Han är den andliga arméns nya general

När general John Larsson besöker något av de 108 länderna som Frälsningsarmén arbetar i reser han med svenskt pass. Men den tillträdande världsledaren har inte spenderat speciellt många av sina 64 år på svensk mark. Redan som åttaåring lämnade han Sverige tillsammans med sina föräldrar för att jobba i Danmark, Chile och Argentina. Han återvände till Sverige först 1996 för att arbeta som territoriell ledare. Samma titel som även hans far och farfar tidigare stoltserat med.

Han säger att det var en komma-hem upplevelse även om han fick lära sig svenska på nytt. Trots de få åren i Sverige klarar han språket bra, men han föredrar att bli intervjuad på engelska. Det blir lättare att formulera sig då tycker han.

Föra befäl

Som ny världsledare kommer John Larsson att föra befäl över ett Frälsningsarmén i förändring och förnyelse. Och kanske blir hans största uppgift att uppmuntra det nya och samtidigt försöka leda medlemmarna åt samma håll. Det är inte det lättaste i en organisation som strävar efter att se likadan ut i hela världen.

– Frälsningsarmén har under flera år befunnit sig i en förnyelseperiod. Vi har emellanåt setts som väldigt traditionella, men nu finns det en stor öppenhet gentemot nya tankar och metoder. Och det här är inte något som händer i bara en del av världen, utan i hela världen, säger han.

Han berättar om hur armén framgångsrikt använder sig av Internet, bland annat i Sydkorea där man har en hemsida för att hjälpa dem som har aids, och i Danmark där folk köar för att få gå med i en gospelkör som annonseras via nätet.

John Larsson menar att det handlar om att försöka hitta nya vägar för att möta människors behov och han tror att förnyelsen är gudomligt inspirerad.

– Vi tror att Frälsningsarmén kom till på en uppfordran av Gud och vi tror att han vill förnya rörelsen, säger han.

Gud måste dock använda medlemmarna för att kunna förändra sin armé och John Larsson tror att den pågående processen är ett resultat av yngre medlemmars idéer och entusiasm kombinerat med äldre soldaters ökande öppenhet gentemot nytänkande.

– När vi var i Sverige startade vi en ungdomskår i Stockholm. Den fick stort stöd från den äldre generationen.

Nytänkande och förändring

Men det är inte bara metoder som omfattas av nytänkande, det finns även starka rörelser som vill förändra fundamentala frågor. Frälsningsarmén är till exempel det enda kristna samfundet som inte har några sakrament – man praktiserar inte vattendop och firar inte nattvard – något som ledare främst i Sydamerika gärna vill ändra på.

– Frälsningsarmén är inte emot sakramenten, men vi känner att vi har en profetisk uppgift att visa att man kan vara en pånyttfödd kristen utan att använda sig av externa symboler.

Det finns dock salvationister, soldater inom Frälsningsarmén, som går till andra kyrkor för att fira nattvard och låta döpa sig. John Larsson säger att debatten om sakramenten ser olika ut beroende på var i världen man befinner sig. De som starkast propagerar för ett införande av sakramenten bor i länder där den romersk-katolska kyrkan är stark. Han medger att diskussionen är komplicerad.

– Det här är en av svårigheterna för en internationell rörelse. Eftersom det handlar om grundläggande trosfrågor måste vi gå åt samma håll. Det är svårt att säga ja i en del av världen och nej i en annan.

Frågan om sakramenten är dock inte den enda utmaningen den nye generalen har framför sig när det gäller rika länder kontra fattiga. Majoriteten av Frälsningsarméns finansiella resurser finns i Västeuropa och Nordamerika, medan två tredjedelar av arméns medarbetare bor i Afrika och södra Asien. Pengarna samlas in via Självförsakelsefonden och sedan kanaliserar högkvarteret ut pengarna, i år har 400 miljoner kronor gått till fattiga länder.

– Frälsningsarmén har alltid haft ett bra system där alla bidrar till en gemensam pott och utifrån den potten försöker vi hjälpa dem som behöver hjälpen mest. Men, visst, det är en utmaning för oss, säger John Larsson.

