Gör Helsingforsresan till en oväntad vinterupplevelse

Att resa till Finland utan att bada bastu är ungefär som att åka på skidsemester utan att använda skidorna. Ett besök i kulturbastun på Hagnäskajen och ett dopp i den intilliggande isvaken gör din resa till något betydligt mer än en traditionell weekendresa.

I samband med att Helsingfors var kulturhuvudstad 2012 byggdes kulturbastun på Hagnäskajen, en dryg kilometer från Helsingfors centrum. Bastun vedeldas – förstås – och värms av både solenergi, havsvatten och värmeåtervinning. Allt för att vara så energisnål och miljövänlig som möjligt.

Byggnaden är helt i trä och betong, det finns inte en tillstymmelse till lyx, bara ändamålsenlighet och enkelhet, det vill säga de absolut viktigaste ingredienserna för att bjuda på äkta finsk bastuupplevelse.

Lika trångt som omklädningsrummet är, lika gigantisk är bastun med panoramautsikt över vattnet och Skatudden. Med bra syn ska det gå att upptäcka Uspenskijkatedralens gyllene kupoler på andra sidan vattnet.

Utanför själva bastubyggnaden finns en rejäl trätrall och en stege ner i vattnet där turister och helsingforsare kan prova på att bada i isvak.

När vi, efter att ha värmt oss i bastun, försiktigt gläntar på dörren till snögloppet, nordanvinden och mörkret ser vi en man som tumlar runt i den stora vaken. Han simmar fram och tillbaka och dyker som om han glömt att han är en människa, inte en säl.

Själva prövar vi den försiktiga varianten. Med ett stadigt tag om de grova repen backar vi ner i vattnet, doppar oss och känner hur kroppen försvinner. Om värmen inomhus inte bara var några steg bort skulle det kännas förfärligt. Men efter en stund är det så pass lockande att vi provar igen – och igen.

I det lilla allrummet, som är inrett med en stor eldstad och några enkla sittplatser, skockas män och kvinnor iförda handdukar och badkläder. I händerna har de kantstötta emaljmuggar som delas ut vid ankomsten, tillsammans med en liten linnehandduk som kallas pefflett. Muggen är till för att dricka kranvatten ur, det enda vi ser serveras och är tillåtet att dricka i byggnaden.

Peffletten ska användas som sittunderlag i bastun. Det är inte kutym att ta med sig sin egen handduk in i bastun, den får stanna i omklädningsrummet, liksom badkläderna.

Den som är pryd behöver inte oroa sig. Det är olika avdelningar för damer och herrar och i bastun är belysningen så svag att det är svårt att upptäcka varandra i det stora rummet, som med jämna mellanrum fylls med ånga från bastuaggregatet.

Bastu ska avnjutas långsamt, det är därför isvaken finns för avkylning och allrummet för samvaro. Byggnaden har inte en enda spegel, det är inte tänkt att någon ska vilja smutsa ner sig med smink efter det renande badet.

Efter bastun är det bara några hundra meters promenad till Hagnäs torg, här finns både gemytliga kaféer och restauranger som passar perfekt för osminkade bastubadare. Café Talo för den som vill ha lättare rätter eller Juttutupa för den som vill äta en rejäl måltid. Juttutupa betyder – direkt översatt – en stuga för samtal. Ett bra namn för byggnaden som innehåller alltifrån finrestaurang till mer opretentiös pubmeny, där det går att beställa stekt lever, laxsoppa och muikka (siklöja) även på kvällstid.

Dagtid är Saluhallen i Hagnäs värd ett besök, betydligt mer genuin och folklig än den som finns nere vid hamnen, där båtarna från Sverige lägger till.

Ett besök på Ateneum rekommenderas för den som är det minsta intresserad av finsk historia och konst. Fram till 22 mars pågår en stor utställning om Sibelius som visar hur han inspirerades av konst när han skapade sin musik. Eero Järnefelt är förövrigt bror till Sibelius fru Aino och Akseli Gallen-Kallela är en av hans goda vänner.

Själv blir jag stående inför Oskar Parvianens rörande målning som har hängt intill Sibelius flygel på Ainola. Målningen heter En bön till Gud och visar hur döden inte ens skonar små barn. Aino och Jean miste sin dotter Kirsti vid ett års ålder.

Även om det svenska språket har blivit hårt angripet på senare tid är Finland ett tvåspråkigt land och med lite envishet går det att få fram åtminstone all officiell information på svenska.

Den som vill gå på svenskspråkig gudstjänst en söndagsförmiddag har gott om alternativ, baptistförsamlingen Betel, Andreaskyrkan som tillhör missionsförbundet eller Fila, pingstförsamlingen Filadelfia som numera fått en mer internationell prägel och även har gudstjänster på engelska. Evangelisk Lutherska kyrkan har också svenskspråkiga gudstjänster i flera kyrkor.

Förutom Tempelplatsens kyrka, som är en känd turistmagnet, och Uspenskijkatedralen har Helsingfors på senare år fått sin motsvarighet till S:ta Clara kyrka i Stockholm. Fridens kapell ligger mitt på Kampen som är ett stort köpcentrum i anslutning till bussterminalen.

Förutom att det är en arkitektonisk sevärdhet med sin speciella design, är kyrkan ett samarbete mellan kyrkan och socialtjänsten. Där ska alltid under de generösa öppningstiderna finnas någon att tala med.

Kyrkan är inte tänkt för gudstjänster eller förrättningar utan enbart som en plats för stillhet eller ett möte med en lyssnande medmänniska.

På järnvägsstationen anas fortfarande en annan tid, här går tågen till S:t Petersburg och det går att köpa en rejäl reissumies – rågbrödsmacka – som färdkost. I Finland har det bakats surdegsbröd långt innan finbagerierna anade trenden. Råg har alltid varit populärt i Finland, just nu har modevågen också kommit till Sverige. Så unna dig en 36 år gammal finsk tradition och känn dig hipp.

Prova Runebergstårtan i Helsingfors

Resa hit: Den som inte har bråttom kan åka båt. Det tar ca 17 timmar. Med flyg tar det en timme. Finnair, Norwegian och SAS trafikerar, med lite planering kostar tur och returresan en bra bit under tusen kronor. Om du vill spara några tior kan du ta buss 615 från flygplatsen in till Centralstationen i stället för Finnairbussen. Tänker du resa spårvagn och buss lönar det sig att köpa ett kort, eftersom 615 ingår i den ordinarie trafiken.

I motsats till i Stockholm går det att betala kontant på bussar och spårvagnar i Helsingfors för den som inte vill köpa ett resekort.

Missa inte: Blinier, rysk delikatess som serveras flitigt vintertid i Helsingfors. Äts med rödlök, smetana och rom. Vill du ha något äktfinskt till kaffet är Runebergstårtan ett alternativ, den serveras inte hela året utan bara veckorna runt Runebergsdagen den 5 februari. Rahkapulla, som är en vetebulle med kesofyllning, är lättare att få tag i och minst lika god. Får du tag i Runebergstårta är du garanterat mätt ett tag, den innehåller alltifrån havrekli, till mandlar och surmjölk.

Här hittar du alla allmänna bastur i Helsingfors: www.hel.fi/www/Helsinki/sv/kultur-och-fritid/stadskultur/bastur/

Här finns turistinformation på svenska:

visithelsinki.fi/sv