Livsstil
”Jag behöver semester på mina villkor”
Jag är en kvinna i 40-årsåldern med man och tre barn på 8, 10 och 14 år. Vi lever ett intensivt liv och vardagen präglas mycket av att hämta och lämna barnen från deras olika aktiviteter. Ibland kan jag känna det som att jag bara flänger och servar hela tiden. När jag och min man nu pratar om semestern upplever jag att det även då lätt blir på alla andras villkor, inte mina.Förra sommaren var vi på fotbollscup och sommarland och när vi sedan skulle ta det lugnt i vår stuga ville barnens kompisar och min mans släkt komma på besök. Jag skulle önska mer lugn och ro, att vara bara vi och att ligga vid vattnet och sola och bada! Samtidigt vet jag att inget blir bra om inte barnen och min man är nöjda, för då har även jag svårt att slappna av. Hur ska jag göra? Jag vill inte gå runt och känna mig trött och sur en semester till. "Trebarnsmamma"
Christina Halldorf svarar: Och vem vill ha en trött och sur hustru/mamma en semester till? Frågan är vem du är sur på egentligen? Din irritation riktas utåt mot dem som tar för sig av din tid, ditt liv, utan att fråga om lov. Men samtidigt har du gått med på det, eftersom du inte sett något bättre alternativ, för att inte förstöra deras sommar.
Hur skulle du göra om det var din man som kände som du gör nu? Om han berättade för dig att han upplevt förra sommaren precis så som du beskriver, men att han valt att inget säga, för att han såg att du och barnen var glada och trivdes. Kanske skulle din bild av sommaren klarna när du förstod vad hans missnöje, som du förmodligen anade redan då, bestod i. Han var trött på alla krav och på att aldrig få tid för sig själv. Längtade efter tid att återhämta sig, samla sig. Samtidigt befarade han att ni andra skulle bli sura om han hade andra önskemål än ni på hur sommarens ledighet skulle tillbringas.
Är det inte precis en sådan öppenhet du skulle uppskatta? Att han sa som han hade det? Och du skulle säkert gärna försöka tänka ut lösningar för hur denna sommar skulle bli bättre för honom – och därmed för er alla.
Hur kommer det sig att du inte vågar tro att din man skulle göra på precis samma sätt gentemot dig? Kan det vara så att du underskattar honom härvidlag? Hur ska du få veta om du inte frågar?
Vad är det värsta som skulle hända om du tog ett steg fram och berättade hur du kände det förra sommaren? Det är förstås viktigt att inte lägga ansvaret för hur sommaren blev för dig på de andra, eftersom de inte då fick veta hur du såg på saken. Det var ju ditt val att trycka undan dina behov. Kanske för att bli omtyckt, kanske för att undvika att göra någon annan besviken eller sur. Alldeles vanliga skäl för många av oss att ”ligga lågt” och anpassa oss till andras önskemål. Det var ju en metod som fungerade. Alla andra var nöjda.
Men på längre sikt är det en förödande metod, som ofta slutar i att man känner sig inföst i ett liv som man inte har något inflytande över. Och på ett djupare plan innebär det också att en familj som tillbringar ett liv tillsammans faktiskt inte känner varandra. För vi har inte visat oss för varandra. Ibland inte ens visat oss för oss själva, så som du gör nu.
Försök tänka igenom den kommande sommaren ordentligt för dig själv. Du känner din familj och släkt och vet ungefär vilka önskemål som kommer att dyka upp. Ringa in de önskemål som du inifrån känner att du verkligen vill säga JA till. Ett tydligt JA är minst lika viktigt, om inte viktigare, som ett NEJ. När allt bara blir en sörja av måsten och andras förväntningar ser man till slut inte ens vad man faktiskt önskar själv också. Det gör stor skillnad att få syn på det.
Vi har förstås olika skäl till att vi bejakar vissa besök och aktiviteter. Det kan ibland vara mer för andras skull än ens egen, men JA:et inifrån är lika sant för det. Det talar om att jag gör det för din skull för att det bereder mig glädje att få göra det.
Sätt de aktiviteter du tycker känns jobbiga inom parentes. Dem behöver du samtala med de andra om, hitta alternativ, andra sätt att vara lediga tillsammans på. Kanske kan barnen åka iväg till sina kompisar ibland? Kan ni freda en tid för er själva som familj?
Ska ni dela upp er lite? Få en ensamhelg i stugan eller ett par dagar med en god vän? Ha ”mammas stranddag” minst en dag i veckan? Man behöver inte göra på samma sätt varje år. Sommaren är alltid kortare än vi tror, det går inte att pressa in allt under några få veckor.
Ibland är sommaren en spegel av hur våra liv som helhet ser ut. Om andras förväntningar bestämmer vårt livs innehåll, utan att vi själva har sagt ett JA till det, så är det stor risk att vi kommer att ångra det senare.
De flesta av oss uppskattar när andra är uppriktiga, att vi kan lita på att de menar JA när de säger det. Alla är däremot inte lika bra på att respektera eller ta emot ett NEJ, men det betyder inte att vi inte får säga det. Tvärtom. Mycket av vår frihet och också glädje ligger gömd i de två orden. Inte minst i JA:et.
Christina Halldorf, legitimerad psykoterapeut med existentiell inriktning, svarar på Dagenläsarnas relationsfrågor.
