Jihan Qassem tillfångatogs av IS – tvingades föda tre barn

– Naturligtvis kunde jag inte ta med mig dem hem. De är ju barn till en IS-krigare.

18-åriga Jihan Qassem berättar för AFP-journalisten Safin Hamed att det var självklart för henne att överge sina barn. Han mötte den unga kvinnan i utkanten av den yazidiska byn Baadre i norra Irak i somras och fick höra hennes historia.

Jihan var bara 13 år när hon blev bortförd av IS. Som 15-åring tvingades hon gifta sig med en tunisisk IS-krigare. Hon födde honom tre barn.

I februari i år bröt terrororganisationen ihop. Jihan och mannen flydde då med barnen från IS sista befästning, staden Baghouz i östra Syrien. Men amerikanska trupper fick nys om att den unga kvinnan var yazidier. Tillsammans med sin tvåårige son, den ett år gamla flickan och babyn på fyra månader blev hon förd i säkerhet, bort från mannen och bort från IS.

När hon var i trygghet lades det ut bilder av henne på Facebook i ett försök att nå kontakt med hennes överlevande familj. Hennes bror fick upp bilden i sitt flöde. Han ville ta hem henne, men utan barnen.

Efter flera dagars vånda bestämde sig till slut den unga mamman att lämna barnen och resa tillbaka till det hon kallar sin äkta familj.

– De var så små. De var knutna till mig och jag till dem, men de är barn till en IS-krigare, mumlar hon till AFP-journalisten.

Hon har inga bilder av barnen. Hon vill inte komma ihåg dem.

– Den första dagen är jobbig. Men sedan, steg för steg, glömmer vi dem, säger hon.

Efter att IS besegrades har det uppstått en ny prekär situation för de yazidiska kvinnor som fött deras barn. Många av dem sitter i dag i flyktingläger i Syrien, utan möjlighet att komma därifrån. I alla fall inte tillsammans.

Grundorsaken finns i religionen. Enligt irakisk lag blir barn med okänd far registrerade som muslimer. Lagen säger också att det är förbjudet för icke-muslimer att uppfostra muslimska barn. De yazidiska kvinnorna kan alltså inte resa från Syrien till sina samhällen i norra Irak. Då blir deras barn tagna ifrån dem och skickade till muslimska familjer på pappans sida.

– Det är grymt att barnen kan bli skilda från sina mammor. De är oskyldiga. De måste få möjligheten att leva ett normalt liv även om deras far tillhört IS. I Irak har de ingen framtid, säger Lamiva Aji Bashar.

Hon vet hur det är att leva som slav hos IS.

– Det känns som att dö varenda dag. Bara tänk dig hur det är att bli våldtagen dagligen och slagen om du vägrar.

Två mörka ögon blickartungt ut över konferenssalen på Holocaustcentret i Oslo i början av september. Det ärrade ansiktet och den allvarliga blicken står i stark kontrast till den kontorsmässiga lokalen med skarpt ljus från lysrören i taket och sterila sammanträdesstolar där åhörarna sitter i rader framför en späd ung kvinna och hennes tolk.

Lamiva Aji Bashar är bara 21 år men har redan levt ett helt liv. När hon var 15 år kom IS-krigarna till den lilla yazidiska staden Kocho i norra Irak där hon bodde med sin familj. Stadens män dödades omedelbart.

Kvinnorna togs till fånga och fördes till Mosul som då kontrollerades av terrororganisationen. Där såldes hon på en marknad till en IS-krigare. I ett år och åtta månader levde hon som fånge i fyra olika hushåll och blev regelbundet våldtagen. Fyra gånger försökte hon rymma. Den sista gången lyckades hon.

Tillsammans med en kvinna på 20 år och en flicka på åtta lyckades hon ta sig bort från slavtillvaron. Men under flykten trampade en av dem på en landmina. Båda Lamyas vänner dog och hennes ansikte förstördes. Hon förlorade även sitt högra öga.

I dag lever LamiyaAji Bashari närheten av Stuttgart i Tyskland och deltar i ett rehabiliteringsprogram för yazidier. Härifrån viger hon sitt liv åt att kämpa för yazidiernas sak. Tillsammans med fredspristagaren och väninnan Nadia Murad mottog hon 2016 Sacharov-priset för sitt arbete med att få upp de bortförda yazidiska kvinnornas historia på agendan. Efter att terrororganisationen blivit nedkämpad slåss hon för en enda sak – de yazidiska kvinnorna och de barn de fött efter att ha våldtagits av IS-männen.

