Kristina går sin egen väg

Kristina Axén Olin mäter tiden i minuter, inte i timmar och dagar, som vi andra dödliga.Men den januariförmiddag som vi träffas har hon ändå fått en påminnelse om livets ändlighet. Den fem år gamla Passaten, som hon använder för att skjutsa barnen till daghem och skola, hade fått ett allvarligt fel på bromsen.– När jag bromsade fortsatte bilen rakt fram. Jag hann få i en lägre växel och rycka i handbromsen. Men det var nära.– Jag kallsvettas fortfarande när jag tänker på det, erkänner hon där hon sitter mitt emot mig i det vackra och rymliga tjänsterummet på första våningen i Stadshuset. Det finns gott om blommor i rummet. En vit amaryllis, några lila orkidéer och en lila campanula, en slags blåklocka, som är framodlad för att vara särskilt tålig och robust.Det är så hon själv brukar beskrivas i de flesta intervjuer. Robust och totalt orädd. Inget skrämmer henne. Hon går sin egen väg, ibland på tvärs mot partiet, ibland tvärsemot opinionen. Det är det som har gjort henne populär, sägs det. Hon står för vad hon tycker.TrebarnsmammaHon fyllde 40 i oktober. Samma år blev hon trebarnsmamma. Men hon framstår mer som en vanlig småbarnsmamma än som en järnlady där hon sitter i den antika soffgruppen. Jag noterar att hon är den perfekta värdinnan. Hon får sin gäst att trivas. Hon är närvarande, småpratar om alldagliga saker, ser till att kaffet kommer in.Järnlady eller supermamma? Säkert både och.– Kontrollbehovet växer för varje barn. Jag blir alltmer rädd för alldagliga saker, som att åka bil till exempel. Förr körde jag gärna och fort. Nu inser jag att det kan hända saker.Att mogna som människa innebär också en större förståelse för andras svagheter.– En god vän, som blev utbränd, berättade att han inte vågade flyga längre. Jag förstår faktiskt en sådan känsla i dag. Jag förstår att man kan vara rädd.– Med tilltagande ödmjukhet inför livet har det också skett en värdeförskjutning från det materiella till något mer existentiellt. Jag inser att jag ingår i ett större sammanhang.Som barn gick hon i scouterna i missionskyrkan i Enskede, där hon är uppvuxen. Hon blev också så småningom scoutledare och sjöng i kören. Den kristna tron finns med i dag, mer som en del av hennes värdegrund än som ett aktivt medlemskap i någon församling.Hon ber inte aftonbön med sina barn och de går inte i söndagsskolan. Men hon är noga med att följa kyrkoårets traditioner och ibland läggs ett och annat kyrkobesök in. Även om hon också är väldigt kritisk mot vissa fenomen som hon stött på inom kyrkan.– En del kristna använder mer tid till att tala illa om varandra än till att göra gott.I kyrkan liksom i övriga samhället finns en dubbelmoral.– Jag har den själv, erkänner hon villigt apropå att hon vill förbjuda rena sprutor till missbrukare men samtidigt vill tillåta restauranger att ha öppet till fem på morgnarna.– Jag delar dubbelmoralen med många. Vi tycker att alkohol är okej, men narkotika är inte okej.Att alkoholmissbruk ofta är en inkörsport till narkotika är hon väl medveten om.– Det är dubbelmoral. Jag vet det.Hon har också föreslagit kemisk tvångskastrering av våldtäktsmän, ett förslag som gav medarbetarna skrämselhicka. I en stor intervju i Dagens Industri strax före valet säger hon att förslaget kom till sedan hon fått brev av en mamma, vars åttaåriga dotter blivit våldtagen av en man som flera gånger tidigare dömts för våldtäkt.Med sorg i hjärtat måste hon konstatera att kvinnor inte är säkra i Sverige i dag. Visst kan säkerheten skärpas med fler poliser och bättre belysning på gångvägar, men de allra flesta våldtäkter sker inte utomhus av en okänd gärningsman, utan inomhus av en för kvinnan känd man.HotbildVärlden är inte ofarlig. Rädslan kan ibland vara befogad. Själv har Kristina blivit alltmer restriktiv med att visa upp sina barn för media. Det finns ingen speciell hotbild mot henne just nu. Men det har förekommit hot. Innanför dörren till tjänsterummet står en resesäng, där yngsta dottern får vila när hon är med mamma på jobbet.