Livsstil
Jonathan Alfvén räddar flickor från ett liv som sexslavar
Jonatan Alfvén satsar allt på sitt engagemang för Love Nepal. Han är en av fyra nominerade till Årets förebild.
Märsta en måndag i november är förmodligen så långt från Indien man kan komma. Klimatet är definitivt kallare, gatorna betydligt mer folktomma och vinterjackorna i dova kulörer utstrålar något helt annat än de färgstarka saris som många indiska kvinnor gärna klär sig i.
Kanske är det därför det är så svårt att faktiskt ta in det som mannen på andra sidan cafébordet sitter och berättar.
Hur snittåldern på en flicka som efterfrågas på en bordell är tolv år, hur föräldrar på den nepalesiska landsbygden kan bli så desperata efter inkomst att de väljer att sälja sin minderåriga dotter till hallickar och hur all denna bordellverksamhet fortsätter att expandera.
24-åriga Jonatan Alfvén pratar med intensitet och engagemang. I hans panna syns bekymrade streck när han lyfter fram det som blivit hans vardagsarbete nere i Indien, arbetet med att frita de barn som hålls som sexslavar.
Men plötsligt åker ögonbrynen och mungiporna upp när han lyfter fram några av de ljusglimtar som trots allt finns i detta ”helvete på jorden”, som han kallar det.
– Här är en flicka som tidigare jobbade på bordellen, men som hittat en jättefin man och som nu har gift sig, berättar han med stor glädje och stolthet i rösten, som om det gällt hans egen syster, och tar fram mobiltelefonen för att visa en bild.
– Hon kom till ett av våra barnhem och vi fick vara med och hjälpa henne med rehabiliteringen.
Han har arbetat för Love Nepal i fyra år nu. Organisationen grundades av hans föräldrar Mikael och Ing-Marie Alfvén år 2009.
Mikael hade fått se tre bilder på flickor som var mellan 7-9 år gamla och hans vän berättade att dessa flickor var prostituerade och att de sålts som sexslavar av sina egna föräldrar.
Det drabbade Mikael så hårt att han kort därefter startade det första flickhemmet för 34 flickor.
Vid den tiden gick Jonatan gymnasiet och var inte alls intresserad av vad mamma och pappa höll på med. För honom var livet tufft nog ändå.
Efter en trasslig tid där bland annat alkohol fick stort utrymme valde han att hoppa av skolan. Vad han skulle syssla med i livet visste han inte och sin barndoms tro på en Gud hade han tappat helt.
Men en semesterresa med familjen till Thailand kom att förändra allt.
– Det var just efter den omskrivna gruppvåldtäkten på bussen i Indien som vi åkte. Vi skulle förbi Nepal på vägen för att besöka barnhemmet, vilket jag inte alls var intresserad av, berättar Jonatan, som mest längtade efter att få bättra på brännan.
Där på flygplatsen möttes familjen upp av tre flickor från barnhemmet som fick berätta sina livsberättelser. Det, tillsammans med ett besök på barnhemmet, ledde till en total livsförvandling för Jonatan.
Flickornas livsöden drabbade honom så hårt att han på flygplanet på vägen hem bestämde sig för att helt ändra livsväg.
– Jag blev så chockad. Min värld, där jag bara hade mig själv i centrum, kändes plötsligt så otrolig liten jämfört med det jag fick se och uppleva där. Jag sa till mig själv att skärpa mig och börja leva för andra. I exakt samma veva kom min kristna tro tillbaka. Det jag fick höra från flickorna om förlåtelse, kärlek och allt det positiva ljusa som ändå fanns där, det var som från Gud.
Har du någon psykolog du går till eller hur gör du för att bearbeta dina intryck?
– Första gången jag på nära håll såg detta, flickor som auktionerade ut sina kroppar, kunde jag inte sova på 25 dagar. Jag hade konstanta mardrömmar och kallsvettades.
– Men hur konstigt det än låter så blir arbetet där nere också vardag. Det kan fortfarande vara oroligt på nätterna i hjärnkontoret, men när jag väl är där på plats då går det rätt bra.
– Jag har länge tänkt börja gå till psykolog, men det har inte blivit av och nu känns det inte längre lika viktigt. Jag tror att familjen, som också arbetar med Love Nepal, betyder mycket. Ingen förstår det här som familjen eftersom alla är så involverade i det. Så familjen har blivit en slags psykolog.
Nu arbetar du framförallt i Indien, mitt i bordellområdet, och Love Nepals arbete expanderar. Hur länge tror du att du kommer att fortsätta?
– Jag tror att jag kommer att fortsätta tills jag sitter i en gungstol på ett ålderdomshem. Alltid.
Finns familjebildning med i planerna?
– Nej, det finns faktiskt inte. Jag har varken fru eller flickvän och jag har sagt att det får vänta, vi har så många projekt på gång.
Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.
