Här går skolan gärna till kyrkan

Det mumlas, skrattas och knuffas kärvänligt i det långa ledet som ställt upp på skolgården denna sista fredagsmorgon i november. Lärarna till barnen i klass 0-5 hyschar för att få ordning. De barn som fått det ärofyllda uppdraget att bära facklor håller andäktigt upp dem i väntan på att någon ska tända på. Långt fram i ledet står Ellen som går i klass två.

– Det är pirrigt för man tror att det ska komma lite eld på en, säger hon.

Även vid slutdestinationen Hässelby missionskyrka, som tillhör Equmeniakyrkan, ligger förväntan i luften. En av församlingsmedlemmarna, Ingemar Matsson ställer fram en hink med vatten där barnen ska släcka sina facklor. Han har varit här varje advent sen han blev pensionär. Det är 16 år sen.

– Det här är en bra tradition att hålla igång och barnen får lära sig lite, säger han. Jag vet inte hur många barn som kommer hit igen, förutom med skolan, men de känner i alla fall till missionskyrkan.

Pastor Lisa Plantin har gått ut i bara prästskjortan och spanar mot vägen där barnen snart ska dyka upp.

– Vårt samarbete med skolan är vår kontakt med det här området. Det är en glädje att mötas och att vi får berätta ganska öppet om vår tro. Men givetvis gör jag det i respekt för vad som står i skollagen.

Lisa Plantin har förberett en samling där hon inte ska berätta för barnen hur det är.

– Jag säger i kyrkan tror man att, eller jag tror att.

Hon skulle heller aldrig lägga in bön eller trosbekännelse i en skol- samling.

Så tågar Smedshagsskolans barn upp på kyrkbacken, släcker sina facklor och går in i kyrkan. Det börjar högtidligt med att alla sjunger "Vi tänder ett ljus i advent". Sedan sjunger klass två några sånger, tänder ljus och läser adventsverser.

Lisa Plantin sätter på sig en svart dräkt med åtta ben. Hon förvandlas till spindeln som varit med i stallet när Jesus föddes och under hans intåg i Jerusalem. En spindel som kommit på att hon ska göra vad hon kan för Jesus. Väva fina nät.

– Gör det ni är bra på och låt det synas, för då blir andra glada, säger hon till barnen.

När hon avslutar sin spännande berättelse får hon en applåd av barnen. Efter samlingen bjuds eleverna på fika i församlingsvåningen.

Lisa Ahrén är lärare i klass två. Efter samlingen har hon fullt sjå med att passa de glada åttaåringarna, som gärna vill klämma och känna på kyrkans julkrubba. Men som lärare gillar hon traditionen att gå till missionskyrkan. Det är en rolig sak att göra tillsammans med barnen och det bryter upp deras vardag.

– Sen är det också för att vi vill få in julen på det här sättet, säger hon. Det är klart vi inte ska pracka på någon en tro, men vi pratar om traditioner i skolan och våra traditioner är ju mycket bundna till den kristna kyrkan.

Som lärare känner hon sig helt trygg med att ta sina elever hit.

– Vi har haft ett nära samarbete med missionskyrkan så länge, så vi har inte ens pratat med dem i förväg om vad de skulle ta upp i dag. Det är självklart att det inte blir ”så här ska alla tycka” utan mer en berättelse om julens budskap.

Barnen på Smedshagsskolan kommer från familjer med olika religiösa traditioner och många av eleverna har muslimsk bakgrund.

– Elevernas kunskaper om det kristna julbudskapet varierar väldigt mycket. Några vet nästan ingenting, andra vet mycket, säger Lisa Ahrén.

På Smedshagsskolan jobbar man just nu med alla de tre abrahamitiska religionerna och tittar på likheterna i stället för på skillnaderna.

– Vi har besökt en synagoga, en kyrka och en moské.

När det gäller kyrkobesöket är det hittills inga föräldrar som hört av sig till henne med negativa reaktioner. Hon upplever att många muslimska familjer har en positiv inställning till att barnen får gå till kyrkan, eftersom man betraktar Jesus som en viktig profet. Men visst finns det föräldrar som är skeptiska:

– Det jag har märkt är att vissa barn blir sjuka en sådan här dag och inte kommer till skolan alls. Men det var samma sak när vi skulle göra studiebesök på en moské. Även då fanns det barn som var sjuka för att de inte fick gå dit.

Enligt hennes uppfattning beror motsättningarna mellan kristendomen och islam ofta på sådant som föräldrarna varit med om i sitt hemland.

– Vi hade till exempel en kristen kurd som inte fick följa med till moskén eftersom hans familj blivit förföljd av muslimer, medan muslimska barn inte fått följa med till en kyrka därför att de blivit förföljda av kristna. Sådana saker ligger förstås kvar i famijlernas bagage.

När barnen fått i sig lite pepparkaka och saft åker jackorna på igen och de tågar tillbaka till skolan. Snart ska Lisa Plantin hålla ytterligare en samling, för högstadiet.

– Jag hoppas att barnen får med sig en smak av den glädje som vi firar i advent och berättelsen om vem Jesus är, säger hon

Malin Aronsson

Malin Aronsson är redaktör för Dagens relationsmaterial, krönikör och en av två programledare för podden "Dagens människa"