– Familjen och barnen är det jag prioriterar allra mest, sedan kommer allt annat. Kristinas pressekreterare konstaterar att barnen är med på jobbet ibland. Han svävar på målet när jag, inför intervjun, frågar hur många barn Kristina har. Tre eller fyra, tror han.Kristina skrattar gott åt hans svar.– Han kanske räknade med min man också.Detta säger hon trots att hon lovat sig själv att aldrig mer skämta med en journalist. För ett tag sedan fick det ödesdigra konsekvenser. Hon sa på skoj att hon skulle utrota hemlösheten och det uttalandet gick sedan runt i pressen.– Nej, min man tar mycket ansvar hemma. Vi turas om att hämta och lämna barnen. Men visst är det skrattretande att man så lätt faller in i den traditionella uppdelningen.Den första hon ringde, efter bilhaveriet, var maken.Cirkel i motorlära– Jag som gått en cirkel i motorlära, just för att jag inte vill känna mig maktlös och hjälplös om det händer något med bilen.Kristina vill ha makt över sitt eget liv och hon har inget emot att också påverka andras. Men hon förnekar definitivt att hon vill bli partiledare.– Inte. Jag kommer inte heller att bli tillfrågad. Det räcker så gott att vara gruppledare för Stockholmsmoderaterna. Jag gillar lokalpolitik, att finnas nära de berörda. Att kunna hjälpa människor.Men är det inte hennes skyldighet att ställa upp för partiet? I Stockholm hade hon 40 procents stöd före valet. Hon har själv sagt att det finns alldeles för många medelålders män i politiken. Det är dags att ta fram kvinnor, invandrare och ungdomar.– Jag blir inte tillfrågad, säger hon och skakar intensivt på den långa hästsvansen.Det känns som om ämnet är färdigdiskuterat.Hon brukar svara något motvilligt på frågan om hon är feminist.– Ordet har fått en negativ klang. Det har förknippats med manshat. Men visst är jag feminist. En frihetlig feminist.Att kvinnorna behöver särskild stöttning i politiken är hon övertygad om.– För att inte tala om i näringslivet. Men det är svårt att veta hur man ska lösa frågan. Jag tror inte på kvotering och särskilda platser för kvinnor. Varje kvinna vill bli vald för sin kompetens. Att kvinnor inte väljs handlar förstås om tradition och att det offentliga livet är så dåligt anpassat för att fungera ihop med det privata livet.När Kristina Axén Olin har intervjuats i tv har det hänt att hon avbrutit intervjun för att hjälpa sina barn.– Jag vill inte avstå från barn bara för att jag har ett förtroendeuppdrag. Det måste gå att förena offentligt och privat liv. Att ha ett förtroendeuppdrag ska inte innebära att någon annan måste sköta marktjänsten.Ekvationen går inte ihop. Småbarnsförälder plus ett förtroendeuppdrag, som är långt över en heltidstjänst, blir mer än hundra procent.– Jag har en mamma som bor nära. Min man och jag turas om att hämta barnen och dessutom avstår jag förstås ifrån vissa saker. Rabatterna bryr jag mig inte om, jag ser aldrig på tv, jag äter inte praliner, jag står inte framför spegeln någon längre stund.– Fördelen med att ha små barn är att de tar all ens tid i anspråk. När jag går hem från jobbet är jag mamma till hundra procent. Jag går inte ständigt och tänker på jobbet och mitt uppdrag som politiker.Men det är inga lugna, avkopplande kvällar, som väntar Kristina när barnen kommit i säng.– Klockan nio tar jag fram arbets-pärmen och jobbar till elva.Kristinas politiska mål är att hjälpa de sämst ställda i samhället och ge frihet till alla andra.– Det är drivkraften.Fotnot: Den 18 mars talar Kristina Axén Olin på Katharinastiftelsen i Stockholm.