Livsstil
Jesus fokuserar inte på det trasiga förflutna
En morgon när Jesus undervisar i templet kommer en grupp religiösa ledare och ställer en kvinna framför honom. Hon har begått äktenskapsbrott, till på köpet tagen på bar gärning, och ska enligt Mose lag dömas till döden. Nu får Jesus frågan: ”Vad säger du?”Jesus och äktenskapsbryterskan är en av Bibelns mest älskade texter. Samtidigt är den en ofta missförstådd text. Den citeras som belägg för att Jesus tog avstånd från Mose lag och för att vi inte ska döma andras handlingar. Men det är inte vad texten handlar om.Situationen är ett försök från Jesu motståndare att sätta dit honom: ”Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för.” Och de har en vattentät plan. Enligt Mose lag ska kvinnan dömas till döden (5 Mos 22:22-24, 3 Mos 20:10). Men enligt romersk lag, som nu gällde i Israel, fick endast den romerska myndigheten utmäta dödsstraff. Därmed uppstår dilemmat som Jesus konfronteras med: Ska kvinnan dömas till döden?Hur han än svarar förlorar han. Om han svarar ”nej”, avvisar han Mose lag och undergräver sin egen position som andlig ledare. Det visar att han är en villolärare som för bort folket från Guds förbund. Om han svarar ”ja” undergräver han också sin egen position. Han förkunnar ju förlåtelse för de misslyckade, befrielse för de förtryckta, ny start och ny födelse för var och en som tror. Det går inte ihop med en dödsdom. Dessutom är ett ”ja” en farlig politisk markering. Om Jesus fäller domen över kvinnan och låter den verkställas är det en upprorshandling mot Rom. Jesus är fast i fällan. Eller…?Jesus ser igenom deras plan och väljer först att inte svara. I stället skriver han med sitt finger i sanden. Varför? Vill han få dem att tänka på förbundet på Sinai, när Gud skrev lagens tavlor med sitt finger? I det förbundet finns det mycket som utmanar, inte bara kvinnan, utan också dem som anklagar henne. Eller skriver han för att påminna dem om Jer 17:13, som säger att de som överger Herren är ”en skrift i sanden”, vilken snart försvinner. Spekulationerna har varit många och vi vet helt enkelt inte vad han skrev.Men genom att tyst skriva i sanden provocerar Jesus dem att tänka igenom anklagelsen. När de ändå ”envisades med sin fråga” svarar han till slut. Svaret är ”ja”. Synd är ytterst allvarligt och förtjänar döden. Men i sitt svar vänder han suveränt udden mot anklagarna i stället för mot den anklagade. De behöver tänka igenom sina egna problem i stället för att tänka på andras: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen.”Med sitt ordval ringar Jesus in deras problem. Att ”kasta första stenen” är nämligen en referens till Mose lag (5 Mos 13:9, 17:7), den lag de vill upprätthålla. Där sägs det att vittnena till ett allvarligt brott ska vara de första att kasta stenen. Men de måste själva stå fria från brottet. Här, å andra sidan, verkar de snarast vara glada över kvinnans felsteg, eftersom det ger dem anledning att utmana Jesus. Dessutom kräver ju äktenskapsbrott två parter och Mose lag fäller samma hårda dom över mannen som över kvinnan vid detta brott. Här, å andra sidan, i traditionell manschauvinistisk anda anklagar de enbart kvinnan.Utmaningen från Jesus är alltså att de är hycklare. De hotar andra med lagen, men förbiser egna tillkortakommanden. Gradvis går sanningen upp för dem. En efter en droppar de av.Jesus gör inte upp med Guds lag, han upprätthåller den. Jesus avvisar inte moraliska bedömningar, utan kallar kvinnans handling för synd och anklagar de religiösa ledarna för att både ha brutit lagen och sedan hycklat med den egna förträffligheten. Det radikala med Jesus är i stället vad han gör med den människa som står kvar inför honom, erkänner sin synd och bejakar domen som faller över det egna livet. Till henne säger han: ”Gå nu och synda inte mer.” Jesus fokuserar inte på det trasiga förflutna. Hans blick är vänd mot framtiden.
