Jesus söker Jonas

Det är mycket Jonas Gardell nu. Tv-program, debatter och intervjuer, intervjuer, med anledning av hans senaste bok "Om Jesus". På Norstedts förlag har de tappat räkningen. Alla vill prata om Jesus.Han kommer i taxi direkt från Arlanda för att sedan ge sig i väg till nästa möte efter vårt samtal. Det började med förra boken "Om Gud" som tog avstamp i hans uppfostran hos mamma i Enebyberg och Fader vår som är i himmelen. Den nya utgår från en barnatro på Jesus. För inte oväntat blev den självklara barnatron så småningom alltmer komplicerad.- Jag brukar säga att mitt sökande har gjort att min tro både har djupnat och mörknat. Jag vet andra, som har forskat precis som jag, som har förlorat sin tro. Det har inte jag gjort.Det sista säger Jonas långsamt och med betoning på varje ord. - Gud har gett oss hjärnor, så varför inte använda dem? Mer kunskap om den tid Jesus levde i och det första århundradets judendom, har naturligtvis gjort bilden mer spännande och mångfacetterad. Och emellanåt har den inte gått att få ihop.
Jonas är hemmastadd i Bibeln. Han kunde läsa mycket tidigt och bland alla böcker lästes "Barnens Bibel" flitigt. Den kunde han praktiskt taget utantill. - Jag var lillgammal och djupt religiös som barn, nästan svärmisk. Jag skulle helst be aftonbön på mina bara knän på ett kallt linoleumgolv.Han skrattar ofta när han berättar minnen från den tiden och är en fantastisk berättare. Jag kommer på mig själv med att glömma mina frågor.- När jag var i sjuårsåldern blev jag så upprörd över att folk sa glad påsk, när de i stället borde betänka lidandet. Så när alla klädde ut sig till påskkäring, målade jag hela ansiktet lila och skrev små lappar där det stod "Helvetet är nära". Men jag räckte ändå fram kannan på slutet för jag ville ju ha godis. Den påsken fick jag inte så mycket för jag var en liten Jesu tjänare som fick lida för sin tro.Jag undrar vad han fick alla sina idéer och tankar om Gud ifrån. Svaret är att han läste ju allt han fick tag i. Och så hade han en söndagsskollärare, Göte, som tog honom och hans tankar på allvar. - Jag åkte på sportlovsläger också. Där var det bibelstudier varje dag. Kristendomsskola, en frikyrkans konfirmation, var det på sommaren i Småland. Och Jonas åkte tre år i rad. De blev andningshål för honom. I Enebyberg hade familjen på grund av flera svåra omständigheter hamnat i kaos och brottades med stora problem som kom att prägla honom och som bland annat ledde till att han i tidiga tonåren höll till bland manliga prostituerade i Stockholm. Det han var med om då gav honom en grund för den solidaritet med svaga och utsatta människor som är så viktig för honom i dag. Under hela den tiden präntade mamma Ingegärd i honom att Gud älskar honom och är på hans sida oavsett vad som händer.
- Det är mors bergfasta tro som jag burits av, säger han.Under vårt samtal återkommer han flera gånger till detta och jag anar att hans mor har påverkat honom väl så mycket som hans uthålliga forskning och teologiska läsning. - Varje person från Paulus och framåt som har skrivit om Jesus har ju haft en agenda. Det har naturligtvis jag också och det är bra att läsare är medvetna om det och samtidigt förstår att de också har ett ansvar, nämligen att värdera det som skrivs.Vem du än är, vad du än gjort, vad du än tvingats igenom eller utsatt andra för är du inte ensam. Du är inte dömd. Gud är på din sida. Så beskriver Jonas sin egen agenda. Han har svårt för att människan från början skulle vara oren och måste renas för att duga i Guds ögon.
- Jag anser att det grövsta brott en kristen kan begå mot en människa är att i något enda ögonblick påstå att Guds kärlek inte omfattar den andre. Att Guds kärlek är villkorad och att den kristne på något sätt har mandat att tala om vilka som ska duga i Guds ögon. Jesus säger så tydligt att det inte kommer an på oss. Döm inte så blir du inte dömd, frikänn så blir du frikänd.Jonas får ibland brev från människor som blivit tarvligt behandlade och som är så förtvivlade att de knappt kan leva. Då blir hans stora uppgift att trösta, välsigna och påminna om att Gud älskar oss, välsignar oss och förlåter oss just som vi är.Jag undrar vad han som är så noga med att betona sin frikyrklighet gör med begrepp som bekännelse och omvändelse. - Det skulle vi kunna diskutera länge. Vi är ju som besatta av syndabekännelse. Men vi måste ju också förstå vad synd betydde på Jesu tid. Och så lägger han ut texten om att när man hade en måltid tillsammans med någon betydde det att man ansåg honom ren. När Jesus åt med tullindrivare och horor upprörde han sin samtid och han sa även att de ska komma före fariseerna i Guds rike.
