Han tvingades till giftermål och evangelisations-sex i sekten

Utåt sett var Familjen en hjälporganisation på kristen grund, men under ytan fanns sexuella övergrepp och krav på total lydnad. Norska Håvard Lillethun var medlem i den kontroversiella sekten i nästan 40 år.

Det är juli 1974 och Håvard Lillethun, som då går under det bibliska namnet Gaius, befinner sig i den värmländska orten Skillingsfors. Dit har han nyligen flyttat tillsammans med andra hängivna medlemmar ur gruppen Children of God, senare Familjen.

Just den här dagen ska två av gruppens medlemmar gifta sig. Håvard har på ledarens uppdrag varit vaken hela natten för att måla om i huset inför bröllopet. Han har ingen aning om att han själv, vid dagens slut, också kommer att vara gift.

Mitt under bröllopsfesten kallar ledaren upp honom på scenen och utbrister: “Gaius är singel! Vem vill gifta sig med honom?” Till Håvards stora förvåning kommer Grace ut från köket, räcker upp handen och säger: “Jag vill”.

– Grace hade friat till mig en gång innan, men jag hade sagt nej. Nu kom jag ihåg vad ledaren hade sagt om att lyssna till Guds vilja. Jag ville inte svika Gud, så jag gick med på att gifta mig samma kväll, berättar Håvard Lillethun när vi ses på ett hotell i centrala Stockholm.

Han är på besök från Norge för att prata om sin bok Instängd – Mina år i sekten Guds barn och hur jag blev fri.

I dag är han 68 år gammal. Han var 20 när han gifte sig och 21 när han blev pappa för första gången. Därefter fick han ytterligare tre barn i tät följd. På samma nyckfulla sätt som Håvards äktenskap inleddes, avslutades det många år senare när ledarna bestämde att Grace skulle förflyttas till en annan stad.

Arrangerade äktenskap var vanliga inom Children of God.

Rörelsen grundades i Kalifornien 1968 som “Teens for Christ” och har sedan dess haft flera olika namn. Grundaren David Berg utsåg sig själv till profet och tog namnet Moses David. Genom sina “Mo-brev” kommunicerade han med medlemmarna och sa sig förmedla uppenbarelser från Gud.

I Norge var det Oslo Indremisjon, motsvarande svenska EFS, som öppnade dörren för rörelsen. De hade bett för väckelse och trodde att de radikala ungdomarna som talade om en “Jesusrevolution” var deras bönesvar. De upplät en lokal i centrala Oslo, vilket sedan blev navet för Children of God i Norden.

Håvard Lillethun var egentligen ingen andlig sökare och hade aldrig funderat kring Gud. Men han var ensam och osäker efter år av mobbning. När ett gäng glada hippies hoppade upp på scenen på folkhögskolan där han gick, blev han hänförd. Han började gå på deras möten och accepterade genast deras tro.

– I dag känns det skrämmande att jag kunde förändras så mycket, så snabbt. Men det var som att jag hade ett vakuum inom mig som blev fyllt på en gång. Jag hade aldrig haft särskilt starka åsikter eller några mål i livet. Kanske var jag därför extra öppen?

Håvard Lillethun bröt kontakten med sin familj och ägnade sig helhjärtat åt Children of God. Förutom bibelstudier, var hans uppgift att översätta och sprida Mo-breven.

– Mo-breven tog mer och mer Bibelns plats. Vår bild var att Bibeln gällde mer för dåtiden, men att Mo-breven var Guds uppenbarelse för vår tid, berättar Håvard.

Med tiden blev Mo-breven allt mer extrema. Moses David uppmanade till fritt sex och tidigare medlemmar vittnar om att både sexuella övergrepp och misshandel av minderåriga följde i dess spår. Bland annat trädde Moses Davids son fram 2005 och berättade om övergreppen han varit utsatt för. Han mördade senare en av sina förövare och tog därefter sitt eget liv.

Håvard hörde rykten om övergrepp under sin tid i Children of God, men han kände inte till att någon blev utsatt, säger han.

– Ryktena bortförklarades alltid, och jag litade på det. Såhär i efterhand förstår jag att jag borde ha agerat.

Inom ramen för läran om “fritt sex” uppmanade Moses David också till “flirty fishing” – att ha sex som evangelisationsstrategi. De barn med okända fäder som kom till på detta sätt kallades för “Jesusbarn”.

