Levanders bytte missionsfältet mot eget hotell på paradisö

Mats och Maria Levander har levt och verkat som mediamissionärer i en rad olika länder. Nu har de bytt inriktning i livet och gett sig ut på ny mark; att driva ett hotell tillsammans, på paradisön Zanzibar.

Att gå från att arbeta som missionärer till att driva ett hotell kan tyckas som en stor omställning. Men för makarna Levander hänger båda sakerna ihop. För ett år sedan tog de tjänstledigt från sina respektive tjänster på Kaggeholms folkhögskola, för att på heltid bo och verka på ön Zanzibar utanför Tanzania. Ett land som länge legat på deras hjärta.

– Vi har lärt oss älska Tanzania, dess kultur och dess befolkning under åren vi levt som missionärer där. Då höll vi medieutbildningar, i dag driver vi hotell – vi hoppas att båda sakerna är något gott vi gör, säger Mats Levander.

– Som missionär är man också mycket entreprenör, man är van vid att ta ett stort ansvar och stå ganska själv i olika situationer. Så på det sättet är dessa två saker besläktade med varandra.

Under 1990-talet var de tre familjer som träffades på en missionskurs på Viebäcks folkhögskola, som alla kom till Tanzania för att arbeta med mission på olika sätt. Redan där började drömmen om att ha något bestående tillsammans där nere, för att kunna återvända till genom livet.

– Tanken var först att vi skulle ha något kurscenter, eftersom vi arbetade med utvecklingsarbete och undervisade i tv-produktion, säger Mats Levander.

– Men det var bara drömmar, vi insåg att vi då behövde bo där nere för att kunna ta hand om det.

Planerna lades på hyllan. Men några år senare blev en i gänget, Janne Haasiosalo, delägare i ett hotell, och sedan 2010 har makarna Levander varit det med. Hotellet har plats för runt 30 gäster och de flesta som kommer dit vill kombinera sitt besök med en safari eller en vandring på Afrikas högsta berg, Kilimanjaro.

– Det är vår kompis Janne som byggt upp hotellet och varit manager, men för ett år sedan behövde han åka hem till Finland och då hoppade vi in för honom. Efter ett halvår sa vi upp oss från våra jobb i Sverige för att bo här och jobba med detta på heltid, säger Maria Levander.

De sitter i hotellets lobby och pratar. Det är runt 28 grader varmt, som det oftast är denna tid på året och utanför kluckar det turkosa vattnet mot den vita stranden. Maria och Mats försöker njuta så mycket de hinner av den vackra naturen på ön, även om det mesta handlar om jobb. För makarna Levander är det arbete veckan runt som gäller. Men det verkar inte störa dem nämnvärt.

– Vi har drömt om detta och pratat om det i många år, att när vi går i pension, då ska vi driva hotell tillsammans, säger Mats.

– Men när jag nu blivit 60 år kände vi väl att vi inte bara ville snacka om det, utan passa på att ta tag i det medan vi fortfarande orkar. Plötsligt en dag är det för sent. Ett antal av våra vänner har drabbats av sjukdomar, som skulle göra det väldigt svårt att flytta så här. Vi kände väl att “Nu struntar vi i det orange kuvertet och drar, så har vi livskvalitet och gör det vi drömt om så länge”.

Och tjänsterna de sa upp sig från var båda kopplade till Kaggeholms folkhögskola, som ägs av pingströrelsen. Mats har varit både biträdande rektor och ansvarig för medieutbildningen där under många år. Maria har varit lärare i svenska de senaste tre åren. Det är också genom pingst som de sänts ut som missionärer i tre längre omgångar, först till Tanzania, sedan Mellanöstern, och sedan tillbaka till Tanzania igen.

Det som spelade in i tajmingen med hotellet handlade också om makarnas fyra barn, att de skulle vara tillräckligt stora för att kunna ta hand om sig själva.

– När detta kom upp som en möjlighet, och läget blev lite akut, så pratade vi med barnen. Tre av dem kunde bo kvar i huset och den fjärde hade redan eget boende. De har gett oss sin välsignelse, säger Mats.

– När det hade gått ett halvår och vi fick möjligheten att fortsätta pratade vi med dem igen. “Kör på, ni passar för det där!” sa de. Det var viktigt för oss att ha barnens godkännande.

Både barnen och makarna Levander är som sagt vana vid att bo utomlands i kortare och längre perioder. Maria växte dessutom upp som missionärsbarn och har således haft med sig den livsstilen sedan barnsben. Hon var tre månader när hennes föräldrar tog med henne ut till Kongo.

– Afrika har alltid legat väldigt nära mitt hjärta. Och jag tänker på det vi gör just nu, att vår önskan är att även detta ska få vara till nytta för människor. Även om det inte är som missionärer vi är utsända så kan vi förhoppningsvis göra något gott ändå.

Hon nämner arbetstillfällen som en sådan möjlighet. Hotellet har runt tjugofem anställda och utöver det anlitar man oräkneliga andra personer, som hantverkare, byggarbetare, chaufförer, tvätterier och så vidare. Turismen är den största inkomstkällan för de boende på Zanzibar.

– Det känns också väldigt bra i dessa tider, att få vara en trygg punkt för våra anställda efter pandemin. Vi tvingades ha stängt i nio månader och det var en katastrof för de som inte kunde jobba.

Makarna Levander vill även vara med och bidra till något positivt, inte bara för de tillresta gästerna, lika mycket för de anställda. På hotellet jobbar både muslimer och kristna och det är viktigt att alla känner sig trygga och sedda.

– Det är väldigt lätt att prata om tro. Vi kan säga att “det ska vi be för” och man delar livet med varandra. Det är självklart att det finns en Gud och vi brukar prata om att Gud bryr sig om oss alla. Vi vill också ha en god relation till lokalbefolkningen, så till exempel när fastemånaden ramadan var slut köpte vi in ris, olja, socker och annat och gick till moskén för att dela ut till behövande.

Vad tänker ni om beslutet att säga upp er och lämna Sverige nu när det gått ett år?

Mats: Det är klart, denna tid på året, med skolavslutning på “Kagge” och den förväntan hos eleverna som ligger i luften inför arbetslivet som väntar – det är väldigt roligt det också! Det var inte så att vi övergav det livet för att det var hemskt och tråkigt, men nu gör vi något nytt.

Maria: Vi är ju långt ifrån familj och vänner och den biten är det som känns svårast. Vi saknar dem.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.