Kyrkan ska ha bra villkor

– Jag är själv uppvuxen i ett fattigt pastorshem och tycker inte att det finns något egenvärde i att den som arbetar i en församling ska leva under knapphetens stjärna, säger Claes Waern.

Han är glad att anställda i svenska frikyrkor i dag generellt kan åtnjuta samma pensionsvillkor som tjänstemän i stort i samhället.

– Sedan 1976 har det inom Evan­geliska frikyrkan, pingströrelsen och Svenska alliansmissionen funnits en pensionsöverenskommelse som i princip alla församlingar följer. Församlingarna i de här samfunden avsätter ungefär lika mycket i tjänstepension för sina anställda som man gjort om den anställde jobbat tvärsöver gatan på ett arkitektkontor.

Tror du att diskussionen kring Ulf Ekmans pensionsavtal påverkar förtroendet hos de som stöttar ekonomiskt?

– Jag är inte insatt i hur avtalen ser ut inom Livets ord och kan bara svara för pingströrelsen. Men i det här fallet rör det sig om sensationellt höga avsättningar på kort tid och sådant brukar skapa missnöje hos givarna. Det ska vara måttfullt.

Behöver församlingarna bli mer pedagogiska i att informera om hur mycket av resurserna som går till personalkostnader?

– I församlingen jag tillhör brukar vi tala om detta varje gång vi går igenom budgeten. Församlingar är ju helt klart personaltunga organisationer. Det är inget att hymla med tycker jag. Utan anställda skulle vi inte heller ha någon frivilligverksamhet.

Claes Waern säger att tjänstepensionsavsättningarna från pingströrelsen brukar ligga mellan fem till sex procent per år och att de flesta som går i pension i dag kan räkna med motsvarande en tiondel av slutlönen i tjänstepension. Men även inom den egna rörelsen kan man vara självkritisk när man ser bakåt i tiden.

– Det finns människor som går i pension i dag som var aktiva som missionärer eller pastorer innan det här avtalet slöts. Det är beklagligt. Min inställning är att arbetaren är värd sin lön.

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.