”Går inte att förklara på annat sätt än att en ängel stod där”

Vi julpyntar med änglar och de nämns genom hela Bibeln - men vad innebär änglarna egentligen för det kristna livet? Dagen har pratat med två teologer om ett omsusat himlafenomen, och träffat en familj som säger sig ha fångat skuggan av en ängel på bild.

I samband med den pågående julhögtiden kommer änglarna fram mer än någonsin i våra svenska hem. De syns på broderade tavlor, som stiliga ljusstakar och inte minst i det klassiska änglaspelet med sitt sköra plingande. Men änglar är mer än ett julpynt som plockas fram en gång per år. Det menar två teologer Dagen pratat med. Undersökningar visar också att 19 procent av svenskarna tror att änglar finns. Det är nästan lika många som tror på Gud.

Kan änglar visa sig för oss människor som en fysisk gestalt? Det tror Ingemar Ferngren och hans familj. När Ingemars hustru dog i april i år upplevde de nämligen att de fick en skymt av en ängel. Dagen åkte till en by strax utanför Uppsala för att höra deras berättelse.

I hallen till Ingemar Ferngrens lantligt belägna hus, möts besökaren av en inramad bild på hans hustru Kerstin. Hon dog i april i år, 68 år gammal, i sviterna av cancer i bukspottskörteln.

– Här inne i sovrummet kan du få se en bild från tiden hon var sjuk också. Hon hade precis varit hos frisören och var så tacksam över att håret blivit kvar efter cellgifterna, det var något hon hade bett om, säger Ingemar innan vi slår oss ner i vardagsrummet.

Det var dagen efter begravningen av Kerstin som yngsta dottern Mirelle Bergsman befann sig vid graven för att ta bilder av blomsterkransarna. Bilderna skulle skickas till de släktingar som inte kunnat närvara. Mirelle Bergsman beskriver hur hon i snabb följd tog fyra bilder med sin mobilkamera. Solen låg på bakom henne, hon bad därför sonen Devin, som var där med henne, att ställa sig snett framför kameran för att han inte skulle synas i bild. Men när hon tittade på bilden såg hon ändå två tydliga skuggor bredvid varandra, varav den ena tycktes ha ett par nedfällda änglavingar. På nästa bild tyckte hon att det såg ut som att skuggfiguren vände sig om för att gå.

– Jag blev alldeles paff när jag tittade på bilderna. Jag skickade dem till min bästa kompis och ringde henne för att få prata om det. Min son som var med mig tittade på bilden och sa “Å fy, det är ju en ängel!”. Jag skyndade mig hem för att visa pappa, berättar Mirelle.

– För mig går det inte att förklara på annat sätt än att det var en ängel som stod där, säger Ingemar, som blev starkt berörd när Mirelle visade honom bilderna från gravplatsen.

Dagen därpå åkte familjen till graven för att pröva om skuggan kan ha uppstått av naturliga orsaker. De turades om att ställa sig på olika sätt, någon drog upp axlarna för att det skulle likna ett par nedfällda vingar. De tittade också på träd och andra föremål som skulle kunnat ge skuggan, men de lyckas inte få det att se ut som på bilderna som Mirelle tog.

– Som vi ser det var det en uppenbar hälsning från himlen, och en bekräftelse på att Kerstin har det bra, menar de.

– I samband med att hon dog hade vi ju också bett om ett tecken som skulle visa att hon hade det bra och ge oss tröst. Det var det vi fick.

Till saken hör att Ingemar, Kerstin och deras tre döttrar fått olika hälsningar genom livet, som har handlat om änglar. När de bodde i Göteborg på 1980-talet ringde exempelvis en kvinna hem till dem för att berätta att hon sett två änglar stå på vakt utanför deras hus, en på framsidan och en på baksidan. En liknande händelse utspelade sig när de flyttat till huset utanför Uppsala. Då knackade en för dem okänd kvinna på för att tala om att hon sett två änglar stå utanför, som för att skydda huset.

– Händelser som dessa blir för mig en slags bekräftelse på att det finns en andlig verklighet. Under hela vårt liv har detta inte varit något konstigt, konstaterar Ingemar.

– Vi har inte känt någon rädsla över detta, utan en fullständig förvissning om att Gud är med oss och att det finns änglar som beskyddar oss.

Runt dottern Mirelles hals hänger en rosa ängel av små pärlor. Hon minns från sin barndom hur de ofta bad bönen “Det går en ängel kring vårt hus” och att talet om både änglar och demoner inte var främmande. Mamma Kerstin hade också alltid en glasängel som stod som en prydnad i hemmet, med en liknande form som skuggan på bilden.

– Det finns ju en andlig verklighet, men det är så lätt att glömma bort när så mycket i vår vanliga vardag som pockar på, säger Ingemar.

– Men jag tror Gud vill visa det för oss, på ett sätt som gör att vi förstår att vi inte är ensamma.

