Hopp och bakslag hos hjälpgrupper

Dagen har tidigare skrivit om det rikskända initiativet i Gnosjö, där tiggare blivit entreprenörer. Projektet har dock inte varit lätt.

– Vi har insett att situationen är komplex och att det kan skilja mycket i hur man tänker, säger Mats Johansson från stödgruppen.

Vad har stödgruppen Gnosjö gjort för att hjälpa EU-migranter?

– I höstas ville vi ge dem ett alternativ till att tigga genom att till exempel sälja och förädla olika varor. Detta såg vi som fas ett. I fas två vill vi hjälpa med långsiktiga insatser i samarbete med proffs och lokala kontakter i hemlandet vilket vi gjort genom organisationerna Hjärta till Hjärta och SAM-hjälp, säger Mats Johansson.

Hur skulle ni beskriva målet med ert arbete?

– I fas ett var det att skapa ett möte mellan nöjd kund och stolt säljare i stället för det sneda mötet med en sittande på marken. Det handlade om att få ihop pengar för att överleva vintern och vara hemma hos barnen. I fas två ville vi skapa bättre förutsättningar för byns invånare.

Stödgruppen upplever dock att EU-migranterna som de har hjälpt har lagt en alldeles för stor förhoppning vid att pengar ska hjälpa dem ur deras situation.

– De väntar på att andra ska lösa situationen och har svårt att förstå vikten av deras egen förmåga och ansvar. De har inte tålamod med att det går sakta. De uppvisade, trots mycket hjälp, stor besvikelse och krav på ytterligare stora summor pengar.

– De har uttryckt att det vi gjorde inte var någon hjälp, eftersom de har behövt jobba och misstänkte att vi utnyttjat dem för egen vinning.

Men flera gånger har förväntningarna krockat och stödgruppen har upplevt många utmaningar.

– Vi trodde att de ville ha en långsiktig förändring men vi upplevde att deras mål var att få så mycket pengar som möjligt nu, säger Mats Johansson.

Stödgruppens mål har varit att de insatser som de gjort i den by där de besökande romerna kommer från, skulle främja hela byns utveckling. Trots dessa insatser upplever stödgruppen att de fått ta emot mer anklagelser än tacksamhet. De ser nu tillbaka på hösten med många nya lärdomar.

– Det har blivit mer och mer tydligt att den verkliga hjälpen behövs hemma i Rumänien. Sedan har vi insett att situationen är komplex och att det kan skilja mycket i hur man tänker.

Vilka goda resultat har ni sett av ert arbete?

– Vi tyckte att de var nöjda till att börja med och vi upplevde att de kände värdighet och stolthet. Vi såg också en stor förändring i samhällets attityd. Många hjälpte dem och de fick ihop ganska mycket pengar, dubbelt så mycket som de hade angett som behov för vintern. Samarbetet med Hjärta till Hjärta och SAM-hjälp ger stor glädje och tacksamhet och flera goda insatser har redan initierats.

Efter den inledande besvikelsen hos stödgruppen, över vissa individers beteende, har flera insikter om hur den vidare hjälpen ska bedrivas vuxit fram. En av dessa insikter är att den långsiktiga hjälpen inte bör fokuseras på de som ser ut att ha det sämst, utan de som visar på ett gott förvaltarskap.

– Vi behöver identifiera de personer som i det lilla visar viljan till förändring och är beredda att anstränga sig för att vända sin situation. Insatserna bör i möjligaste mån göras på ett sätt så att pengarna kan förvaltas snarare än förbrukas, det vill säga kunna användas flera gånger.

– Det är mottagaren själv som är den stora resursen och gåvorna bör fås genom mottagarens egna ansträngningar, såvida personen är någorlunda frisk och arbetsför.

Stödgruppen tycker att det finns flera problematiska aspekter av att ge pengar till de som ber om det.

– Mottagarens dröm om jackpott gör det svårare för dem att förstå varför man måste jobba och vad som behövs för ekonomisk och social utveckling. Att ge pengar underbygger också mycket av det som behöver motverkas, exempelvis att fler barn lämnas hemma utan föräldrar i jakten på jackpotten.

En annan lärdom stödgruppen lyfter fram är att all hjälp som ges behöver vara aktiv.

– Människan drivs fortfarande av minsta motståndets lag. Därför tycker såklart mottagaren att verklig hjälp är den som fås gratis. Det är bättre att kunna börja försörja sig på arbete som motverkar passivitet, beroende och falska förväntningar. Det behövs samordning mellan olika hjälpare på samma plats och mer Gnosjöanda.

Albin Larsson