– Dessa kvinnor har ett extremt svårt liv. De har blivit våldtagna av samma män som massakrerat deras familjer och raserat vårt samhälle. Så har de fött IS-krigarnas barn. Men de älskar ändå sina barn, säger Lamiya.

Läs också Lars Adsktusson: Ge kristna självstyre när de återvänder till sina hem

Det är inte bara irakisk lag som hindrar att mödrar och barn får vara tillsammans. Också i det yazidiska samhället har det visat sig svårt att ta emot barn till IS-krigare. I april i år klargjorde yazidiernas religiösa råd att barn som är resultatet av våldtäkt inte är välkomna till dem.

– Det är ett inflammerat tema. Det yazidiska samhället är hårt slutet. Det är följden av åratals förföljelse, också långt innan IS kom, förklarar människorättsadvokaten Sareta Ashraph.

Hon gästar samma konferens på Holocaustcentret och leder FN:s undersökning av grymheterna som begåtts mot yazidierna.

– Yazidierna tillåter inte äktenskap utanför religionen. Bara när båda föräldrarna är yazidier blir också barnet det. Det är ett sätt att skydda sig mot utrotning, säger hon.

Läs också De 50 länder där förföljelsen mot kristna är värst

Människorättsadvokoaten Sareta Ashraph kallar våldtäktsslaveriet för ett ”folkmord”. Hon motiverar det med att våldtäkterna och de barn som blev resultatet av dem var en medveten strategi för att bryta ner det yazidiska samhället från insidan.

– IS har själv sagt om taktiken att ”slaven föder sin mästare”. Med det menas att den yazidiska kvinnan är slaven och barnet hon får med IS-krigaren hennes mästare eftersom barnet blir muslim, säger Sareta Ashraph.

Yazidierna överraskade en hel värld när deras religiösa överhuvud kungjorde att alla kvinnor som har hållits som våldtäktsslavar hos IS var välkomna hem. De blev emottagna med rosor och renades i floden i yazidiernas heliga by Lalish. Många, inklusive kvinnorna själva, fruktade att de skulle bli utstötta. Det är en känd följd från andra konflikter, berättar Sareta Ashraph.

Deras barn däremot blev kallade för ”fiendens barn”.

– Vi får inte glömma att detta är ett starkt traumatiserat folk. Så ber man dem om att ta emot avkomman till människor som försökt att utrota dem. Och om de tar emot dem – vad sker när de blir vuxna? Ska de få gifta sig in i samhället? På deras ID-kort är de registrerade som muslimer. Detta är en mycket komplicerad fråga att förhålla sig till för ett folk i djup kris, säger människorättsadvokaten Sareta Ashraph.

Det är osäkert hur många barn det handlar om, men Ashraph talar om att det handlar om några hundra. Några av barnen bor på barnhem. De har övergetts av traumatiserade mödrar som inte förmår knyta dem till sig. Andra bor tillsammans med sina mammor i flyktingläger utan någonstans att ta vägen. De vill inte skiljas från varandra.

Vilken utväg har de?

– Jag hatar att behöva säga det, men på kort sikt är det enda sättet för mödrar och barn att hålla ihop att få ut dem från Irak. De måste få asyl på andra ställen i världen, säger advokaten.

LamiyaAji Basharär av samma uppfattning. Hon berättar att det finns yazidiska familjer som har tagit emot "fiendens barn" men hon betonar att religiösa hinder skapar stora utmaningar för de flesta.

– Det är ett stort problem att barnet registreras som muslim av irakiska myndigheter. Det ger inte mamman några rättigheter. Och det utgör dessutom en stor risk för yazidierna, för vår religion och kultur, säger hon. Hennes uppmaning är klar:

– De måste få asyl utanför Irak där de kan hållas borta från den religiösa konflikten och där det inte är viktigt om man är yazidier eller muslim. Ett ställe där de kan leva som vanliga människor, säger hon.

För 18 år gamla Jihan är saken redan avgjord. Men AFP-journalisten beskriver en ung mor som fortfarande förefaller tyngd av valet, trots att hon uppträder distanserat när hon talar om barnen. Några veckor innan journalisten mötte henne ska hon ha sagt till en socialarbetare att barnen är hennes ”kött och blod” och att hon saknar dem.

När hennes bror lämnar rummet där Jihan intervjuats gråter hon stilla:

– Hade jag kunnat bestämma skulle jag ha tagit dem med mig, säger hon till AFP.

Dana Wanounou, Vårt Land

Översättning: Elisabeth Sandlund

Läs mer Åtta största orsakerna till att miljoner kristna förföljs