Bilagor
Hur får vi en kärleksfull samtalston?
Jag och min fru har alltid varit öppna och sagt vad vi känner till varandra. Ibland kan vår samtalston vara lite rå. Men det har varit vår jargong i så många år att vi knappt hör den. Men nu har våra barn blivit äldre och jag kan höra att deras sätt att svara sin mamma liknar mitt. Och jag gillar det inte. Det låter inte respektfullt eller älskvärt. Detta har fått mig att fundera, och nu vill jag föreslå en förändring för min fru. Hur ska jag säga och hur ska vi gå till väga?
Lars
Svar: Din fråga är lite motsägelsefull. Du beskriver att du och din fru alltid varit öppna och sagt vad ni känner till varandra. Men nu när du vill säga något viktigt, blir du osäker på hur du ska uttrycka dig. Kanske är det så att ni varit öppna med kritik och missnöje, medan era uttryck för kärlek och tacksamhet har fått stå tillbaka?
Er ”öppna” dialog har därmed bara haft dörren öppen utåt, för att kunna släppa ut det övertryck som uppstått inombords när man irriterat sig på något som den andre sagt eller gjort. Dörren som går inåt, genom vilken man bjuder in någon annan till sitt inre rum, sitt hjärta, har stått delvis oanvänd. Och nu vill du börja använda den, vilket självklart känns ovant och lite ängsligt. Om man är van att bemötas med skämt eller ironiska kommentarer när man blottar sig, så lär man sig att låta bli. Man undviker att göra sig sårbar.
Jargong och lite ömsesidig kaxighet kan vara kul, man kan känna en gemenskap också i det. Men som enda uttryck i relationen kan det bli torftigt. För allt i livet går ju inte att ta med en klackspark. Och kan man inte samtala om allvaret med den som står en närmast, så hittar man ofta någon annan att göra det med. För behovet av att bli tagen på allvar finns hos de flesta av oss.
Tillbaka till din önskan om förändring av samtalstonen. För att förändra något som blivit en vana sedan många år, behövs ofta en upplevelse av den kvalitet du just gjort. En upptäckt av att man blivit den man inte vill vara. Det väckte din längtan efter och vilja till förändring. Så för dig skulle förändringens steg kännas ganska naturligt och riktigt. För din hustru, som kanske inte ännu gjort samma erfarenhet, skulle det kunna kännas påklistrat att förändra ert sätt att samtala. Som om hon försökte vara någon annan, och bättre människa, än sig själv.
Berätta för din hustru precis det du skriver i din fråga! Det är klart att det kan kännas obekvämt, eftersom du i det behöver visa både allvar och känslor på ett sätt som inte är särskilt hemvant för någon av er. Det är viktigt att det inte blir till kritik från din sida för hennes sätt att vara, för er kommunikation har ni tills nu skapat tillsammans. Det är fullt möjligt att hon både har tänkt på och önskat samma sak som du, men trott att du inte skulle förstå. Det är också nödvändigt att hon får vara och uttrycka sig som hon vill och känner som mest äkta, men att du ändå kommer att ta ett nytt steg, för att du önskar det. För era barns skull, men framför allt för att du själv vill hitta ett för dig mer sant och autentiskt tilltal.
Låt förändringen få växa fram. Inledningsvis räcker det för övrigt med att en förändrar sig, för att en större, gemensam, förändring ska komma till stånd. Det fungerar helt enkelt inte att vara som man alltid varit, om inte den andra också är det!
Christina Halldorf, legitimerad psykoterapeut med existentiell inriktning, svarar på Dagenläsarnas relationsfrågor.
