Isak, 2 år, kan utvisas till ett land han aldrig besökt

Tvåårige Isak kan bara somna om han får hålla Hannas hand. När hon kommer hem ropar han “mamma”. Samtidigt säger myndigheterna att han kanske ska skickas iväg till ett barnhem i ett land han aldrig varit i. Familjehemsmamman Hanna och hennes man kämpar för att det barn som blivit som deras eget ska få stanna.

“Ers majestät konungen”. Så inledde Hanna brevet hon skrev häromdagen. Det var första gången hon skrev ett brev till kungen, så Hanna fick googla på hur man skulle börja. I brevet tackar hon för det tal som kungen höll vid riksdagens öppnande för några veckor sedan. Kungen talade ju om barnen.

– Han sa att var och en av oss har ett ansvar för att sörja för att varje barn i vårt land ges en trygg uppväxt och goda möjligheter att utvecklas. Sedan skrev jag att så är inte fallet. Alla barn får inte det.

I brevet till kungen försökte Hanna beskriva vad hennes familj går igenom. Hon berättade om Isak, den livlige tvååringen som är som deras egen, eftersom han bott hos dem sedan han var nyfödd. Hon berättade om hur busig och vanlig han är, och om hur mycket han älskar sina familjehemssyskon. Sedan beskrev hon pressen de lever under.

Ingen myndighet vill ta i Isaks fall och ge honom det alla barn behöver för att vara trygga på lång sikt. Sådant som uppehållstillstånd och ett personnummer.

– Pojken Tim som vi hört om i medier de senaste veckorna är inte ensam. Vi är flera familjer med barn i ungefär samma situation, säger Hanna.

Familjehemsmamman Hanna heter egentligen något annat och det gör Isak också. Hanna har haft kontakt med familjehemsföräldrarna till Tim. Tim är treåringen som bott i en svensk familj i Skåne ända sedan han var liten. Nu vill myndigheterna utvisa honom till Nigeria. Hans öde har berört många och Hanna är tacksam över att frågan lyfts. Själva kommer de att vänta med att publicera namn och bild på barnet som bor hemma hos dem, tills det verkligen är kris. Och de hoppas slippa. Till skillnad från Tim har deras Isak ännu inte fått något tvärt utvisningsbeslut. Bara vaga besked som säger att han kanske inte får stanna. Och att han kanske bör återföras till det land som migrationsverket betraktar som hans ursprungsland. Detta trots att Isak aldrig varit i något annat land än Sverige. Trots att hela hans verklighet och trygghet är Hanna, hennes make och familjens andra barn.

Att Hanna och hennes make blev familjehemsföräldrar var ingen slump. Redan tidigt i sitt förhållande pratade de om att de någon gång ville öppna sitt hem på det sättet. De har båda en tro, vilket bidrog till längtan att finnas till för andra.

– Som familjehemsförälder vet man att man har som uppgift att “jobba hem” barnet till sina biologiska föräldrar, om så är möjligt. Men de barn vi har tagit emot har kommit från omständigheter där socialtjänsten har bedömt att deras föräldrar förmodligen aldrig kommer kunna ta hand om dem. Så är det också med Isak.

Socialtjänsten bedömde att Isak behövde ett familjehem och han kom till dem när han bara var några veckor gammal. Hanna berättar att hon och hennes man älskade Isak som sin egen, från dag ett.

– Det är en självklarhet för oss. Att vara förälder, även familjehemsförälder, är att gå in med hela hjärtat. Det skulle aldrig vara ett alternativ för oss att backa för att det här blev en svår situation. Vi älskar ju honom. Så klart vi kämpar för honom.

Att Isak var papperslös var Hanna och hennes man medvetna om. Omständigheterna kring Isaks biologiska föräldrars uppehållstillstånd var oklara, vilket gjorde att även Isaks omständigheter var oklara.

– Men barnkonventionen hade precis blivit lag och vi tog för givet att svenska myndigheter skulle hjälpa oss att ordna det som behövdes för att han skulle få en trygg uppväxt.

Den första tiden med Isak var lugn. Familjen levde i något av en bebisbubbla.

– Isak var så gosig, och det är han fortfarande. Han somnar bara om jag eller min man håller honom i handen.

När Isak var några månader gammal tog de kontakt med socialtjänsten för att påbörja processen med hans papper:

– Vi hade ett första möte som var bra. Sedan skulle vi ha ett till, men då meddelade socialtjänsten att Isaks uppehållstillstånd och personnummer inte var deras sak. De hade i princip bara ansvar för Isaks akuta trygghet i form av mat och boende.

