”Gud hör all bön – det har Jesus lovat”

Varför utplånar inte Gud bara det onda? Kan han inte eller vill han inte?

Frågan är inte ny, den brukar kallas teodicéproblemet och redan på 300-talet ställdes den av författaren Lactantius som skrev: ”Om han (Gud) vill och kan, vilket är det enda som stämmer överens med vad han är, varifrån kommer då det onda och varför gör han inte slut på det?”

Under den senaste tidens flyktingkatastrof, som inte har undgått någon, är det nog många som ställt sig den frågan. Och vi är också många som i våra dagliga böner bett Gud göra ett mirakel. Och frågan kvarstår. Hör Gud alla de bönerna?

– Ja, Gud hör all bön, det har Jesus lovat. Men det betyder inte att Gud alltid gör som vi ber. Bön är bön, inte kommando. Och det är inte Gud som har skapat flyktingkatastrofer eller de bakomliggande krigen. Det ligger i det ondas natur att det drabbar orättvist, annars vore det inte ont, säger Staffan Ljungman.

Ingen kan säga att Gud inte gör något åt det onda, menar han. Men han slår inte ner det onda med makt. Han vet att man inte vinner något med att göra så, utan Gud har valt en annan väg. Nämligen kärlekens väg där han går så långt att han offrar sig själv.

– Någon har sagt: det är svårt att anklaga en korsfäst Gud för att han inte bryr sig om lidandet. Det finns alltså en mötesplats i lidandet – Gud är där. Och där Gud är kan inget vara tröstlöst.

Och det är viktigt att vi fortsätter att be. Bara för att vi inte får de svar vi önskar är det inte rätt att skylla på Gud när vi inte tycker att han svarar som vi vill, menar Staffan Ljungman. Det enda vi vet och kan säga är att han inte har svarat ännu.

Men trots det kan det ändå kännas hopplöst när vi ser bilder på barn som omkommit i Medelhavets vågor.

– Det är mycket Gud gör, och inte gör, som vi kanske aldrig kommer att förstå, kanske inte förrän i himlen. Men han kan bära just det barnet igenom döden till det liv som aldrig dör, och han kan bära föräldrarna igenom sorgen, ge dem kraft som de inte trodde fanns.

Och vi ska fortsätta att be om befrielse från lidande både för oss själva och för andra i vår värld.

– Tills vi får det, får vi be om kraft att orka bära. Vi ska be uthålligt och på så sätt ställa oss på Guds sida i kampen mot det onda, säger Staffan Ljungman.

För även när vi inte får de bönesvar vi önskar är det alltid rätt att be.

– Att be är det viktigaste vi kan göra, inte det enda, man kan givetvis skänka pengar och annat också, men var och en som kan knäppa sina händer kan göra en insats där man är.

Bön om ett slut på lidandet

Under den senaste tidens flyktingkatastrof har många böner betts för att ett mirakel ska ske, att ondskan inte ska få vinna och att lidandet ska få ett slut. Kanske finns delar av bönesvaret i omvärldens uppväckta kampvilja och engagemang?

Bli ett bönesvar

I den tid vi lever i just nu kan vi som personer faktiskt vara någon annans bönesvar. Staffan Ljungman är exempelvis engagerad i att ge läxhjälp till dem som behöver på biblioteket i Osby. En tjänst som är öppen för alla, men dit det mest kommer invandrare som gått igenom mycket och har mycket nytt att ta in när de landat i Sverige. ”Att arbeta på det sättet passar inte alla, men en del”, säger Staffan.

Therese Hedlund

Therese Hedlund är skribent och tidigare redaktör på Dagen.