Livsstil
Kyrkans boende håller fest och gudstjänst under isoleringen
Bakom låsta dörrar och besöksförbud firas både fest och gudstjänst – och känns det ensamt i lägenheten möts man över Alfapet eller på ett träningspass i gymmet. Välkommen att kika in i huset där alla boende är 70-plussare.
– Egentligen är det inte så särskilt synd om oss. Det är en fantastisk förmån att vi har det så här bra, trots isolering, säger Stieg Emanuel Johansson och ler.
Vi möts på behörigt avstånd i solskenet utanför Kungsportens trygghetsboende. Inga-Britt Martinsson häller upp kaffe och Kerstin Alpsten bjuder på hembakade småkakor och sockerbullar.
Här på trygghetsboendet, där alla boende har passerat 70, infördes besöksförbud redan i början av mars. Trygghetsvärden Lars Anderberg fick plötsligt lägga om sitt dagliga schema och bli springpojke när mat skulle handlas och mediciner hämtas ut till de boende i huset.
– Jo då hade jag att göra! säger Lars och skrattar.
– Jag tycker att det här med isoleringen är jättejobbigt. Det blir tråkigt helt enkelt. Men det är inte synd om mig. Nu är min kyrka här, konstaterar Inga-Britt.
Och så brukar hon åka iväg till dotterns trädgård och vårrensa i landen.
– Jag passar på när hon inte är hemma.
– Men visst är det tufft att inte få träffa familjen, säger Stieg. Och att inte få ha gemenskapen i kyrkan.
– Fast vi hade ett trevligt inslag häromveckan när Kungsportskyrkans personal och barnen från förskolan kom hit och sjöng för oss, berättar Weimar Alpsten.
Man brukar också samlas i de gemensamma lokalerna på söndagarna och titta på den streamade gudstjänsten från Kungsportskyrkan. Det är inte ovanligt att ett 40-tal av de boende i huset tittar på gudstjänsten tillsammans.
– Och det fungerar väldigt bra att följa med på gudstjänsten på det viset. Jag känner mig nästan mer berörd än när jag själv har gått i kyrkan, säger Aslög Friberg.
Läs mer Ulrica Stigberg: Värst är att inte få vara nära pappa
– Vi har alltid haft gemensamma aktiviteter i huset, men under isoleringen har vi utökat programmet, berättar Lars.
Varje måndag är det café med information, där ”Fråga doktorn” numera är ett stående inslag, med en av de boende som också är läkare.
På tisdagar är det samling i husets egna gym för ett träningspass för föranmälda.
– Vi brukar vanligtvis ha ett 20-tal på träningspassen men nu har vi minskat ner till 12 för att man ska kunna sitta glesare, och i stället kör vi träningen två gånger i veckan, berättar Lars.
Tisdagar är det också ”Rutan” när damerna samlas och stickar rutor till barnfiltar.
– Och varannan tisdag är det sång vid pianot.
Onsdagsträffen brukar bjuda på filmvisning och boktips. Torsdagar är det dags för ”Ordet i centrum”, ett bibelstudium med en av de boende som också är diakonissa. Fredagar bjuds till gemensam andakt, ”Sinnesro”.
– Sedan brukar vi ha en gemensam lunch på fredagar med mat som levereras från Kungsporten, men det har vi utökat till tre gånger i veckan, berättar Lars.
– Har du gjort något av detta så är det karantän som gäller, men tack vare att alla håller de här reglerna så kan vi behålla aktiviteterna i huset, säger Lars.
Och skulle någon i huset ändå tycka att det är långsamt att sitta själv, mellan de olika aktiviteterna, så brukar det alltid finnas någon som vill umgås i de gemensamma lokalerna.
– När jag inte har något speciellt för mig brukar jag gärna gå ner, där vi kan sitta tillsammans och bygga pussel och spela Alfapet, berättar Kerstin.
Tidigare bodde hon och Weimar på en gård den lilla byn Berg, några mil utanför Jönköping. Hur det hade varit att sitta isolerad där ute under coronavirusets framfart kan hon knappt föreställa sig.
– Det är fantastiskt att vi får ha det så bra här, säger hon.
Samtidigt funderar de alla på den påverkan som pandemin har på församlingen och samhället runt omkring.
– Jag tänker på alla som blir arbetslösa, alla företag som går i konkurs. Det är vad jag känner vånda inför, säger Aslög.
– Vi har tillverkat visir med overheadblad, skumgummi och gummiband, berättar Lars.
– Ja, jag känner nog att vi har fått ett nytt sätt att nå ut med till exempel gudstjänster till människor som vi inte hade nått annars, säger Stieg.
– Att vi är öppna för samtal med människor är jätteviktigt, fortsätter Aslög.
– Och det känns som om krisen har fört med sig att vi alla är mycket mer benägna att hjälpa varandra, säger Stieg.
Mitt i vårt samtal kommer fler besökare på innergården, bärande på matkassar. Frivilliga från församlingen hjälper de boende att handla mat, med hjälp av Lars som samordnar handlingslistor och betalningslösningar. En av dem som kommer med mat i dag är Cajsa Cederlöf som precis avverkat helgpasset på Intensivvårdsavdelningen Länssjukhuset Ryhov. Hennes ögon glittrar, både av glädje att få hjälpa till och av glädjen att se välbekanta ansikten som hon annars brukar möta i kyrkan. När jag frågar hur läget är på sjukhuset glittrar också en tår av tacksamhet i Cajsas ögon. Starka team löser utmaningarna både på jobbet och i kyrkan. Nyckelordet är tillsammans. Tillsammans klarar vi av också den här krisen.
Läs mer Musikprästen Per Harling använder tiden i stugan till att skriva sånger
