Krönikor
Hat och evangelium åtskilt som öst och väst
Medier skriver att en ”hatpredikant” är på väg till Sverige. Uttrycket ”hatpredikant” låter i mina öron lika förfärligt som ordet ”hedersvåld”.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Går det att förbjuda "hederskulturen"? Ja, att formulera paragrafer finns det många som mäktar. Men räcker det med lagtexter?
Hörde att statsminister Löfven på socialdemokraternas kommundagar med emfas betonade att vi i alla kommuner, landsting och i samhället ska ”hata” hederskulturen.
Men måste inte detta förtryck trängas undan med något annat än hat? Kan det verkligen räcka med paragrafer och att hata? Vi brukar vara överens om att hat föder hat. Och en hatmultiplikator är raka motsatsen till vad vi är i behov av!
De som lever inom ”hederskulturens cirklar” är väl förslavade under det som kallas tradition och kultur. Det upplevs som ett ”måste” att låta flickor växa upp under tvång. Och vi vet att dessa nedärvda och orimliga traditioner kan leda till de värsta grymheter. Måste man inte ha något att sätta i stället? Vakuum fungerar inte. Med förmaningar och upplysning når man nog ganska långt, men det som inympats i generationer kräver, tror jag, en motkraft. Kräver något annat i stället!
Finns det någon annan motkraft än en regelrätt indoktrinering av människovärdets okränkbarhet? Demokratins kärna!
Maja Hagerman har skrivit boken, Spåren av kungens män, Om när Sverige blev ett kristet rike i skiftet mellan vikingatid och medeltid:
”För 1000 år sedan … trälar ägde man, slog ihjäl när man ville, köpte och sålde … Begreppen gott och ont fanns inte.”
Man må år 2019 tycka vad man vill, men den kristna människosynen ger oss alla ett okränkbart värde. Och har varit och är, trots alla urspårningar, en motkraft mot människovärdets relativisering och nivellering!
Nu skriver medier att en "hatpredikant" är på väg till Sverige. Uttrycket "hatpredikant" låter i mina öron lika förfärligt som ordet "hedersvåld".
Frikyrkor och kyrkor har i sanning haft nog av sensationshysteri, av förkunnare som varit så egofixerade att de slagit volter bort från både sanning och anständighet.
Det går inte att förbjuda galenskap, och det går inte att isolera oss från inflöden av vare sig perversiteter eller religionsfanatism, men en viss impregnering borde väl ändå erfarenheter ha skapat. Hat och evangelium är, tror jag, lika åtskilt som öst från väst.
Många av oss associerar till bibelställen om kärlek. Kanske tänker vi på världens vackraste prosa, Första Korinthierbrevet 13?
Andra hör kanske inom sig ekot från Tennysons Nyårsklockan:
”Ring hatet ut emellan rik och arm.
Och ring försoning in till jordens släkten ...
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
Ring honom in den bidade Messias.”
Alf Svensson är tidigare partiledare för Kristdemokraterna, riksdagsledamot, biståndsminister och ledamot i Europaparlamentet. Han medverkar sedan 2014 med gästkrönikor på Dagens ledarsida.
