Joakim Lundqvist: Skakiga år som lärt mig mycket

Korset som står ovanpå den stora glasentrén in till Livets ords lokaler strålar av ljus. Det har lyckats fånga upp några av februaris sällsynta solstrålar och pryder den enorma byggnaden som en lampa. Inne i entrén väntar Julia Winberg, Joakim Lundqvists sekreterare. Tillsammans vandrar vi genom församlingen Livets ords stora lokaler. Stolsraderna i den mörklagda församlingssalen som annars rymmer upp till 4 000 personer, gapar nu tomma.

Scenen längst fram har nyligen fått en utbyggnad; en lägre träramp som sträcker sig som en tunga ut till den främsta raden av stolar. Det är där som Joakim Lundqvist står numera när han predikar på ungdomsmöten och andra "mindre" samlingar, för att, som han själv säger, "inte skapa distans mellan talaren och människan i kyrkbänken".

Kliver man sedan upp på podiet, platsen där den tidigare pastorn Ulf Ekman för tre år sedan deklarerade att han konverterat till katolicismen, och viker av till höger kommer man till kontorsdelen. Högst upp huserar Joakim Lundqvist, församlingens huvudpastor sedan 2013.

– Hej, välkommen! Vill du ha kaffe?

Rummet flödar av ljus från det stora panoramafönstret med utsikt över affärsområdet Boländerna i Uppsala. På bordet står en vas vita tulpaner.

– Vi är ju kollegor numera, ler Joakim och syftar på att han nyligen börjat som återkommande krönikör i tidningen Dagen.

Ja, han har onekligen mycket på gång, denne 50-åring. Förutom att han blivit morfar för första gången så händer det en hel del i församlingen. Enligt honom har han aldrig tidigare sett så många människor ta emot Jesus på Livets ords gudstjänster som under förra året. Varje kväll hålls den nystartade flyktingbibelskolan för 90 personer, alla före detta muslimer. I invandrartäta Gottsunda planeras ett nytt församlingscampus och i anslutning till huvudkyrkan ska en stor idrottsanläggning byggas. Församlingen är också mitt inne i en missionsoffensiv i Mellanöstern – den största på många år.

Det låter som att skutan Livets ord är på rätt köl. Ändå var det nära att hela båten kantrade och sjönk för bara ett par år sedan. Under 2014 och 2015 skedde ett flertal saker som kom att bli stora utmaningar för den nye ledaren.

Förutom att grundaren Ulf Ekman lämnade församlingen för katolska kyrkan uppdagades det att en annan pastor, Robert Ekh, haft en längre tids utomäktenskapligt förhållande, lämnade sin familj och flyttade utomlands. Dessutom kom det fram att flera i den tidigare ledningen fått ohemult höga pensionsavtal och SVT:s Uppdrag granskning sände ett helt program om tvivelaktiga kontanta utbetalningar i samband med predikningar och konferenser under församlingens tidiga historia.

– Det var skakiga år. Jag fick lära mig mycket under den tiden, säger Joakim Lundqvist när vi slagit oss ner vid det stora, ljusa träbordet.

– En av mina största utmaningar efter Ulfs besked var att församlingen befann sig på så olika platser. Eftersom att Ulf inte hade varit så synlig de sista tio åren så hade den yngre generationen ingen stark relation till honom och kunde snabbt gå vidare. Medan de äldre, varav många kanske kommit hit på grund av honom, behövde mer tid för att fatta. En del lämnade församlingen, det slet i hjärtat.

Han glömmer aldrig Europakonferensen 2014 som hölls bara några månader efter beskedet om konversionen. Församlingen levde med många frågetecken och ledningen undrade om de talare som hade lovat komma nu skulle backa ur. Men alla slöt upp för att visa sitt stöd.

– De förstod att jag ville fortsätta på samma teologiska väg som tidigare. Under hela veckan kom det många starka profetiska tilltal, särskilt återkom orden ”The best is yet to come” (Det bästa ligger framför). Det var väldigt uppmuntrande.