Fick du också utföra flirty fishing?

– Ja, alla fick det, det var en del av livet. Om man inte gjorde det var det för att man var svag eller inte hade tillräckligt stark kärlek till Jesus, berättar Håvard.

– När jag läser Mo-breven i dag kan jag inte fatta hur jag kunde läsa dem då och tycka att de var vettiga. Det är skrämmande att jag var så hjärntvättad.

Samtidigt tillstår Håvard att han kände sig lycklig under stor del av tiden i Children of God. Det fanns en nära gemenskap medlemmar emellan och de trodde på allvar att de var utvalda.

– “We are the 144 000, who else could it be but us?” var en strof ur en sång som vi ofta sjöng, minns Håvard som än i dag kan få en hemmakänsla när han lyssnar på musiken som sekten gav ut.

Vad var det som till sist fick dig att lämna Children of God?

– Allting handlade om att lyda ledarna eftersom de var valda av Gud. Några av ledarna missbrukade den makten. En av dem var ledaren som var ansvarig för hela Sydostasien och som jag bodde i samma hus som i Thailand under tio år. En jul fick jag och min nya fru Pat tillåtelse att gå på stan och köpa julklappar, men sedan ringde ledaren för att kalla tillbaka oss. Det fick oss att inse absurditeten i att vi som ett gift, vuxet par inte kunde bestämma något om våra egna liv. Då fick vi nog.

– Men det är först nu, när jag skrivit boken, som jag är förmögen att se sekten utifrån. När jag började skriva insåg jag vilket destruktivt liv jag har haft.

Håvard bor i dag i norska Skien. Han har fem barn och god kontakt med dem alla, men ända sedan de fyra äldsta var i mellanstadieåldern har de bott åtskilt. Sekten satte nämligen i system att separera barn och föräldrar och låta barnen växa upp på skolor i andra städer. På den tiden såg Håvard inget fel med det, eftersom alla gjorde så.

– Barnen verkade trivas, men i efterhand har jag hört att de saknade oss. Ibland fick vi bara träffa dem någon gång per år.

Hur mår dina barn i dag?

– Bra, säger Håvard snabbt. De klarar sig bra, mår jättebra.

Har de blivit skadade på något sätt av att växa upp i sekten?

– Påverkad blir man ju av allt som händer, men jag tror inte att de är skadade, det låter så … nej skadade är de inte. De klarar sig bra, har bra jobb. De flesta av dem har lagt allt bakom sig för länge sedan, medan andra inte vill tänka på det alls. För några har det varit svårt att erkänna att de verkligen var med i en sekt.

När Håvard till slut lämnade sekten ville han börja leva ett nytt liv, men det var svårt utan utbildning, arbetslivserfarenhet och pengar. Via den kontroversiella tv-predikanten Joel Osteen hittade han ett sätt att förena tron på Gud med personlig utveckling.

– Han pratade om att ändra sitt liv och jag kände bara “wow”!

Håvard Lillethun slukade böcker om personlig utveckling, gick kurser i “wealth management” och skapade “vision boards” för vad han ville se i sitt framtida liv. Han klistrade upp bilder på ett stort hus, en vit Maserati Quattroporte och en egen yacht.

Du gick från att leva i egendomsgemenskap, bara ha ärvda kläder och ingen egen ekonomi till att börja sträva efter en egen lyxyacht. Det kan framstå som tvära kast. Hur har du reflekterat kring det?

– Jag vet inte, jag har aldrig tänkt på det. Men jag tänkte mer: Nu när jag kan välja, varför inte tänka stort? Idag är jag inte lika inspirerad av Osteen, men jag tror fortfarande att vi alltför ofta att vi tänker för lite om oss själva. Vi identifierar oss med larven när vi egentligen är fjärilar.

Håvard ville att hans bok skulle heta “We are all born butterflies”, men redaktören gillade “Instängd” bättre. Med boken hoppas Håvard kunna visa att oavsett vilket liv man levt – även om man lagt 40 år av sitt liv i en sekt – behöver det inte vara kört.

– Jag vill förmedla att ingenting är omöjligt. Det är aldrig för sent att skapa ett nytt liv.

Malina Abrahamsson

Malina Abrahamsson är reporter på Dagens kultur- och livsstilssidor.