Starkt varumärke

Frälsningsarmén har i dag ett oerhört starkt varumärke, till stor del på grund av rörelsens förmåga att hjälpa behövande människor. John Larsson säger att det gamla mottot “soppa, tvål och frälsning” fortfarande gäller och han menar att Frälsningsarméns viktigaste uppgift är att praktiskt predika Jesu budskap.

– Jesus brydde sig inte bara om människors själar, utan även om deras kroppar och sinne. Vi försöker att inte bara predika med läpparna utan även med händerna.

Han berättar att armén fanns på plats, först av alla hjälporganisationer, i New York den 11 september och att man hade medarbetare på plats efter bombattentaten på Bali, men säger samtidigt att det innebär ett stort ansvar att ha ett så gott rykte. Det är svårt att bygga upp, men lätt att rasera.

– Frälsningsarmén är oerhört respekterade i hela världen, det är en av Guds välsignelser till oss. Jag tror att människor attraheras av att vi får saker gjorda och att vi kan förflytta oss snabbt.

Det gäller inte minst i Indien och Afrika där Frälsningsarmén är på stark frammarsch. John Larsson tror att den militärliknande strukturen attraherar speciellt i de regionerna och menar att människorna uppskattar ett starkt ledarskap. Musiken och uniformerna gör att armén hörs och syns och man är erkänt duktiga på att hjälpa.

Förbli synlig

I Afrika har uniformen fått ett enkelt utseende, vit skjorta och blå byxor för männen och blå klänning för kvinnorna. Även om uniformen i väst moderniserats på senare år, finns det salvationister som önskar att uniformen ska bli ännu mer informell. John Larsson menar dock att Frälsningsarmén måste förbli synlig.

– Det är en av arméns starka sidor – att vi syns. Uniformen kommer alltid att finnas i någon form.

Medan Frälsningsarmén växer som helhet, bland annat tack vare framgångarna i Indien och Afrika, har rörelsen det jobbigt i västra Europa. Precis som i Sverige är det många som väljer att bli civilmedlemmar utan att ta steget fullt ut och bli soldater. Civilmedlemskapet är ett “enklare” medlemskap där man inte använder uniform eller avger nykterhetslöfte. Det räcker med att sympatisera med Frälsningsarméns ideologi och metoder. Även om John Larsson tycker att det är positivt att människor vill associera sig med Frälsningsarmén önskar han samtidigt att fler skulle gå vidare och bli soldater.

– Kanske är det ett tidens tecken att människor föredrar den här sortens anknytning till Frälsningsarmén. Vi är lite oroliga för att det inte kommer att vara speciellt många som vill bli fullvärdiga medlemmar om för många blir civilmedlemmar.

John Larsson vill i stället inspirera civilmedlemmarna till att förstå Frälsningsarméns vision, nämligen att varje enskild soldat har en uppgift att fylla i kampen mot det onda. Som salvationist är du inte i första hand konsument utan du förväntas bidra med dina kunskaper och färdigheter.

Femårsperiod

En general väljs för en femårsperiod. Men eftersom John Larsson fyller 68 under sin period – pensionsåldern för generaler – kommer han bara att jobba som världsledare i tre och ett halvt år. Under de åren hoppas han kunna besöka så många av de 108 arbetsländerna som möjligt. Han säger att resorna i första hand ska syfta till att uppmuntra arbetet på plats.

Han har dock redan god inblick i arméns internationella verksamhet. John Larsson och hustrun Freda har bland annat jobbat i Storbritannien, Nya Zeeland och Sydamerika. Sedan 1999 har han jobbat som stabschef vid internationella högkvarteret, nummer två i Frälsningsarméns rangordning, och har som sådan besökt många av länderna.

Men framför allt vill John Larsson använda sina generalår till att, som han säger, uppmuntra och fostra den pågående förnyelsen, och sätta in grundaren William Booths vision i ett modernt sammanhang. Han säger att det är viktigt att armén inte bli för inåtvänd.

– Vi ska vara en grupp människor, mobiliserade av Gud, som är redo att gå ut, predika evangeliet och tjäna människor. Vi ska göra det på ett sätt som passar det här århundradet och inte försöka kopiera det förgångna. Det är ett väldigt starkt koncept, säger John Larsson.