Livsstil
Göran Skytte: ”Jag har fått en ny relation till Gud”
Livet var på väg att sätta jordisk punkt. Men det blev ett kolon i stället. En nystart med förvandlande insikter. Nio månader efter den trefaldiga stroken är Göran Skytte tillbaka med kraft.
Lägenheten har en fantastisk utsikt, både över Malmö och över sundet till Köpenhamn. I tjugofem år har detta varit bas för Göran Skyttes liv och arbete.
Det var även här, på väg från sovrummet till toaletten en natt i slutet av april förra året, som han fick den första signalen om att något stod helt fel till.
– Jag föll och fick vända, med kraftig huvudvärk, och på väg till matbordet dagen efter fick jag hålla mig i väggarna. Balansen svek, berättar han medan han stryker på ett stort guldkors med Kristus ovanpå in-nan han lägger det ifrån sig och återvänder till dagen när han stirrade döden i vitögat.
En stroke på natten, en på dagen och senare en tredje på sjukhuset. De första timmarna beskriver han som obehagliga, med medpatienter runtomkring sig som släppte fram all sin ångest och oro och en mardrömstillvaro där han upplevde sig flyga omkring i rummet och andra kom utgående ur väggar och tak. Men det gick snabbt över, bortträngt av ett stort lugn.
– Kaoset fortsatte runtomkring, men för mig började det bara kännas lugnt och fridfullt inombords. Jag började be den bön som skulle följa mig under sjukdomsperioden: Jesus, jag överlämnar mitt liv i dina händer. Ingen bön om något jag önskade egentligen, det var en bön om tillstånd att falla i Guds armar precis som mina barnbarn ställer sig i leken och faller bakåt i sina föräldrars armar med full tillit att de tar emot.
Göran Skytte berättar det med sedvanlig intensitet i röst och kroppsspråk. Sjukdomen slog undan hans tal, gång, hörsel och andra förmågor, men de har tränats upp och återvänt.
Vi har mötts tidigare i intervjusituationer och till det yttre är det i stort sett precis som vanligt. Ändå är det tydligt att något har skett, inombords.
Det finns andra betoningar nu. Och allra mest märks det för Göran Skytte själv.
– Det här har förvandlat mitt liv. Jag skulle inte säga att jag blivit en bättre människa, då är det så mycket annat som spelar in. Men efter mer än tjugo år som kristen har jag fått en ny relation till Gud som kännetecknas av… ah, nu tappade jag ordet, jag hade det ju alldeles nyss. En ökad lätthet, men det var inte det jag tänkte på. Självklarhet, där har vi det! Tron kännetecknas av en större självklarhet. Den här 110-procentiga övertygelsen om att Han finns där och väntar med fadersarmarna hade jag inte tidigare.
Och resan har tydligt skakat om honom, från dödens väntrum har han återvänt till livet och fått det förstärkt. Så beskriver Göran Skytte det.
– Jag var nära att dö, det är egentligen helt osannolikt att jag sitter här i dag. Men jag fick ett nytt liv och då blir det på ett helt annat allvar. Och det här vill jag inte ska låta som något gulligt eller rart, för det är det inte. Det handlar om en för mig fördjupad insikt om att det är på liv och död, bokstavligt.
– Det Gud vill göra med oss, med allt, är att leda från död till liv. Det utmanar min kristna lättja och lathet, vår obetänksamhet och otacksamhet kring hur stort det är. Det är ju fantastiskt, det är bara pow-pow-pow, utbrister Skytte och gestikulerar ivrigt för att förstärka vilken kraft det är i vad Gud gör.
Här finns något paradoxalt och intressant, påpekar jag för Göran Skytte. För samtidigt som han nått ett större lugn är det som att han växlat upp i en annan och ny sorts intensitet. Det låter inte som att han bara kommer att sitta framför en brasa, rulla tummarna, sätta en bröddeg på jäsning och tänka på Guds godhet.
Han skrattar och nickar.
– Nej, men min kropp är inte riktigt som förr, den fungerar inte om den inte får vila och sova ordentligt. Vilat har jag aldrig gjort tidigare, knappt sovit heller, det var bara när det var absolut nödvändigt. Så det blir annorlunda, och jag kommer inte att tala offentligt vid nittio tillfällen – som andra år – under 2013 landar det nog på omkring trettio möten.
– Och min förhoppning är att det blir mer retreater. Att den kompletativa sida som alltid funnits hos mig ska få större utrymme.
Men det låter nästan som att din evangelisttjänst förstärkts också, att du vill mer utåt och inte bara mer inåt?
– Jag känner definitivt förstärkt längtan efter att få berätta om Gud och hur han kan förvandla. Många har gått igenom smärtsamma skeenden eller haft andra omkring sig som gjort det. Så absolut, och du kallar det för evangelisation …
– Egentligen handlar det bara om att inte lägga lock på det jag upplevt. Jag vill samtala med fler, delta i och hålla i bibelstudier, skriva fler böcker. Berätta det glada budskapet, helt enkelt.
Innan de kommande böcker skrivs har en ny just kommit ut, den dag vi möts har den just lämnat tryckeriet. Den rann ur honom efter stroken och den intensiva första tiden av rehabilitering, lite mer än åtta månader efter den allvarliga sjukdomen är nu "Förvandlingar – från död till liv" (Libris) tillgänglig och berättar om Göran Skyttes egen förvandling men även andras som han mött.
– En förvandling är inte bara förändring, det är mer och större än så, det är inget man kan åstadkomma själv, det kräver Guds hantverk. Ibland går det snabbt, men ofta är det något som sker över lång tid. Det är ju Gud vi tror på, inte trolldom!
– Jag vill skapa rum för att förvandlingen ska få fortsätta och fördjupas, stanna upp mer inför Jesus, inför det heliga.
Så stillar sig Göran Skytte, efter tre timmars samvaro och intervju, och lutar sig tillbaka. Säger ursäktande att han börjar bli trött och ser fram emot en stunds vila innan dagen fortsätter med fler aktiviteter.
Samtidigt plockar han på nytt upp det stora guldkorset med Kristus på, som han tidigare lade framför sig på bordet. Nu vilar det åter i handen, han smeker det med fingrarna och ler stilla.
Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.
