Fyra berättar om helande

"Jag blev dålig för ett och halvt år sedan på grund av sjuka lokaler på mitt jobb. Helt plötsligt märkte jag hur jag blev andfådd, det kändes som om jag aldrig fick tillräckligt med luft och så började rösten svika mig och jag kunde inte längre hålla tonen. Fastän att de renoverade lokalerna så blev jag inte bättre utan jag fick ta bricanyl och kortisonspray för att klara en vanlig dag.

Förändringen kom på en vanlig gudstjänst i slutet av förra året. Jag gick fram för förbön, faktiskt inte för att jag ville bli helad, det hade jag inte en tanke på då, utan för att jag helt plötsligt fick en sån längtan efter Jesus, jag ville komma närmare Gud.

Det kändes som om ”proppen gick ur” och sedan dess har jag inte haft några problem. Det är inget fel på andningen längre och jag har slutat helt med mina mediciner. Och jag har fått tillbaka min sångröst, fast jag tycker att Gud kunde ha gett mig en bättre när han hade möjlighet - det skulle vara att visa kärlek till alla andra, ha, ha, ha ...

Jag tror egentligen inte att jag blev helad för att jag skulle bli frisk, utan det var mer som om Gud ville bekräfta sin kärlek.

De senaste åren har varit jobbiga, jag har gått igenom en skilsmässa och fick lämna min gamla församling och det här var Guds sätt att säga att han inte lämnat mig - han älskar mig."

"Min värk började när mina söner var små, för 15 år sedan. För tio år sedan fick diagnosen fibromyalgi. Smärtan flyttade sig hela tiden, vissa dagar hade jag ont i en arm, andra i axlarna och sedan i ländryggen.

Jag blev hela tiden sämre och sämre, till slut kunde jag i stort sett inte gå. Jag lämnade barnen på dagis och fick gå hem och lägga mig och sova. Ändå var jag trött hela tiden och levde i en dvala.

Jag har varit helt sjukskriven i perioder, ibland i flera år i sträck. Och jag har provat allt som kanske skulle kunna hjälpa. Akupunktur, floating ... allt jag blivit erbjuden, men det har bara varit tillfällig lindring.

Dessutom gjorde jag en bukoperation år 2000 som fick komplikationer. Jag kunde inte sträcka på mig ordentligt, bara att tömma diskmaskinen och sträcka sig upp i köksskåpen var svårt. Och jag hade alltid ont i ärret.

Jag vet inte hur många gånger jag varit framme för förbön utan att det hänt något, men så var det på ett möte förra hösten då en talare som var på besök uppmanade någon i kyrkan att lägga handen på det ställe där det gjorde ont. Först tänkte jag inte att det kunde gälla mig. Jag ju så van att ha ont och har bett mycket utan att det hänt något, dessutom finns det ju andra som också är sjuka.

Men när han uppmanade igen så la jag handen på magen där jag satt i bänken. Det hände något på insidan som jag inte kan förklara, det brände till av en värme. Jag sa ingenting utan gick hem och krumbuktade mig för att testa om jag verkligen var bra - och det var jag!

Jag var så klart jätteglad men undrade samtidigt varför Gud inte helade min fibromyalgi i stället den var ju mycket värre.

Senare på hösten bestämde jag mig för att gå på bön, och jag går aldrig på bön annars - det har jag aldrig orkat - men jag hörde en röst inom mig som sa att på torsdag ska du gå.

Jag hade jätteont den dagen, hade handledsskydden på eftersom jag hade svårt att röra på fingrarna.

Christer sa att ’det finns någon här inne som har konstant värk i kroppen.’

Men eftersom det är så många som har värk så sa jag att ’Gud du måste precisera dig’ och då sa Christer att det gäller någon som har fibromyalgi. Han bad allmänt, la inte händerna på mig eller något sånt, och jag kände det som om någon drog ut fingrarna på båda händerna. Jag är van vid att det knakar i kroppen men det gjorde inte ont.

Någon månad senare gick jag fram för förbön - och föll av Guds kraft. Det är sånt som bara händer på konferenser, och andra - inte mig. Jag ’vaknade upp’ en timma senare och kroppen bara vibrerade. Jag reste mig upp utan att vara mörbultad.

Nu mår jag mycket bättre. Jag kan ha ont men det är inte alls som tidigare. Nu har jag ont någon enstaka kväll men då hade jag konstant värk. Jag kunde inte städa, laga mat och tvätta på samma dag. Gjorde jag något extra så var jag utslagen i tre dagar.

Nu är jag så lycklig över att jag kan göra saker igen."

"Jag kom till kyrkan i höstas för att jag saknade min tro. Jag har varit borta från Gud i tio år, men döptes i februari.

Första gången jag var med på bönen blev jag väldigt berörd. Jag började skaka i hela kroppen och sa till mig själv ’jag ska inte trilla, jag ska inte trilla’, men så gjorde jag det, (ha, ha). Men jag kände sånt lugn.

Jag blev helad första gången 2002. Jag har en nervsjukdom i ansiktet och var tredje månad gick jag till läkaren för att ta sju sprutor runt ögat för att nerverna skulle slappna av. Då hade jag varit sjuk i säkert 10 år.

Gästpredikanten Charles N´Difon sa till publiken att ’det sitter någon i publiken skada på höger öga. Du sitter på vänster sida här i kyrkan’.

Jag tittade först runt omkring innan jag fattade att det är ju mig han menar, och gick fram. Han rörde vid mig och sa: ’snart kommer ditt öga att vara bra’ och efter 14 dagar så kände jag mig frisk. När jag fick en kallelse för att ta mina sprutor konstaterade läkaren också att det inte behövdes. Han kunde inte förklara vad som hade hänt - men det kunde jag.

Nu i våras fick jag ett tilltal till där Christer ville be för någon 'som har väldigt besvär med sin astma'.

"Jag har haft astma i 20 år och ätit tre olika mediciner. Hela min kropp började skaka när de bad. När jag kom till läkaren två veckor senare så undrade han vad jag hade gjort, så bra hade mina prover inte varit på tio år!

Nu kan jag cykla upp för världens backar och gå snabba promenader. Jag är själv helt förbluffad och tänker ”Är detta möjligt?!” Jag tror att det här kommer att hålla i sig men jag har inte vågat sluta helt med astmamedicinerna, men jag är nere på halva dosen nu och minskar hela tiden.

Det är inte bara kroppen som blivit bra, hela jag är förändrad inombords. Jag har blivit tryggare och jag känner mer glädje."

"Jag har haft ont i ryggen och ischias i 40-års tid. När jag gjorde min mönstring konstaterades att mina mjukdelar mellan kotorna var förstörda. Jag har alltid haft mer eller mindre ont och har försökt träna men det har inte blivit bättre. När det varit som värst har jag fått krypa ur sängen. Ibland låg jag timme in och timme ut innan jag kunde stiga upp och kunde först börja jobba på eftermiddagen. Inte idealiskt när man hade en schaktfirma.

Att jag kom hit är väl så enkelt att man söker hjälp där man eventuellt kan få det. Jag blev uppmanad att sätta mig på en stol med benen utsträckta framför mig. Då konstaterades det att vänstra benet var för kort. Jag satt där rakt upp och ner, de bad för mig utan att röra vid mig och jag kände två knyck i vänstra benet. Detta var den 1 december och jag har inte haft ont sedan dess.

Det är helt fantastiskt, jag har fått en ny kärlek till min egen kropp och jag kan träna stavgång. Jag har också blivit helad från min allergi som jag haft stora svårigheter med i 25 år, och nu kan jag till och med ha hund."