Livsstil
Humoristiskt och allvarligt om sorgearbete
En av Sveriges mest folkkära buskisartister. En pingstpredikant. Och en bok om sorg. Kombinationen kan tyckas märklig, men i Trollhättan blev det fullt hus när Tommy Dahlmans nya bok presenterades.
Det hade nog varit omöjligt för 20 år sedan. När författaren och pingstvännen Tommy Dahlman har bokrelease för ”Dimmorna lyfter - om sorg med andra ord” ordnar han en stor gratishappening i Hebe-teatern i Trollhättans Folkets hus. På scenen samsas präster och pastorer med Laila Westersund och Paul ”Paljett” Sahlin. Och teatern blir helt fullsatt, alla 450 platserna. Ett hundratal får dessutom vända i dörren.
Ämnet kan tyckas
tungt: sorg. Och det blir också en kväll som ger utrymme åt förluster som är så stora att det inte går att finna ord för dem. Det är helt tyst i teatersalongen när en kvinna berättar om hur hon för drygt 20 år sedan förlorade sitt enda barn i en trafikolycka. För tio år sedan dog också hennes man. Hon vittnar om några saker som ändå hjälpt henne att överleva, som att hon fortfarande håller en nära kontakt med sin sons gamla flickvän.
Det finns också
annat som är läkande. Torbjörn Andersson, präst i Svenska kyrkan, tror att det finns tröst, men inte i nötta fraser som: ”Vi ska alla den vägen vandra.”
- Kyrkan har en annan tröst. Det finns något större och starkare än döden - Jesus. Han vann en seger som gäller just dig, säger han.
Så kommer då Laila Westersund fram. Som en av Sveriges mest folkkära komiker har hon prövat på det mesta, men inte att recitera ur en bok om sorg. Det första hon gör är att ge Tommy Dahlman en stor kram, till publikens stora förtjusning, och säger:
- Det är inte dumt med lammkött, han är liten men naggande god!
Och alla skrattar, vilket inte känns konstigt. Även humorn får finnas med denna kväll. Sedan tar hon upp Tommy Dahlmans bok och läser några stycken som hon valt ut själv, bland annat om ensamhet, och får varma applåder.
Efteråt träffar jag henne i logen bakom scenen. Trots att hon är en så erfaren skådespelerska var det ett stort steg för henne att tacka ja. För några år sedan tappade hon nämligen helt lusten till scenen.
- Jag insåg till slut att jag var deprimerad och att det var därför som jag förlorat lusten. Jag gick in i klimakteriet, min mamma blev senildement och jag hade uppbrott från en relation. Allt detta gjorde mig deprimerad. Men jag jobbade som en galning för att slippa tänka på det, säger hon.
Hon citerar en rad ur boken: ”De värsta såren är de som inte blöder.” Kanske är de värsta såren också de som inte syns. Till det yttre var hon en framgångsrik skådespelerska, glad och framåt, men själv kände hon sig tom.
- När man är på toppen så får man lägga ner så mycket tid på resor. Jag har bott på hotell och ätit på restaurang en stor del av mitt liv. När det var som värst med Hagge hade vi åtta föreställningar i veckan. På kvällen har man inte ork att träffa människor, säger hon.
- Kyrkan har en annan tröst. Det finns något större och starkare än döden - Jesus. Han vann en seger som gäller just dig, säger han.
Så kommer då Laila Westersund fram. Som en av Sveriges mest folkkära komiker har hon prövat på det mesta, men inte att recitera ur en bok om sorg. Det första hon gör är att ge Tommy Dahlman en stor kram, till publikens stora förtjusning, och säger:
- Det är inte dumt med lammkött, han är liten men naggande god!
Och alla skrattar, vilket inte känns konstigt. Även humorn får finnas med denna kväll. Sedan tar hon upp Tommy Dahlmans bok och läser några stycken som hon valt ut själv, bland annat om ensamhet, och får varma applåder.
Efteråt träffar jag henne i logen bakom scenen. Trots att hon är en så erfaren skådespelerska var det ett stort steg för henne att tacka ja. För några år sedan tappade hon nämligen helt lusten till scenen.
- Jag insåg till slut att jag var deprimerad och att det var därför som jag förlorat lusten. Jag gick in i klimakteriet, min mamma blev senildement och jag hade uppbrott från en relation. Allt detta gjorde mig deprimerad. Men jag jobbade som en galning för att slippa tänka på det, säger hon.
Hon citerar en rad ur boken: ”De värsta såren är de som inte blöder.” Kanske är de värsta såren också de som inte syns. Till det yttre var hon en framgångsrik skådespelerska, glad och framåt, men själv kände hon sig tom.
- När man är på toppen så får man lägga ner så mycket tid på resor. Jag har bott på hotell och ätit på restaurang en stor del av mitt liv. När det var som värst med Hagge hade vi åtta föreställningar i veckan. På kvällen har man inte ork att träffa människor, säger hon.
Men nu är hon
på väg tillbaka, efter att tillåtit sig en ordentlig vila. Hon försöker åtminstone hitta lusten till scenen igen. Denna kväll kände hon suget när hon fick människor att skratta.
- Det är så underbart att publiken är med mig. Det är svårt att leva utan den kicken, jag fick lite av den i dag, säger hon och skrattar.
Kanske blir det någon fortsättning med Tommy Dahlman. Han vill nämligen fortsätta att söka vägar att nå utanför kyrkan.
- Jag vill flytta ut bland folkvimlet. Det här är en möjlighet att rasera murarna runt kyrkan, säger han.
- Det är så underbart att publiken är med mig. Det är svårt att leva utan den kicken, jag fick lite av den i dag, säger hon och skrattar.
Kanske blir det någon fortsättning med Tommy Dahlman. Han vill nämligen fortsätta att söka vägar att nå utanför kyrkan.
- Jag vill flytta ut bland folkvimlet. Det här är en möjlighet att rasera murarna runt kyrkan, säger han.
Han når människor
genom att tala om sina egna erfarenheter på ett ärligt sätt. Vad det gäller sorg har han också mer erfarenhet än de flesta människor i hans ålder.
- Jag har förlorat alla mina tre syskon och två syskonbarn. Det är inte något som växer bort, och jag har känt ett behov att bearbeta och skriva om det, säger han.
Att prata om sorg tror han är viktigt. Nästan alla människor får också existentiella funderingar när de drabbas av sorg och där kan kontakten med kyrkan bli naturlig.
- Ibland har vi trott att människor utanför vår kyrka har varit så långt ifrån oss, då blev det konfrontation. Men jag tror i stället att folk är nära. Vi kan förstå varandra, säger han.
När jag lämnar logen fortsätter Tommy Dahlman och Laila Westersund samtalet. Det är ingen tvekan om att de funnit varandra, predikanten och revyartisten.
- Jag har förlorat alla mina tre syskon och två syskonbarn. Det är inte något som växer bort, och jag har känt ett behov att bearbeta och skriva om det, säger han.
Att prata om sorg tror han är viktigt. Nästan alla människor får också existentiella funderingar när de drabbas av sorg och där kan kontakten med kyrkan bli naturlig.
- Ibland har vi trott att människor utanför vår kyrka har varit så långt ifrån oss, då blev det konfrontation. Men jag tror i stället att folk är nära. Vi kan förstå varandra, säger han.
När jag lämnar logen fortsätter Tommy Dahlman och Laila Westersund samtalet. Det är ingen tvekan om att de funnit varandra, predikanten och revyartisten.
Jonatan Sverker är tidigare reporter på Dagen.
