Lennart Björk: Andedopet den kvällen har präglat hela mitt liv

I Lund med omnejd är Lennart Björk en kristen profil. Han har bland annat varit ordförande i Lunds kristna råd i flera år. Dessutom är han känd i skolvärlden där han arbetade nästan hela sitt yrkesliv, men också väl bekant i musikkretsar, såväl innanför som utanför kyrkan. Musikintresset väcktes i barndomshemmet i Karlskrona där Wämöparkens svarta piano vinterförvarades och Lennart lärde sig att framkalla ljuv musik. Mamma introducerade, men ärligt talat hade han nog redan känslan för tonspråket i sig.

Hemmet var inte överdrivet kyrksamt, mest vid bröllop och begravningar. Lennart blev barndöpt av "kavajprästen" Gunnar Olén som även vigt hans föräldrar. I grund och botten fanns en gudstro, men det var inget som präglade tillvaron direkt. Det gjorde det fackliga engagemanget desto mer.

– Pappa var aktiv socialdemokrat och jag har ett minne från när jag var fem-sex år och gick i förstamajtåget från Stortorget mellan pappa och kyrkoherden i ”prästakappa”. Jag är uppvuxen i arbetarrörelsen, i ett folkrörelsehem och den cirkeln slöts när jag många år senare blev rektor för Viebäcks folkhögskola, berättar Lennart Björk.

Vägen till församlingen och en aktiv kristen tro gick, som för så många andra, via några vänner. I familjen Björks fall två grannfamiljer som flyttat in från Hasslö och som råkade vara pingstvänner.

– Dessutom hade mamma arbetskamrater som tillhörde pingstkyrkan, minns Lennart.

Långfredagen 1962 följde de med sina vänner till pingstkyrkan. Ture Bills från Göteborg predikade. Evangelisten Ingvar Nilsson medverkade.

– Pappa lämnade sitt liv till Gud på förmiddagen, mamma och jag på kvällen. Det var en väckelsetid, konstaterar Lennart.

Några veckor senare döptes han tillsammans med pappa Axel. Mamma Mary, visade det sig, hade i sin ungdom varit med i en baptistförsamling. Händelsen väckte stor uppståndelse i Karlskrona, då fadern var en välkänd kulturprofil i staden – ordförande i såväl Karlskrona hembygdsförening som Blekinge hembygdsförening och dessutom mycket engagerad i folkparken där han var den som bokade artister. Ofta var det etablerade stjärnor som Alice Babs, Sigge Fürst och Charlie Norman och unge Lennart fick också träffa dem. En fin fjäder i hatten för en tonåring med musikambitioner. Men nu hade far och son kommit till en vändpunkt.

Lennart Björk.

Jag frågar Lennart vad det var i den kristna tron som attraherade honom och svaret blir att det snarare handlade om den helige Andes tilltal förmedlat av vännen och evangelisten Ingvar Nilsson som läste orden från Rom 10:8: "Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.".

– Det var nyckeln jag fick och det blev en övertygelse i mitt inre. Så jag följde med fram och ”böjde mig”. Så gick det till på den tiden.

– Jag hade inga problem att lämna världen, för mitt liv fylldes med så mycket nytt. Det nya tog över, förklarar Lennart och lägger ut texten om hur han kom med på alla tänkbara möten i Filadelfia såväl som i församlingens olika utposter.

– En ny repertoar fyllde mitt liv. Jazzen fick stå tillbaka. Ingen sa att jag inte fick åka ut och spela på restauranger och sådana ställen.

Så här i efterhand tycker han att det är skönt att ingen bannbulla uttalades. Valet att spela i kyrkan i stället för på de världsliga etablissemangen var hans eget. Familjens släktingar, varav de flesta tillhörde arbetarrörelsen, tyckte att omvändelsen var ”konstig”. Musikervännerna förstod att Lennart fått ett intresse som överskuggade det gamla konsertlivet, men även där fanns de som tyckte att hans livsval var märkligt.

Samma år som omvändelsen flyttade Lennart till Lund för att studera och blott två år senare dog pappa Axel efter att ha drabbats av blodcancer.

– Innan han dog sa han: ”Lennart ska gifta sig med en bonnadäka och hon ska vara lärarinna”. Precis så blev det, men han fick aldrig uppleva det.

Själv började Lennart studera matematik, men fortsatte sedan med SO-ämnena. Samtidigt hade han mycket att ta in när det gällde tro och församlingsliv.