- Han sa inte att det berodde på att de slutat vara horor. Omvändelsen är önskvärd men inte en förutsättning för att man ska omfattas av Riket. Den är "önskvärd" av andra orsaker. Det är ju inte bra att vara hora, säger Jonas med ett underfundigt leende.Och så lägger han till att vi måste sluta med att bevisa för Gud att vi duger. - Lita på honom i stället. Lita på Guds kärlek och förtrösta på honom. Jesus sätter människans tro i relation till syndaförlåtelsen. Jonas använder liknelserna om det borttappade fåret och myntet, som han kallar omvändelseliknelserna. Det är inte myntet som hoppar upp till kvinnan, utan det är hon som aktivt söker och blir glad när hon finner det. Det är inte fåret som söker rätt på herden utan herden lämnar de 99 för att söka det förlorade. - Vår uppgift är att berätta för varandra att vi är återfunna. Att Gud vill finna oss.Det blir mycket tal om teologi när man samtalar med Jonas Gardell. Han älskar det och kan hålla på hur länge som helst. Där-emot har han svårt för debatter där det är meningen att man ska vinna.- Egentligen ifrågasätter jag inte hur man kan tro det på ena eller andra sättet utan hur man kan vara så tvärsäker. Det finns så många påståenden i Bibeln som motsäger varandra. Jag tar inte ställning i min bok för vilket som är sant, jag bara konstaterar att så här ser det ut i evangelierna, hur kan vi då vara så tvärsäkra?
I boken skriver han och han säger ofta "Tro inte allt jag säger", bland annat för ge människor en väg ut. Även om han anser han har goda grunder för att ifrågasätta föreställningar om Jesus är han samtidigt medveten om att många Jesusbilder är livsuppehållande och mycket viktiga för människor. Jonas vill ge dem en möjlighet att hellre förkasta honom än att förkasta något som burit deras liv.- Men jag tror att det är viktigt att få sin tro ifrågasatt även om det bara är för att tvingas formulera varför man tror som man gör. Men jag vill inte att människor ska fara illa av den Jesusbild jag presenterar.Men många tycker ju att Jonas Gardell är provocerande och låter tvärsäker.- Jag har egentligen aldrig avsett att provocera, men jag är så nyfiken och engagerad och tycker att det är så roligt med problematisering. Säg gärna emot mig. Men vill du diskutera med mig bör du nog vara påläst. Kör bra argument. Då kan det hända att jag säger att du har rätt. Och kom ihåg att min tro inte hotar din tro. Och din tro hotar inte min.Jonas verkar själv vara en paradox, en märklig blandning mellan en djupt skeptisk troende och en barnslig. Och det gör faktiskt ont i hans frikyrkohjärta att inte få ihop det han lärt sig med det han läser i evangelierna. För egen del tar jag nog fasta på hans uppmaning att inte tro allt han säger men fortsätta att söka Gud.
Avtryck Jonas GardellFamilj: Maken Mark Levengood, 2 barn, 7 och 3 år.Bor: På Söder i Stockholm.Husdjur: Papegoja (vill ha katt men är allergisk).Om vardagspusslet:- Jag är en extremt god organisatör (det är inte Mark). Vi har barnen varannan vecka och då är jag pappaledig. När de bor hos sina mammor flänger jag och far.Skrattar åt: Svenska stå upp-komiker, "och mina barn förstås".Personer som inspirerat: Mor, söndagsskolläraren Göte. "Bildade teologer blir jag imponerad av".Läser nu: En bok av N T Wright (minns inte titeln).Alltid med på resan: Bettskenan.Talang: Hitta på nya recept.TV: "Ugly Betty" och "Desperate Housewives".Samlar på: Star Wars figurer (inte för egen del), svensk ung samtida konst.Om vad som hindrar folk att gå till kyrkan:- Vet inte, när jag håller föredrag är det alltid fullsatt. Jag myndigförklarar människor och kan kommunicera. Om Barnfonden, en stiftelse dit hans royalty går: - Jag arbetar med flera olika organisationer, som Läkarmissionen, för utsatta barn och har hållit på länge för jag vill ha kontinuitet. Jag har det bra och det är oanständigt att göra av med så mycket pengar. En frikyrklig ska ju inte frossa. Om sin uppgift:Vill förvalta de gåvor han fått och har även sin trasiga bakgrund att tacka för att han kan använda erfarenheterna för att göra något bra. Liksom böckerna som han skriver under bön. - Jag vill befria människor och att de ska söka Gud.Om äktenskapsdebatten:- Jag förstår den inte. Det är klart att samhället ska vara demokratiskt, men då vore väl det civilrättliga förslaget bättre. Varför skulle jag vigas av någon som inte respekterar mig? Och varför skulle någon tvingas att viga mig?