Husbilslivet är deras nya frihet

– Det här är idealiskt! säger Wåge Carlsson belåtet.

Och hustrun Anita är inte sen att kontra.

– Ja, du skulle ju kunna bo i husbilen året runt, säger hon och skrattar.

Visserligen har de ganska nyligen flyttat, men inte in i husbilen permanent. Efter att ha sålt villa och hyresfastighet i Vetlanda flyttade paret in i Kungsportskyrkans trygghetsboende i Huskvarna för ett år sedan. Det var en tuff omställning att lämna det som har varit ens hem under alla år. Men samtidigt har det fört med sig en helt ny frihet.

– Nu är det mycket lättare för oss att åka i väg så här när vi inte har fastigheter och hus att sköta, konstaterar Wåge.

Faktum är att de är på resa just nu. När vi träffar Wåge och Anita tar de sitt första stopp längs vägen för att äta lunch på Toftaholms Herrgård söder om Värnamo. Sedan fortsätter resan vidare söderut med Moseldalen i Tyskland som mål.

– Båten till Travemünde går söndag morgon, sedan kör vi vidare till Koblenz där vi ska träffa några vänner. Sen får vi se hur det blir, säger Wåge.

Har ni planerat tiden för hemresa?

– Det här är faktiskt första gången vi åker i väg utan att bestämma när vi kommer tillbaka. Det beror väl lite på hur vi mår och det är ju det som är så bra med husbil. Man behöver inte bestämma så mycket i förväg, säger Anita.

Det har varit lite si och så med hälsan både för Anita och Wåge. En misslyckad operation gör att Anita har svårt att gå. Dessutom ramlade hon och skadade axeln illa vilket har orsakat en hel del värk. Wåge å sin sida är cancerpatient, opererad för cancer både i magen och i lungorna. Det var när Wåge mådde som sämst som de bestämde sig för att köpa en Concorde Charisma och åka till Kroatien.

– Vi hade dragit husvagn i 22 år när barnen var små, sen köpte vi sommarstuga som vi hade i 10-11 år, och när vi sålde den blev det pengar över som gjorde det här möjligt, säger Wåge.

Visst var det en tuff resa när kroppen inte var på topp, men den gav mersmak. Sedan dess har det blivit allt ifrån dramatiska felkörningar på smala gränder i Italien till turer längs Blå vägen, Silvervägen och Abisko.

Husbilen har uppgraderats till en annan modell av Concorde med rejäla sängar, välutrustat kök – och möjlighet att ta med sig en Kia Picanto i lastutrymmet där bak vilket ger ännu större frihet att ta sig runt och upptäcka omgivningarna. Ett fordon med fyra meters överhäng som väger 12 ton och är 11 meter långt, 2,50 brett och 3,86 meter högt har ju sina begränsningar om man ska ta sig fram på smala, slingriga gator omgiven av hetsiga italienare och tutande vespor.

– Det är en stor bil men den är väldigt bra att bo i. Och i dag är jag piggare än någonsin, säger Wåge.

– Det tackar jag Gud för! säger Anita.

Vad gör husbilslivet så speciellt?

– Det är en frihet, så är det helt klart, menar Wåge.

Anita instämmer.

– Vi reser gärna tillsammans med vänner, man bestämmer kanske att man ska ses på en viss ställplats och sedan får man se vad man gör sen. Det är roligt att vara två ekipage och händer det något längs vägen har man ju varandra. Vi brukar köra komradio mellan oss på vägen.

Man får också väldigt många nya vänner på vägen. Inte minst knyts kontakter när Wåge och Anita ger sig ut på turer till kristna konferenser och möten. Det har blivit både Livets Ord och midsommarkonferens med Lindbergarna i Gamla Hjälmseryd genom åren. Bödagården på Öland är en annan favorit, och läsarsångsfestivalen i Kalmar.

– Det är så roligt att åka på såna grejer. Och så kan man bjuda in folk på kaffe i bilen och umgås, säger Wåge.

Husbilsklubbens årliga träffar är ett annat evenemang som Wåge och Anita sällan missar. Nu har de också gått med i den nybildade Concordeklubben och åkt på ett par träffar. Resan ner till Moseldalen är inte heller deras första.

– Vi har varit där flera gånger och det är helt fantastiskt, säger Anita.