”Kristna bör ta sitt miljöansvar”

ÖREBRO. Rolf Lidskog flyttade som 21-åring från hemstaden Gnosjö till Örebro för att studera teologi på bibelinstitutet där. På högskolan i samma stad blev det snart studier också i samhällsvetenskap och sociologi. 1994 disputerade Rolf på en avhandling om svensk miljöpolitik. År 2000 erhöll den forne bibeleleven en professur i sociologi vid Örebro universitet.I dag ägnar han större delen av sin forskning åt miljöpolitik och riskkommunikation, det vill säga hur samhället hanterar risk- och miljöfrågor. Kort sagt: hur agerar stater, företag och andra aktörer för att komma tillrätta med de för mänskligheten så ödesavgörande miljöfrågorna?För bara några veckor sedan samlades världens ledare i Johannesburg för att samtala om de globala miljöproblemen. 30 år tidigare, 1972, hölls ett liknande möte i Stockholm. Har världen blivit renare, har kunskapen och ansvarstagandet ökat på tre decennier?– Ja, det kan man nog säga rent generellt. Till exempel har insikten vuxit om att det inte går att få till stånd en långsiktigt hållbar utveckling utan tredje världens medverkan. Vi i den rika delen av världen måste kunna se och förstå problemen från de fattiga ländernas perspektiv, säger Rolf Lidskog.– Problemen är globala, det har vi definitivt lärt oss. Ingen enskild nation kan skydda sig mot den globala nedsmutsningen. Man kan inte lägga tullavgift på luftföroreningar. Gränsöverskridande problem kräver gränsöverskridande lösningar.Vilka är de så kallade aktörerna på det här området?– I dag finns det 192 nationalstater i världen. De kan inte ensamma bestämma hur jorden ska förvaltas. Det handlar i stället om kanske hundratusentals aktörer som genom sitt handlande är med och bestämmer. Staterna kan inte gå hur långt som helst utan stöd av företag, organisationer, fackliga rörelser och så vidare. Dessutom behöver inte alla frågor regleras i förhandlingar, utan ibland kan man via överenskommelser mellan företag, konsumentpåverkan och annat få tillstånd förändringar.– Vi har i dag, åtminstone ytligt sett, en större kännedom om miljöproblemen. Förr var man för tillväxt – och mot miljön. Eller tvärtom. Det fanns ett väldigt dualistiskt synsätt. Nu är alla för miljön. Ingen vågar säga att man vill göra något som drabbar miljön. Det är en indikator på att miljötänkandet fått ett visst fotfäste, även om alla kanske inte tar den på riktigt allvar så måste man förhålla sig till den.Rolf Lidskog säger att det är en lång och mödosam väg aktörerna har att gå – men den är nödvändig.Men hur ska alla dessa aktörer nå fram till ett gemensamt ansvarstagande?– Vissa stater tjänar kortsiktigt på att släppa ut föroreningar, andra gör det inte. Små framsteg och lösningar inom en rad områden kan på sikt leda till en bättre och renare värld. Hur hanterar stater och regioner sitt kärnavfall, sina trafikproblem, sina tunga industrier? Bland annat de frågorna har de att ta ställning till.Rolf Lidskog menar att det kortsiktigt alltid finns vinnare och förlorare på en politik. Det finns också olika intressen, både mellan stater och inom stater. En nation med stor oljeindustri har en annan syn på problemlösningarna än en med mycket vattenkraft, till exempel.Så, hur förena alla dessa motstridiga intressen?– Jag tror att det är bra om en eller några nationer går före och visar vägen. Se på nedrustningsförhandlingarna. Det har sällan varit så att alla stater först varit överens och sedan rustat ner. Ofta är det i stället så att ett en enskild nation ensidigt börjar ta små steg och på det sättet får övriga att följa efter.Är Sverige bättre än andra i miljöpolitiskt hänseende?– I många frågor ligger Sverige långt framme. Men ändå inte tillräckligt långt framme. Det finns ett miljömedvetande ute i kommunerna och det finns en ambitiös planering. Men fortfarande har vi en mycket hög resursförbrukning, hög konsumtion av materiella nyttigheter som på sikt skapar problem.Vilket land är bästa miljölandet?– Det är svårt att recensera länderna på det viset. Det finns så många variationer både inom och mellan staterna.Har några länder blivit sämre på att ta ansvar?