– Jag kände att där skedde min omvändelse under flera år. Franska revolutionen tog tio år och det var samma sak med omvändelsen. Det fanns mycket att bearbeta och komma till rätta med, förklarar han.

Lennart hade mycket att sätta sig in i, men hjärtat var vidöppet och sakta men säkert formades hans sinne av de nya aktiviteter han hängav sig åt. Gudstjänstfirande. Bönemöten. Bibelstudier.

– Bönemötena var attraktiva för mig, alla generationer var med. Och i bibelstudierna fick jag hela den andliga kostcirkeln. Det är odiskutabelt hur viktig en sund undervisning är, fastslår han.

Året efter sitt dop blev Lennart andedöpt. I en gudstjänst fick han höra en av församlingens äldste tala i tungor på franska, ett språk personen själv inte kunde, men som Lennart studerat på realskolan och gymnasiet.

– Det gav mig en fördjupad tro. Dagen efter, på söndagskvällen, blev jag andedöpt. Det har burit mig genom livet.

1968 fyllde Lennart 27. Samma år fick han ett av sina viktigaste bönesvar.

– Jag och min fru fann varandra. Herren gav mig en hustru som jag behövde och jag tror att hon kan säga likadant om mig. Vi kompletterar varandra och det har hjälpt mig så kolossalt.

Tillsammans genom livet har de fått känna att Gud haft omsorg om dem i stort som i smått. Som när de 1977 skulle flytta från Smålandsstenar tillbaka till Lund och sökte bostad. En god vän tipsade om området Oskarshem. På en rundvandring en fredag bad Lennart och hustrun Gunborg: Gode Gud, välsigna det här! Tisdagen därefter, när det vanligen inte var några husannonser i tidningen, fann de en udda annons om ett hus exakt där de hade gått och tittat. Det blev affär och bönesvar. Väl inflyttade visade det sig att en grannfru hade det väldigt kämpigt med sitt liv. Gunborg tog sig an henne och i sinom tid kom både kvinnan och hennes dotter till tro på Jesus.

– Vem kan berömma sig för detta? frågar Lennart retoriskt.

I hans tankevärld är det en typisk utveckling styrd av vår Herre själv som leder den bedjandes steg så att vägen leder till rätt ställen och rätt människor i rättan tid.

– Allteftersom jag levt har bönen blivit mer av ett samtal. Jag försöker ständigt vara uppkopplad. Till exempel ber jag när jag är ute och går.

Lennart har alltid varit öppen med sin kristna tro och upplever att han därför också har blivit respekterad, även av meningsmotståndare. När han jobbade i den profana skolvärlden gjorde han aldrig någon hemlighet av att han var kristen, ja till och med pingstvän. På personalfesterna spelade han mer än gärna till maten.

– Men när det kom till dryckesvisor respekterade de att jag inte spelade.

Musiken har varit ett redskap för Lennart genom hela livet och i mogen ålder har han spelat in fem album tillsammans med sina barn. Jodå, gåvan har gått i arv. Lennart rör sig ledigt mellan jazzstandards och psalmer och på ena skivan sjunger dottern Hanna tre sånger.

– Hon avslutar med ”Blott en dag”. Den skivan har jag sålt och gett bort till grannar och goda vänner.

Och jazzklassiker som ”All of me” till trots, det är ”Blott en dag” som folk kommenterar.

Finns det några perioder i livet när din tro har prövats på ett särskilt sätt?

– Ja. Jag hade en personlig kris för 15 år sedan. Hör och häpna, när jag var äldre. Det var en försenad 40-årskris som egentligen inte hade med tvivel att göra, utan mer om att jag bearbetade tron och livet bakåt. Jag jobbade mig igenom den perioden.

Du fyller snart 79 år, vad har du för drömmar kring livet och tron?

– Roland Utbult har gjort en sång som heter ”Den första kärleken” och jag har en dröm att vi i församlingen ska drabbas av den. Att vi får en förnyelse så att det blir en andlig rörelse som på Bibelns tid. Jag har en dröm att få vara med och se människor komma till tro och få uppleva den helige Andes tilltal. Det är inte en åldersfråga. Det är en kärleksfråga.

En fundering från sin uppväxt bär han fortfarande med sig. Kanske, tänker han, hade Sverige sett annorlunda ut om inte vissa positioner varit så fastlåsta.

– Tänk om arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen kunde ha arbetat mer tillsammans än man gjorde på den tiden. Men det var vattentäta skott.

Läs ocksåUndret med den lilla pojken efter traktorolyckan gav Agne tro för nytt helande

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.