Efter besöket hos familjen i Uppsala kontaktar Dagen Siluana Tengberg, författare och ikonmålare som lever som nunna vid Mariavalls kloster på Österlen. I våras gav hon ut boken “Änglarna – Tro och erfarenhet”, där hon dels delar berättelser från människor som mött änglar, dels ger läsaren en beskrivning av änglarna utifrån Bibeln och kyrkans tro.

Vad tror du om familjen i Uppsalas berättelse?

– Änglarna ger oss ofta tecken på sin närvaro, men oftast uppfattar vi det inte. En ängel kan visa sig antingen i en inre vision, i en människas sinne, eller också mer konkret, och då skulle en kameralins kunna fånga ängeln, säger Siluana Tengberg.

– Det viktiga är att familjen fick tröst genom detta tecken. Även om det skulle visa sig att skuggan är naturlig vet vi att änglar omger oss, inte minst när vi är i stor sorg. De finns där och ber med oss, ger oss hopp och lindring.

Siluana Tengberg funderar på om det i så fall kan ha varit en hälsning från en skyddsängel.

– Efter att ha studerat kyrkans tradition och vad Bibeln säger tror jag att vi alla har en skyddsängel som inte lämnar oss. Ju mer medvetna vi är om dess existens och ju mer vi ber Gud om hjälp, desto mer kan ängeln gripa in i våra liv, både andligt och fysiskt. En viktig aspekt är att träna upp sin andliga urskiljning och en lyhördhet för den andliga verkligheten.

Vad vill änglarna säga oss om de ger sig till känna?

– Det beror förstås på situationen. Ofta vill de ge oss tröst och hopp, påminna oss om Guds existens, ibland försvarar de oss och hjälper oss i en knipa. De vill påminna oss om att de finns där alldeles nära oss och att vi borde ta emot Guds gåva och använda oss av den. Änglarna är en gåva från Gud.

Siluana Tengberg menar att det inte är så ovanligt att få se en skymt av en ängel som många kanske tror.

– För bara ett par veckor sedan var det en förnuftig advokat som fick se en enorm ängel i vår kyrka. Men vi är försiktiga med att dela sådana erfarenheter eftersom det lätt missförstås och förlöjligas.

Hon menar att new age-rörelsen “tagit över” änglarna och att en del kristna därför är skeptiska till änglarnas närvaro. Något hon tycker är synd.

– Änglar är en viktig del av kristen tro och finns med i nästan varje bibelbok, konstaterar hon.

En som håller med Siluana Tengberg om att det kan finnas en skepsis eller “ängslighet” i kristenheten vad gäller andliga väsen är Ulf Bergsviker, pastor inom Equmeniakyrkan. Han tycker att det är synd.

– Jag tror det är jätteviktigt att vi som kyrka är öppna för människors andliga erfarenheter och att vi finns där för att hjälpa dem att tolka dessa. Vi är ofta duktiga på att förvalta våra egna, inomkyrkliga upplevelser, men Gud agerar även utanför kyrkans väggar. Vi har ju en berättelse utifrån vilken vi kan erbjuda en livstolkning om meningen med att vara människa, även de som ligger utanför vårt omedelbara synfält.

Ulf Bergsviker, som även doktorerar i systematisk teologi, har en teori om att osäkerheten är en rest från frikyrkans framväxt.

– När man formar sin identitet behöver man göra avgränsningar. I frikyrkorörelsens barndom var det till exempel viktigt att inte sammanblanda Jesus med andra andliga väsen. Det var en avgränsning mot två fronter: det man uppfattade som en alltför dogmatisk kristendom å ena sidan och en andlighet som var för okroppslig och abstrakt å den andra.

– Under min uppväxt i pingstkyrkan i Luleå var exempelvis ljusbärare helt otänkbart att ha i kyrkorummet – det var för katolskt. I dag finns det en helt annan öppenhet för andlighet generellt och vi har blivit mer inkluderande.

Ulf Bergsviker har funderat över utvecklingen sedan dess och ser positivt på att många i dag tycks mer öppna för den andliga verkligheten, vilket är till hjälp även för människor utanför kyrkans kontext.

– Jag jobbar mycket med själavård och andlig vägledning och då är det viktigt att bekräfta en människas upplevelse, att det faktiskt är något som är på riktigt. Sedan kan vi erbjuda den tolkning som vi kristna har, hur det ingår i Guds tanke med oss människor.

Till sist, har du själv någon erfarenhet av änglar?

– Jag har själv aldrig sett någon, men vid två tillfällen har jag fått höra att det sitter en ängel bredvid mig. Vid ett av tillfällena satt jag i en hotellobby och skrev. En bit därifrån satt en affärsman i blå kostym och läste tidningen. Plötsligt reser han sig och går fram till mig: “Det här låter jättekonstigt, men det har suttit en ängel bredvid dig hela tiden.” Så går han. Eftersom det också hänt en gång tidigare börjar jag få en aning om att den andliga världen är närvarande, och att upplevelsen av den inte behöver vara känslobaserad. Det är fascinerande.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.