Hanna och hennes make förstod att det här skulle bli krångligare än de trott. Nästa steg var att ansöka om något som kallas för vårdnadsöverflyttning. Det innebär att Hanna och hennes make blir skrivna som Isaks formella vårdnadshavare. Sedan kan de ansöka om uppehållstillstånd för Isak. Men även här fick de nej. Anledningen var precis den samma som familjehemsföräldrarna till pojken Tim fick besked om:

– Socialförvaltningen säger helt enkelt bara att det inte går, eftersom barnen inte har personnummer.

Då socialtjänstens bedömning hela tiden har varit att Isak behöver ett familjehem under hela sin uppväxt har Hanna och hennes make sedan fortsatt att prova olika vägar för att säkra upp hans trygghet. Men de får hela tiden nej eller inga svar alls.

– Vi har blivit ifrågasatta på alla möjliga sätt. Vi har fått höra att vi gör det här bara för att hans föräldrar ska få stanna och vi har fått brev där man ifrågasätter att vår anknytning till Isak är ett tillräckligt starkt skäl för att han ska få stanna. Men vi är ju den enda familj han känner till. Den enda anknytning han har. Hur kan man vilja ta ifrån honom den tryggheten?

Dagen när jag möter Hanna är hennes make hemma med Isak som är lite förkyld. Vi sitter utanför huset och gör intervjun, men gång på gång springer Isak till fönstret och vinkar:

– Mamma, mamma, ropar han glatt.

Krocken, mellan den förtvivlade kampen som den här familjen för, och glädjen och kärleken det ger att ta hand om ett barn är påtaglig. Hanna beskriver det som om hon går sönder inuti varje gång det kommer ett brev eller ett mejl med ett negativt besked. Samtidigt är de hela tiden noga med att barnen inte ska märka vad som pågår.

– Man biter ihop, lagar middag, pussar, kramar och nattar. Men visst, ibland tar osäkerheten över för en stund:

Hanna berättar om en av de där kvällarna när känslorna kom i kapp:

– Jag gick runt och vaggade Isak till sömns medan jag sjöng Gud som haver för honom. Han hade somnat för länge sedan, men jag fortsatte. När jag kom till vart jag mig i världen vänder bröt jag ihop. Jag var tvungen att lägga honom ifrån mig, gå ned i soffan och gråta i panik i en kudde.

Det värsta scenario Hanna kan tänka sig är att polisen en dag skulle komma och hämta Isak och sätta honom på ett plan till hans mammas ursprungsland.

– Han skulle hamna på barnhem, det har även myndigheterna konstaterat. Jag ser framför mig hur han sitter i en barnhemssäng någonstans. Jag blir alldeles kall inombords. Det skulle aldrig gå. En av oss skulle bli tvungna att följa med honom.

I samband med fallet Tim har representanter från migrationsverket påpekat att den här typen av utvisningar av små barn sällan blir verklighet i slutänden, eftersom svenska myndigheter ändå är noga med att barnet tas emot på ett bra sätt. Ofta saknas ett fullgott mottagande i det andra landet, och då blir barnet kvar i Sverige. Men detta faktum, att barnet förmodligen aldrig kommer att kunna skickas iväg, räcker inte som trygghet menar Hanna:

– Om man ändå inte kommer att verkställa utvisningarna undrar jag hur man kan låta oss leva i den här osäkerheten? Och hur ska våra barn klara sig utan personnummer? Att växa upp utan personnummer är som att inte vara en riktig del av samhället. Man står utanför så många av våra rättigheter.

Hanna beskriver barnens situation som att leva i limbo:

– Det sliter så hemskt på både barn och familjer. Jag är så glad att Isak är för liten för att förstå än. Men det är bara en tidsfråga. Jag vill att han få växa upp i trygghet. Vi är hans enda anknytning. Det är barn vi pratar om, inte möbler.

Fakta: Föreningar som kämpar för familjehemsplacerade barn

• Föreningen Brinn för barnen bildades år 2020 för att hedra lilla Esmeralda. Föreningen arbetar för att belysa familjehemsplacerade barns situation, rättigheter och trygghet och stöttar även familjehem i kampen. Under de senaste månaderna har de bland annat engagerat sig i fallet med pojken Tim och fallet med pojken Mio, ett annat uppmärksammat fall.
• Lilla hjärtats vänförening, syftar till att göra skillnad för familjehemsplacerade barn och stötta familjehemmen i deras arbete

Malin Aronsson

Malin Aronsson är redaktör för Dagens relationsmaterial, krönikör och en av två programledare för podden "Dagens människa"