösa korsord och morgonkaffe är hennes bästa morgonrutin, som hon helst inte tummar på, speciellt inte kaffet.

– Senast imorse pratade jag med Gud och sa ”Tack Gud för att du skapade kaffeplantan”.

– En annan bra sak med att ha gått i pension är att jag kan styra hur jag vill använda min erfarenhet från arbetslivet, att en del kan komma till gagn för det goda. Det är därför jag är engagerad i S:ta Clara kyrka i Stockholm, för att kunna återbetala lite av det jag fått, säger Mattias.

Och just det där att dela med sig är något de alla lyfter fram som viktigt och som de önskar de fick göra mer.

– Jag hört ibland att efter 70 är man inget att räkna med, men då har man ju fått en tro som är stark och man kan göra mycket nytta i en församling, sager Gunilla.

– Min man och jag är ofta ute i olika sammanhang där jag spelar piano och han talar. Jag är ändå 80 år, men så vill jag fortsätta, fortsätter hon.

– Jag har inget behov att synas eller höras i någon kyrka, men jag tycker att det är synd att de unga inte alltid förstår att vi äldre har en kunskap som de kan ha väldigt god nytta av. Med min långa livserfarenhet har jag mycket att ge, säger Liljen.

Om ni jämför med hur era föräldrar levde, var det verkligen bättre förr?

– På många sätt var det bättre, men på många sätt var det också sämre, säger Liljen.

– Jag var ju med på den tiden då man inte fick klippa av sig håret som flicka, men så fick jag löss, och då var jag tvungen att klippa av det. Då fick jag höra att ”nu kommer alla andra göra som du, så då har du dragit med dem i synd”. Jag tog inte åt mig av det, men på den punkten var det värre förr, säger Gunilla.

Skuld och skam är det många som pratar om som växte­ upp förr, men hur var det för dig Liljen­, som dotter till Lewi Pethrus. Var det så hos er med?

– Nä, jag har faktiskt aldrig upplevt något sådant i vårt hem. Den där syndakatalogen, jag fattade inte vad folk pratade om när den nämndes.

– Och pappa var ju ändå pastor och föreståndare i Filadelfiakyrkan i Stockholm.

Det har blivit dags att runda av samtalet för den här gången. Men efter paneldeltagarna fotograferats fortsätter sorlet. "Det här var det bästa på länge" och någon annan fyller i "ni känns redan som goda vänner".

Själv ser jag fram emot att bli äldre.

Therese Hedlund

Therese Hedlund är skribent och tidigare redaktör på Dagen.