– Ja det finns länder som inte gjort mycket för att förverkliga gemensamma deklarationer som de själva skrivit under. För vissa är det mer ord och retorik än handling. En del har inte nått delmålen, men ändå tagit små steg i rätt riktning.– Nationalstaterna har förvisso stort ansvar, men jag tycker det är intressant att också se på företagen och det civila samhället: vad händer där? Var gör intresseorganisationerna? Medborgarna? Hur tänker vi när vi konsumerar varor? Vilka val gör vi? Hur viktig är miljön i förhållande till andra mål som vi också tycker är viktiga? Vilka avvägningar är vi beredda att göra när det gäller till exempel välfärden?Vilka är de verkligt stora miljöhoten i dag?– Västvärlden har tre stora utmaningar: Trafiken, energipolitiken och kemikaliespridningen. Transporterna ökar samtidigt som vi inte har något alternativ till bensinen just nu. Vi behöver mycket energi i ett samhälle som vårt. Vi är mycket oljeberoende. Och i en mängd produkter vi i dag använder finns det kemikalier som utgör ett hot mot såväl miljö som hälsa.Vad tror du om framtiden då, klarar vi miljön?– Jag är långsiktig optimist. Frågan är bara hur mycket lidande som kommer att krävas innan vi kommer tillrätta med problemen.– Alla samhällen och alla epoker har haft sina stora problem, epidemier och krig till exempel. Och de har kommit igenom det. Miljöfrågan blir kanske aldrig ”löst”, eftersom vi som människor alltid kommer att nyttja naturen. Men när det gäller de stora överlevnadshoten tror jag vi kommer att finna lösningar.En fara i miljödebatten är, enligt Rolf Lidskog, att de demokratiska aspekterna glöms bort.– Det finns ekologer som förespråkar diktatoriska metoder. Ett hårt styrt samhälle är lättare att göras miljövänligt – till exempel om man förbjuder fri rörlighet. Men jag anser det nödvändigt att hela tiden hålla ihop demokrati och miljö.Har man som kristen ett särskilt ansvar för miljön?– Jag tycker det framkommer tydligt i evangelierna att det är Gud som skapat världen och att det handlar mycket om hur vi förvaltar denna skapelse. Försoningen i vid mening handlar inte bara om relation Gud-människa utan också om relationen människa-människa och människa-skapelse.– När jag var ung talades det mycket om att gestalta Gudsriket i världen, att visa hur himmelriket ska se ut här och nu. Ser man det så är det naturligt att tron får konsekvenser i vårt förhållande till andra människor, hur vi ser på våra ägodelar och vilka resurser vi anser oss kunna ta i anspråk.Tar kristna människor mer miljöhänsyn än andra?– Nej, det tycker jag inte. Inte om man ser på hur mycket man belastar miljön.Borde vi inte göra det?– Vi borde åtminstone vara mindre påverkade av det samhälle vi lever i. Det handlar ju inte bara om miljön, utan hur vi ser på våra ägodelar, vår konsumtion.Bilen då? Borde vi inte ställa in den i garaget en gång för alla?– Det är så lätt att bli moraliserande när man börjar tala om sådant. Men ändå kunde vi fundera ungefär så här: Vad kan jag göra i mitt liv som ger goda resultat utan att det får så stora konsekvenser för mig. Varför inte ta en bilfri dag i veckan, samköra, byta ut standardmjölken mot ekologisk mjölk ibland? Mitt handlande privat får globala effekter. Vilka kläder jag väljer påverkar kanske en bonde i en annan del av världen, vilken typ av bananer jag köper får också konsekvenser globalt.Du är aktiv i en kristen församling. Berätta.– Jag och min familj tillhör Immanuelskyrkan i Örebro. Det är en baptistförsamling som är ansluten till Evangeliska frikyrkan. Jag växte upp inom Helgelseförbundet.Har du några särskilda uppgifter i din församling?– Jag, precis som min fru, är söndagsskollärare. Jag trivs med det och tycker att just söndagskolan har en kollosalt viktig uppgift i en så sekulariserad tid som vår. Den kristna församlingen får aldrig upphöra med söndagsskoleundervisningen. Vi får aldrig sluta med att forma våra barn och ungdomar i kristet tänkande och liv. Söndagsskolan är som jag ser det därför en av de viktigaste aktiviteterna en församling kan ha. Däremot är det alltid en öppen fråga vilken form söndagsskolan ska ha. Här i Immanuelsförsamlingen har vi de senaste åren arbetat mycket med intressegrupper. Just nu har jag en grupp 7–8 åringar som jag bygger en legoutställning med om Josefs liv. Kul värre, vill jag lova – både för dem och för mig.