Hans satir speglar den kristna högern

April 2003. I ett kristet konservativt radioprogram i Wisconsin, USA, debatterar man upprört under en hel timme en ny lovsångsskiva från Vineyard med suspekta låttitlar som ”My lover, My God”, ”Naked before you” och ”You make me hot with desire”.

Problemet är bara att skivan inte existerar. Inte mer än som en nyhet på den satiriska sajten Larknews.com. När det pinsamma misstaget uppdagas för programmakarna (det finns faktiskt en länk på Larknews som förklarar att det handlar om satir) tvingas man gå ut med en dementi.

Det är långt ifrån enda gången som folk har tagit de bisarra nyheterna på hemsidan seriöst. Och mannen bakom alltihop har lite svårt att förstå hur man kan tro på det som skrivs.

– Det finns nästan alltid något i artiklarna som är tillräckligt överdrivet för att man ska ifrågasätta sanningen i dem. Det är lite förbryllande att de som missförstår inte har sina små humorantenner påkopplade. Poängen är inte att folk ska känna sig dumma, det är bara sådan satir är, säger Joel Kilpatrick.

Det hela började för tre år sedan. Efter tio år som frilansjournalist i kristen press och spökskrivare för kristna författare hade Joel samlat på sig tillräckligt många roliga historier, och insikter om evangelikala kristna, att han kände sig tvungen att dela med sig av dem. Inspirerad av artisten Steve Taylor, som gjort sig känd för sina satiriska och humoristiska texter (och som under en period la av med att göra musik eftersom han var så missförstådd och tröttnade på att ständigt behöva försvara sig) bestämde sig Joel för att det var med satir han skulle kommunicera till den amerikanska kristenheten.

Grundtanken var att försöka erbjuda ett gott skratt, men också att få kristna att ifrågasätta en del av sitt eget agerande.

– Jag tror att satir är en väldigt hälsosam del av dialogen mellan människor, också inom kyrkan. Om du inte granskar dig själv blir det snart unket. Alla behöver göra det. Steve Taylor visade att satir inte bara kan vara rolig och underhållande, utan också innehålla profetiska element.

Sedan starten av Larknews.com har Joel hunnit avhandla allt ifrån sex till helvetet. Han tycker att man kan skämta om det mesta. Men det håller långt ifrån alla med om. Till exempel fick ”nyheten” om en ny bibelöversättning, kallad gNIV och anpassad för den homosexuella läsekretsen, bokförlaget Zondervan att gå i taket. Förlaget, som ger ut ”the New International Version”, skickade ut ett pressmeddelande där man sa att ”en person som påstår något sådant måste vara djupt störd” (vilket Joel tillbakavisar att han skulle vara).

Kritiken har inte hindrat Joel från att fortsätta med sin satir. Som nu alltså har tagit steget från webben till bokvärlden.

I ”A field guide to evangelicals and their habitat” får vi bland annat den kompletta listan på vilka som kommer till himlen och vilka som går till helvetet (Ronald Reagan upp, Bill Clinton ned), tips på hur man känner igen en evangelikal på motorvägen (fisk och dekaler bak på bilen), hur man kan lista ut vilka kyrkor som är evangelikala i telefonkatalogen (de som har namn i stil med New Life, Fyren och Hoppets församling) och vilka samtalsämnen som funkar bra i diskussioner med evangelikaler (Michael W Smith, hemskolor och din senaste studiebibel).

Det hela är rappt skrivet och ofta riktigt roligt. Speciellt om man har lite bakgrundskunskaper om amerikansk kultur och kristenhet. Författaren själv är nöjd. Både med boken och responsen som hittills varit överväldigande positiv.

– Folk verkar tacksamma över att få sig ett riktigt gott skratt, och många ser det som en banbrytande bok, vilket var vad jag hoppades. Jag ville skriva något som ingen hade gjort tidigare.

Joel säger att han hade två målgrupper i åtanke när han skrev boken. Dels de redan kristna, för att hjälpa dem att se på sin egen subkultur med nya ögon, men framför allt de som inte är kristna. Enligt Joel har den kulturella och politiska situationen i USA tvingat in människor i två läger – det röda och blå (där de flesta evangelikalerna återfinns i det röda, konservativa lägret). Och det har uppstått många missförstånd mellan de evangelikala medborgarna och de ickeevanglikala.

– Det har gått så långt att många människor i det här landet är rädda för evangelikaler. Jag ville erbjuda dem en bok som förklarar evangelikalers kultur på ett vänligt, öppet och roligt sätt.

Vissa avsnitt skulle kunna uppfattas som kritik, till exempel kapitlet om missionärer där boken slår fast att ”evangelikaler har dragit slutsatsen att de som är bäst utrustade att föra evangeliet till avlägsna delar i världen är kaukasier från mellanvästern med kraftiga dialekter”. Och även om Joel Kilpatrick framhåller att boken skrivits i andan av att ”skämta med sin familj på en släktträff”, så menar han att bra humor och satir alltid har element av sanning i sig. Och det här är hans sätt att förmedla sin syn på världen.

– Jag tror inte att man kan vara både elak och rolig i en sådan här bok. Om du har något emot människorna, eller det de gör, så handlar det om en annan sorts humor som jag inte tycker om. Men om du kan skämta om det sätt och om de metoder som folk använder för att göra det de gör, då tror jag att du är på säker mark. Det finns en anledning till att kungar och drottningar hade en hovnarr, eller hur? De kunde säga vad de ville. Det visar på betydelsen av humor och satir genom historien.