Kyrkorna viktiga när Finland fyller 100 år

I Finland kallas nationaldagen självständighetsdagen och det firar man med pompa och ståt. Det är militärparader, festgudstjänster, hedersvakter vid hjältegravarna och så slotts­balen i Helsingfors.

Nu när Finland fyller 100 år har det blivit extra mycket festande. De patriotiska blåvita känslorna har lyfts fram med musik, konst och olika sorters kulturevenemang. Evangelisk-lutherska kyrkan, som 72 procent av finländarna tillhör, uppmanar församlingarna att ringa i kyrkklockorna på tisdag klockan 18. Kyrkorna ska belysas med blåvitt ljus och de belysta flaggorna ska vara i topp hela natten.

Vad är det då som är så speciellt med den finska självständigheten? Varför pratar man alltid om kriget och krigsveteranerna? Och varför finns kyrkan med mitt i firandet?

– Vår självständighetsfest är en väldigt allvarlig fest om man jämför med Norge som firar 17 maj som är mer som en karneval. I Finland tänker vi på de döda och på kriget, säger pastor Kenneth Grönroos som är ordförande i Finlands svenska pingstmission.

I Finland ser man inte självständigheten som en självklarhet. Finland kämpade ett krig mot Sovjetunionen och lyckades behålla landets suveränitet även om ytan krympte.

– Finlands självständighet uppfattas som en stor gåva, ­absolut inte som en själv­klarhet. ­Det finns stor ödmjukhet och tacksamhet, säger Kenneth Grönroos.

Grönroos vill fira det som man uppnått under de 100 åren. Finland byggdes upp från ruinerna efter kriget 1945 till ett välfärdsamhälle som är ett av världens tryggaste och mest stabila länder.

– Finland är ett mirakel! Det firar vi med stor tacksamhet och med stolthet, säger Kenneth Grönroos.

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har varit en stark förenande faktor i det finländska samhällsbygget. Från början var det en statskyrka och sedan en stark folkkyrka som spelade en viktig roll under de tidiga åren på 1920- och 1930-talen. Ända till 1982 tillhörde över 90 procent av finländarna lutherska kyrkan.

– Kyrkans roll var speciellt viktig under krigsåren. Och det märks fortfarande i självständighetsfirandet då presidenten och statsministern besöker hjältegravarna och kommer till festgudstjänsten i Helsingfors domkyrka, berättar Jouko Talonen, professor i kyrkohistoria vid Helsingfors universitet.

– Kyrkans roll är svagare nu och den spelar inte samma roll hos den unga generationen. Men i firandet syns kyrkan i alla fall som en dekoration, säger Talonen.

Trots alla militärparader och berättelser om kriget finns det enligt Talonen en stark fredsvilja hos det finska folket.

– Jag hoppas att vi får ha fred i Östersjöområdet.

Att det lilla Finland klarade sig undan sovjetisk ockupation anses som ett under. Det har också lett till hjältesagor och berättelser om Guds beskydd. I en intervju i den kristna veckotidningen Sana berättar kapten Olli Seppänen om märkliga fenomen under Vinterkriget 1939. Seppänen är pensionerad militär som håller föredrag på temat "Guds välsignelse över det finska folket".

Han berättar om ett väder­fenomen i finska Lappland som stoppade de till antalet överlägsna ryska trupperna som ville kapa av vägarna till Sverige.

”Väderförhållandena förändrade allt. När operationen inleddes regnade det, men på natten sjönk temperaturen snabbt till -40 grader. Väderomslaget fryste fiendens kraft och den finska bataljonen kunde förinta deras artilleri och servicecentra. Det var en viktig seger som ledde till fiendens reträtt.”

Olli Seppänen berättar att 25 år senare reste de överlevande soldaterna ett minnesmärke där det står: ”Här hjälpte Herren”.

Kapten Seppänen tror att det är bönerna och det faktum att det finska folket höll fast vid Guds ord är väsentliga bidrag till Finlands fortsatta självständighet.

I Finland publiceras varje år flera nya böcker om krigsminnen. Marskalk Gustaf Mannerheim har tillägnats ett otal biografier. Intresse finns även hos yngre eftersom varje släkt har förlorat någon i kriget.

– Min pappa blev krigsinvalid.­ Han dog bara 32 år gammal i sviterna av skador som han fick under kriget, berättar Tapani Ruokanen, nyligen pensionerad chefredaktör för Suomen Kuvalehti och tidigare chefredaktör för kyrkans tidning Kotimaa.

– Tänk att det fanns 200 000 krigsinvalider efter kriget, alltså fem procent av befolkningen. Och de flesta var under 30 år. Det var den krassa verkligheten.

Ruokanen konstaterar att Finlands tragiska historia och den nationella erfarenheten av krig är så stark att den påverkar även 100-årsfirandet i hög grad.

– Inställningen till soldaterna, krigsveteranerna, har ändrats totalt. Från att blivit föraktade på 1960-talet hyllas de nu som hjältar som gett oss självständigheten.

– Numera finns det en bred accepterad nationalism som jag kallar fosterländskhet. Det är en positiv sammanhållande kraft. De ultranationalistiska är små grupper till exempel inom Sannfinländarna, säger Tapani Ruokanen.

Hur firas då den finska självständighetsdagen i dag? Fokus är på festen som presidenten ordnar i presidentens slott i Helsingfors med drygt 2 000 gäster. Den direktsänds varje år i finländsk tv och är det populäraste underhållningsprogrammet alla kategorier. I år är intresset ­givetvis större än någonsin.

– Presidentens mottagning på slottet är speciell. En ambassadör sa en gång till mig att ni är väldigt ryska i ert firande. Ingen annanstans firar man med frack, medaljer och festklänningar som i Finland, berättar Tapani Ruokanen.

Många tycker att det på gränsen till det komiska, men traditionen är stark och miljontals finländare följer balen hela kvällen. Festen avslutas med musik och dans.

– Då är det inte lönt att arrangera något i kyrkan, säger föreståndare Mika Yrjölä i Finlands största pingstförsamling Saalem i Helsingfors.

I stället ordnade man i Saalem en konsert med Viktor Klimenko och Salem Brass på tisdagskvällen, ”nationaldagsaftonen”. I gudstjänsterna både före och efter självständighetsdagen tackar man för självständigheten och ber för Finland. I lördags var det en ekumenisk samling i Åbo som hette Kristusdagen med tusentals deltagare från alla Finlands kommuner.

– Finska självständigheten betyder att vi kan fritt samlas för att prisa Gud och evangelisera. Situationen kunde varit en annan som till exempel i de baltiska länderna. Vi har även kunnat skicka missionärer till hela världen, säger Mika Yrjölä.

Det förekom många profetior i frikyrkorna speciellt på 1970 och 80-talen om att Sovjetunionen skulle invadera Finland.

– Krigen har även präglat det andliga livet, säger Yrjölä.

Kenneth Grönroos tror att profetiorna uppstod av en otrygghet, att det som skedde på 1940-talet kunde hända igen. Finland var även tidiga med att gå med i EU, vilket har att göra med det geografiska läget.

– Sverige har ju aldrig känt den otryggheten som Finland. Vi har en stor granne vars humör är lite ojämnt, säger Kenneth Grönroos.