"Kärleken och Gud räddade mig"

Charlotte är sedan tre år tillbaka gift med Jonas och student på Carl Malmstens möbeldesignutbildning i Stockholm. Tonårstiden har hon lagt bakom sig. Men hon väljer ändå att berätta om den för att unga människor ska kunna se skillnaden på om de roar sig eller om de omedvetet försöker förstöra sina liv på grund av att de varit med om något traumatiskt som de inte har bearbetat.

- För mig handlade det mest om att bli så full som möjligt, eller så hög som möjligt. Jag trodde nog att jag hade kul, men i efterhand kan jag se att det var väldigt ytligt. Det går inte att jämföra med den lycka jag känner i dag.

Charlotte är uppvuxen i Viksjö utanför Stockholm i en varmt troende familj. Upp till sjätte klass gick det bra för Charlotte i skolan och hon var den charmerande lillasystern i familjen, allas stolthet. Hon slutade gå i kyrkan redan i tio-elva års ålder.

- Så fort jag insåg att jag inte var tvungen att följa mamma och pappa till kyrkan, stannade jag hemma. Det fanns inte så många jämnåriga i kyrkan, jag drogs mer till mina klasskamrater.

I sjuan började hennes tonårsrevolt. Hon ville inte vara den perfekta familjeflickan med toppbetyg längre. Bara ett år senare inträffade en traumatisk händelse som förändrade Charlottes syn på sig själv och på hela hennes omgivning. Den charmiga och oskuldsfulla familjeflickan kastade sig ut i ett minst sagt hektiskt uteliv, med fria drinkar på populära nattklubbar. Det som hon då tyckte var coolt och häftigt, ser hon i dag på ett helt annat sätt.

- Det var en desperat ung flickas rop på hjälp, en destruktiv levnadsstil som kunde ha slutat i ett permanent missbruk.

Charlotte berättar hur hon skickligt förde sina föräldrar bakom ljuset. Hon sov oftast hemma hos någon kompis. Att hennes pappa förstod vad hon sysslade med, insåg hon nog, men hon ville inte såra honom eller sin mamma, utan höll sig borta varje gång hon druckit eller tagit droger.

- Min bror skällde ut mig en gång när jag kom hem för sent, jag tror han hade sina aningar om vad jag gjorde. Men jag spelade tuff och sa att han inte var min pappa, han skulle inte lägga sig i mitt liv.

Hela gymnasietiden sprang Charlotte och hennes kompisar på inneställen. Om hon ville stå med sitt namn på en gästlista, blev hon antecknad, hon och hennes vänner kom in överallt. Att hon inte hade mer än sitt studiebidrag att röra sig med var inget problem, det fanns alltid någon som var villig att bjuda.

- Det låter kanske glamoröst. I stunden var det roligt, förstås. Men i längden bara destruktivt.

Vändpunkten kom när bästa vännen åkte in på avgiftning. Charlotte förstod att det var allvar. Hon var sjutton år och gick andra året i gymnasiet. I sin desperation sökte hon sig till kyrkan. Det började med att hon åkte på en skidresa med kyrkan.

- Jag som var helt beroende av cigaretter, blev helt fri från rökbegäret. Jag märkte det inte förrän jag kom hem. Då insåg jag att jag inte rökt på flera dagar.

Medan väninnan misslyckades med att bli fri från droger trots samhällsinsatser blev Charlotte fri samma dag som hon bestämde sig för att lämna sitt liv i Jesu händer, hon gav bort sitt begär till den som förlåter och glömmer.

- Det känns inte rättvist. Min vän kämpar fortfarande, medan jag kunnat gå vidare och skapa mig ett nytt liv.

Katten Miso har hoppat upp i Charlottes knä. Hon smeker hans mjuka päls och säger att katterna var värda en andra chans. Hon har hämtat dem på ett katthem.

Charlotte själv hade gärna varit utan eftersmaken av sina erfarenheter med droger och uteliv, men hon vet också att det finns en väg ut, en andra chans.

- Tron är det bästa som hänt i mitt liv. Jag fick upp ögonen för mitt destruktiva beteende och fann kärlek i stället. Jag har inte alla svar men min upplevelse är stark.

- Livet är inte problemfritt nu, men min relation med Jesus gör en avgörande skillnad i mitt liv.