Reaktionen på den allra första predikan som Joakim höll som nyinstallerad pastor har också gett kraft genom den stormiga tiden.

– Jag sa till församlingen att ”jag är inte Ulf Ekman, jag kommer inte att försöka vara Ulf Ekman, men jag kommer att försöka vara den bästa Joakim Lundqvist jag kan.” Då reser sig hela församlingen upp och applåderar. Jag blev alldeles tårögd. Att en församling tar den stora förändringen till sig och omfamnar den – det betydde enormt mycket för mig.

Ett drygt halvår efter installationen annonserar alltså Ulf Ekman, under en gudstjänst, sitt steg att konvertera till katolska kyrkan. Joakim hade fått reda på planerna ett antal veckor tidigare och var förberedd på det värsta.

– Jag insåg att det här kommer brisera som en atombomb. Innan gudstjänsten gick jag ner på mina knän och sa till Gud att okej, jag överlåter mig att vara herde för vad som än kan finnas kvar av församlingen efteråt.

Direkt efter Ulfs besked valde ledningen att hålla kyrkan öppen flera timmar varje kväll för alla som ville komma och prata. Joakim såg också till att finnas närvarande på Facebook för att där svara på frågor. Han gjorde vad han kunde för att stilla stormen. Men han önskar att Ulf Ekman skulle ha handlat annorlunda.

– Om jag hade befunnit mig i den situationen skulle jag nog, i respekt för den rörelse jag grundat, först ha försvunnit under radarn och gjort min personliga förändring i skuggan. Jag skulle heller inte ha skrivit en bok som propagerar för att alla borde ta samma steg som jag.

Vad har ni för relation i dag?

– Sedan han konverterade har vi inte setts så många gånger. Men det var viktigt för mig att få prata ut och försonas. När jag i höstas hörde att han skulle flytta till Stockholm tog jag kontakt och vi satt länge tillsammans och pratade, både om tacksamheten för allt som varit men också om det vi nu ser olika på. Jag har en princip att man ska prata med människor innan man pratar om dem.

– Vi kunde be tillsammans och välsigna varandra i det vi gör. Det betyder inte att man kommer tillbaka till den relation man en gång hade, men det ger Gud möjligheten till en äkta nystart, på var sitt håll.

Fram till att han ordinerades som pastor i Livets ord var Joakim ledare för Ny generation, den samlande organisationen för majoriteten av landets kristna skolgrupper. I dag är det Emma Bergkvist som chefar, en person som Joakim själv fått coacha, sett växa och göra stora framsteg i sin ledarroll.

– När Emma började som teamare var hon den räddaste 17-åring du kan tänka dig. Hon var livrädd för att hålla en fem minuters appell! Att få vara med i processen att se henne utvecklas till att bli en av de bästa ungdomspredikanterna i Skandinavien – det är något av det vackraste med livet.

En annan kvinna han inte sparar på berömmet om är livskamraten sedan 30 år, Maria, som ingår i pastorsteamet och ofta leder lovsången i församlingen, kommer på tal under intervjun skiner Joakim upp och skrattar till.

– Jag kan inte nog understryka vilken enorm välsignelse hon varit och är för mig. Hon är min bästa vän på jorden.

Nu på onsdag åker paret Lundqvist iväg på en månads resa tillsammans, för att fira både jämn födelsedag och bröllopsdag. Vart de ska är lite hemligt, men att resan är efterlängtad råder det inga tvivel om. Överhuvudtaget verkar han lycklig, prästsonen, trosrörelseledaren och snart 50-åringen Joakim Lundqvist.

– Ja, jag trivs väldigt bra i min fas i livet. Jag är glad och tacksam mer än någonting annat. Jag har ett rikt liv, både här och nu, men även när jag tittar tillbaka.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.