”Ibland ser man det inte förrän efteråt men Gud går alltid med”

Niklas Bjernhagen är aktuell med sin fjärde roman Ur djupet ropade din längtan som handlar om att möta sitt förflutna och försonas med det för att kunna gå vidare. Genom sina böcker vill han förmedla den läkande kraft som finns i att nå försoning och våga lyssna till vår längtan.

Niklas Bjernhagen är uppvuxen i en kristen familj och tron har funnits med från att han var liten. Under tonåren var det däremot andra saker som drog och han var inte särskilt aktiv i kyrkan.

– När jag var 22 år var jag på ett ungdomsmöte på Hönökonferensen. Predikan berörde mig starkt. Jag tog beslutet att jag ville ta min tro på allvar och följa Jesus. Det har jag aldrig ångrat.

Efter att ha arbetat några år i en missionsorganisation, både i Sverige och utomlands, kände Niklas att han ville fördjupa sig i teologi.

– Först läste jag enstaka kurser, men efter hand blev det tydligare för mig att jag ville utbilda mig till pastor. Det engagemang jag hade i en församling och viktiga förebilder som fanns där, var avgörande för mig i den processen.

Sedan några veckor tillbaka arbetar Niklas Bjernhagen inte längre som pastor utan som controller, med uppföljning av ekonomin inom Erikshjälpens internationella arbete.

– Kallelsen har för mig alltid varit bredare än att enbart arbeta i församling. Nu fortsätter jag i en organisation med kristen värdegrund och det känns som ett meningsfullt och spännande arbete.

Som barn läste Niklas Bjernhagen en hel del, men det var under sena tonåren som läsandet tog fart på allvar. Då väcktes också drömmen om att själv skriva.

– En roman som jag återvänt till då och då och där jag alltid hittar nya perspektiv på vad det är att vara människa, är Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Jag återvänder också ofta till Tomas Sjödins böcker, som jag tycker är så vackra och fulla av visdom.

Han började skriva på en roman i tjugoårsåldern, men det blev inget av den. För några år sedan bestämde Niklas sig för att ge sig på att skriva ett bokmanus igen.

– Jag ville ge det ett ärligt försök för att vara sann mot den dröm jag burit på. Det ledde till min debutroman som kom ut 2019.

– I början var den största utmaningen att hitta mitt uttryckssätt, mitt språk, och inte försöka likna andra författare jag tycker om. Sedan är tiden en utmaning.

Skrivande är något som sker på de stunder som Niklas får över mellan arbete och familj.

– Det är också svårt att veta när man ska känna sig färdig med ett manus. Det går ju alltid att förbättra något.

När Niklas Bjernhagen arbetar med en bok har han oftast några månader av intensivt och kreativt skrivande då bokens handling blir till.

– Den roligaste delen är att forma karaktärer och låta en berättelse växa fram. Jag har tänkt ut en struktur och viktiga händelser, men det är ändå en ganska fri process där jag inte vet vilka vägar som historien ska ta.

Sedan kommer arbetet med textbearbetning, vilket kan vara en tyngre del av skrivprocessen, men lika viktig för slutresultatet, berättar Niklas.

Nya boken Ur djupet ropade din längtan (Semnos förlag) är en fristående fortsättning på Niklas Bjernhagens roman Havet viskade ditt namn.

– När jag hade skrivit den kände jag mig inte färdig med karaktärerna och det fanns en del oavslutat i berättelsen som jag var nyfiken på att utveckla.

Ur djupet ropade din längtan handlar om att möta sitt förflutna och försonas med det för att kunna gå vidare. Man får följa några brustna familjers öden på västkusten.

– Utgångspunkten för berättelsen är en tragisk olycka till havs, vilket leder till att två syskon måste återvända till sin uppväxtplats och konfronteras med händelser från barndomen.

Parallellt handlar det om ytterligare några personer som ställs inför sitt förflutna och måste hantera konsekvenserna av det. Boken utspelar sig mestadels i nutid på en fiktiv ö, men även i Israel under de händelser som leder fram till sexdagarskriget 1967.

– Jag vill spegla olika perspektiv på livet och våga öppna upp för det svåra. Vi människor bär med oss mycket, men ofta finns det ”under ytan”. Vi kan blunda för det, eller så kan vi välja att ta itu med det, även om det kan vara smärtsamt.

Det heter att ”när natten är som mörkast, då är gryningen som närmast”, fortsätter Niklas. Han skriver för att visa på hur ljuset kan bryta igenom det allra mörkaste.

– I boken vill jag förmedla den läkande kraft som finns i att nå försoning med det som varit och i att våga lyssna till vår längtan. Den kan vara som ett rop som kallar på oss och som vi behöver lyssna till.

Niklas Bjernhagen tycker mycket om Psaltarens böner och den ärlighet och uppriktighet som ryms i dem, säger han.

– Psalm 23 talar både om gröna ängar och lugna vatten, och om den mörkaste dal. På vår vandring genom livet kommer vi att möta båda två. Då är psalmens trösterika budskap att Gud finns såväl på de gröna ängarna som i de mörka dalarna. Ibland ser man kanske inte det förrän efteråt, men det är min erfarenhet att Gud alltid går med oss.

– Att känna att man inte har kontroll är utmanande. Det finns situationer som man inte reder ut på egen hand.

Att då få förtrösta på Guds hjälp kan få tron att växa. Det är på samma gång utmanande och befriande att få lägga sitt liv i Guds händer och lita på att det bär, menar Niklas.

– Gud har funnits med i livets olika skeden, också när jag inte varit medveten om det, och det är något jag vill förmedla. Också att våga lita till Guds goda tankar för våra liv, att det finns öppningar mot en morgondag, även om vi upplever det som om alla dörrar är stängda.

I sina romaner använder Niklas Bjernhagen bilden av havet för att skildra det djup som finns i människan.

– Jag hoppas att mina karaktärer inte upplevs som ”platta”, utan att jag i någon mån lyckats fånga den komplexitet som ryms i en personlighet, i våra starkaste drivkrafter och vår längtan efter mening.

På samma sätt är det med relationer som sällan kan fångas i enkla beskrivningar.

– När jag har skildrat karaktären Markus i min romansvit har jag ibland tänkt på hur Paulus beskriver människans brottning: ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag”.

På frågan ifall han tror att det är någon större skillnad på hur en manlig respektive kvinnlig författare beskriver relationer svarar han:

– Jag har inte funderat på om det finns en skillnad. Förmodligen finns det lika stora skillnader som mellan individer i hur vi tänker om och skildrar relationer. Jag har inte tänkt att jag skriver ur något särskilt manligt perspektiv, mer än mitt eget.

Att det inte är lika vanligt att män läser relationsromaner tror Niklas Bjernhagen kan handla om intresse eller kanske snarare om normer som skapar och bygger på beteenden.

– Det är något att försöka lyfta och utmana i så fall, så att fler perspektiv får komma fram när vi läser och samtalar, menar han.

Han och hans tioåriga dotter Ester skriver på en ny barnbok i samma serie som Den modiga drottningen som kom ut förra året. Niklas Bjernhagen har även påbörjat ett manus till ännu en biblisk roman som denna gång utgår från församlingarna i Uppenbarelseboken och den situation de levde under.

– Jag längtar efter att få leva med goda relationer till mina närmaste. Att få vara en del av något meningsfullt som, genom Guds nåd, får göra skillnad och betyda något för andra, både nu och i evigheten. Om det kan lysa igenom i det jag skriver, känner jag mig tacksam.